
Initiativet har väckt debatt, på en diskussionssida skriver t ex en anonym kommentator så här:
Konsten gynnas snarare när aggression och frustration över politiska tillkortakommanden uttrycks direkt i konsten istället för att filtreras i små mysiga diskussionsklubbar med självgoda medelklassbrackor.
Jag vet inte om detta var ytterligare ett inlägg från Göran Hägglund på temat "verklighetens folk". Jag tänker iallafall inte gå in i diskussionen om detta är rätt eller fel sätt att engagera sig politiskt. Jag tycker nämligen inte att det finns något rätt eller fel engagemang.
Jag tycker det är intressantare att studera artistlistan istället. Klara än så länge är Love Antell , frontmannen i Florence Valentin, Martin Aagård, gitarristen i Doktor Kosmos, Dennis Lyxzén, Refused m.m, och Elias Eriksson, Boris & the Jeltsins.
Nån mer än jag som tycker det låter litet ... magert? Hoppas det bara är en första trevande start. Det finns ju massor av progressiva artister med hjärtat till vänster.
Litet värre skulle det vara om MUF öppnade klubb, då skulle väl Wille Crafoord och Alexander Bard få jobba tvåskift. Frågan är hur många som skulle orka lyssna? Tja, det kanske beror på hur billig bärs de serverar kidsen... Ja, att sprithögern lever är uppenbart, men hur är det med pophögern? Vilka öppet konservativa/borgerliga högerartister kan ni räkna upp?
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, Popvänstern, Sex & the City, sq2540sthlm, MUF, spritfester, Pet Sounds Bar och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar