Igår skrev jag om en notis i DN som indikerade att svenska elevers betygsresultat hade förbättrats. Nu var det inte så enkelt, utan läste man ett par rader till såg man att det bara gällde barn till högutbildade föräldrar. Barn till lågutbildade hade tvärtom försämrat sina skolresultat. Med andra ord: kunskapsklyftorna ökar igen, efter att ha minskat i 100 år. Genom stenhårt politiskt reformarbete. Men det är värre än så. Summa summarum så försämras skolresultaten, det hjälper inte att de högpresterande eleverna höjer sina betyg. Det är ju litet lustigt, för det var ju just den insikten, att det inte räcker med att en liten elit blir ännu bättre, som lade grunden för de svenska utbildningsreformerna under senare hälften av 1900-talet. Kanske dags att ta tag i klyftorna igen, om Sverige ska stå sig i den internationella konkurrensen, där OECD-länder som Korea, Singapore och Taiwan tar poäng från Sverige i PISA-undersökningarna?
Skolverket har under flera år kunnat konstatera att resultaten i grundskolan inte utvecklas i rätt riktning. Internationella studier visar att svenska elevers resultat ligger på en genomsnittlig nivå eller över i förhållande till andra deltagande länder. MEN: Utvecklingstrenden är dock genomgående negativ. Sverige tappar placeringar då andra länder seglar om. Varför gör de det? Varför har det svenska kunskapslyftet avstannat?
Skolverket har nyligen publicerat en rapport som beskriver orsaker till att svenska grundskoleelevers resultat försämrats. Det är en bred kunskapsöversikt som belyser samhällsförändringar, reformer, resurser och arbetet i skolorna, från tidigt 1990-tal fram till idag. I den stora mängd forskning som analyserats framträder fyra faktorer:
1) Segregeringen – har ökat I början av 1990-talet infördes det fria skolvalet, bland annat blev det möjligt att starta fristående skolor. Samtidigt har boendesegregationen ökat. Sammantaget har det lett till att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse för resultatet. Den ökade segregeringen har varit negativ för kunskapsutvecklingen. Positiva kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förloras och lärarnas förväntningar på elevers prestationer anpassas till elevernas tidigare prestationer.
2) Decentralisering – ett systemskifte Det svenska skolsystemet har förändrats från att vara ett av västvärldens mest centraliserade system till ett av de mest avreglerade systemen. En av avsikterna med decentraliseringen var att kommunerna med sin kunskap om lokala behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolor alltid extraresurser för att förbättra möjligheterna för ökad måluppfyllelse.
3) Differentiering – särlösningar allt vanligare Huvudprincipen enligt grundskoleförordningen är att grundskolan ska organiseras integrerat. Men utvecklingen har gått i riktning mot särskiljande lösningar. Det har blivit allt vanligare med till exempel särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av stöd. Elever delas också in i olika grupper efter kunskapsnivå. Forskning visar att sådana lösningar generellt inte påverkar elevernas resultat i positiv riktning. Ofta uppstår stigmatiserande effekter och elevens självbild och motivation påverkas negativt. I segregerade grupper påverkas elevernas resultat även av kamrateffekter och lärarnas lägre förväntningar. Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå framträder alltså här på gruppnivå.
4) Individualisering – en förändrad lärarroll Under 1990-talet infördes nya läroplaner och kursplaner utan direkta anvisningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att lärarna skulle få mer utrymme att forma undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Men resultatet har snarast blivit standardisering i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Individualisering i denna bemärkelse påverkar elevernas resultat negativt och gör också att stödet hemifrån blir allt viktigare.
Kanske man skulle försöka göra något åt dessa faktorer om man vill påverka resultaten i skolan positivt? Snarare än att diskutera hur många betygssteg det ska finnas eller om skolor får gå i vinst eller ej?
Skolverket har nyligen publicerat en rapport som beskriver orsaker till att svenska grundskoleelevers resultat försämrats. Det är en bred kunskapsöversikt som belyser samhällsförändringar, reformer, resurser och arbetet i skolorna, från tidigt 1990-tal fram till idag. I den stora mängd forskning som analyserats framträder fyra faktorer:
1) Segregeringen – har ökat I början av 1990-talet infördes det fria skolvalet, bland annat blev det möjligt att starta fristående skolor. Samtidigt har boendesegregationen ökat. Sammantaget har det lett till att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse för resultatet. Den ökade segregeringen har varit negativ för kunskapsutvecklingen. Positiva kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förloras och lärarnas förväntningar på elevers prestationer anpassas till elevernas tidigare prestationer.
2) Decentralisering – ett systemskifte Det svenska skolsystemet har förändrats från att vara ett av västvärldens mest centraliserade system till ett av de mest avreglerade systemen. En av avsikterna med decentraliseringen var att kommunerna med sin kunskap om lokala behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolor alltid extraresurser för att förbättra möjligheterna för ökad måluppfyllelse.
3) Differentiering – särlösningar allt vanligare Huvudprincipen enligt grundskoleförordningen är att grundskolan ska organiseras integrerat. Men utvecklingen har gått i riktning mot särskiljande lösningar. Det har blivit allt vanligare med till exempel särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av stöd. Elever delas också in i olika grupper efter kunskapsnivå. Forskning visar att sådana lösningar generellt inte påverkar elevernas resultat i positiv riktning. Ofta uppstår stigmatiserande effekter och elevens självbild och motivation påverkas negativt. I segregerade grupper påverkas elevernas resultat även av kamrateffekter och lärarnas lägre förväntningar. Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå framträder alltså här på gruppnivå.
4) Individualisering – en förändrad lärarroll Under 1990-talet infördes nya läroplaner och kursplaner utan direkta anvisningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att lärarna skulle få mer utrymme att forma undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Men resultatet har snarast blivit standardisering i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Individualisering i denna bemärkelse påverkar elevernas resultat negativt och gör också att stödet hemifrån blir allt viktigare.
Kanske man skulle försöka göra något åt dessa faktorer om man vill påverka resultaten i skolan positivt? Snarare än att diskutera hur många betygssteg det ska finnas eller om skolor får gå i vinst eller ej?
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, skola, kunskap,skolpolitik, svenska skolan, skolresultat, betyg, betygsmedelvärde, meritpoäng,SCB-rapport om skolan, välutbildade föräldrar, lågutbildade föräldrar,klasskillnader, skolsegregation, boendesegregation, Haninge, PISA, Skolverket,OECD-länders skolresultat och annat intressant
3 kommentarer:
För att det inte lönar sig att studera?
Jag har en känsla att du försöker vara politiskt korrekt. Du nämner inte den stora (i förhållande till folkmängden) invandringen, som rimligen bör dra ner resultaten.
Finland , tex, är inte alls så belastat av invandring.
Lars, vad har själva invandrignen med detta att göra? Vi hade en enorm invandring på 60- och 70-talen, men då försämrades inte skolresultaten, tvärtom. Jag tror du behöver göra en liten klassanalys innan du går in på frågor om etnicitet och ursprung. Svrate handlar nog mer om VILKA som invandrar, d v s om det är kvalificerad arbetskraftsinvandrare eller traumatiserade flyktingar som är föräldrar till skolbarnen!
Finlands skolresultat har jag studerat noga, både professionellt under tiden på utbildnignsdepartementet, och på plats i Finland, där jag bl a fick tillfälle att diskutera frågan med professorer på Åbo universitet,och den frågan är så komplicerad att den INTE går att förklara med en enkel förklaring om många eller få invandrare, det kan jag lova dig!
Skicka en kommentar