lördag, april 28, 2007

Traditioner och predikanter

1 maj är arbetarrörelsens högtidsdag. Så brukar vi säga, litet mer krampaktigt för varje år som går. För hundra år sedan var det självklart. Då saknade en stor majoritet av svenska folket demokratiskt inflytande och drägliga levnadsvillkor. I det första 1 majtåget 1890 var det bara ett litet fåtal av demonstranterna som hade rösträtt. Men nu? För mig känns det som om vi spelar upp nåt historiskt spel. Demonstrationer och talartribuner känns inte som det mest moderna sättet att bilda opinion och protestera. Fast i år kommer det förstås att bli mer kamp och attack. Äntligen finns det några tydliga politiska beslut att protestera mot. En regering att ropa ut sin vrede mot. Det är en strid om framtiden värd att ta - och som vi ska ta.

Men mötestraditionen med ledare som talar till folket börjar onekligen känns litet ur takt med tiden. Även om det görs försök att förnya första maj med ponnyridning och trollkarlar, så är huvudkonceptet detsamma. Längst fram skall det stå någon slags ledarfigur som talar till folket, som lyssnar och lär. Jag tror inte det håller i längden, folk köper inte det. Från min egen partiförening är det bara de äldsta och de allra mest trogna medlemmarna som deltar. Några ickemedlemmar och allmänna sympatisörer syns mycket sällan i tåget.

Nu kan det mycket väl hända att leden tätnar något denna 1 maj. Det finns som sagt mycket att protestera mot. A-kasseförsämringarna. Utförsäljningar av statens egendom. Försöken att underminera fackföreningsrörelsen. Risken för en riktigt otäck räntechock. Men socialdemokratin kan inte bygga sin framtid på att vara mot det som Alliansen är för. Alla ska med, men vart? som Mona brukar påpeka. Inga opinionsmätningar i världen idag hjälper om vi inte har en tydlig politik baserad på människors drömmar och vardagsbekymmer om tre år.

Därför borde vi utnyttja den här tiden, om inte på första maj, så åtminstone under årets övriga 364 dagar, till att lyssna mer än vi agiterar. Vad tycker folk i våra kommuner? Vad säger de? Vilka är problemen? Vad har (s) gjort för fel? Hur kan rörelsen bli bättre?

I Frankrike var det skadskjutna socialistpartiet tvungen att göra just detta. Med Segolène Royal i spetsen arrangerade de 6 000 möten. Öppnade internets alla portar för att skapa debatt, ta debatt, öppnade för diskussion och konflikter och för att göra socialistpartiet till en angelägenhet för franska medborgare. Miljöorganisationer, lärarfack, studenter - de bjöd in alla som ville att delta. På bara ett år fördubblade de sitt medlemsantal, genom att värva 100 000 nya medlemmar.

Här hemma har vi precis valt en ny partiledare som också har långtgående tankar om demokratiska förändringar och som både orkar ta en konflikt, leda, och slakta en och annan helig ko. Men hon kan inte göra det ensam. Det finns inga magiska trick, inga frälsare som klarar det. Tro aldrig det! Det måste göras av oss tillsammans. Därför funkar det inte med att jag eller nån annan står här och ger svaren. Istället ska vi använda vår tid i opposition till att vara nyfikna, lyssna, fråga och ifrågasätta. Visst kan man tycka att varje dag i opposition en förlorad dag, men de xx dagar som är kvar till valet 2010 kan också bli lika många chanser att lära oss nya saker. Det beror på vad vi gör av dem.

Varför inte ta valanalysens råd som utgångspunkt: Prata med alla arbetande karriärister om oron för att hänga med och behålla jobbet, om tidsbristen och prestationsångesten. Tala med de boende, hyresgästerna och villaägarna, men också de som söker bostad. Tala med de otrygga, de som är rädda för brott. Tala däremot inte med "invandrarna", tala istället med alla om hur vi kan göra Sverige till en trygg plats för olikheter. Tala med seniorerna, men inte om vård, utan om hur livet kan bli rikare längre. Tala med alla om miljön. Prata inte om barnomsorgstaxor, utan med föräldrarna om oron för ungarna, hur det ska gå i skolan. Prata inte om sjukhusen, utan med dem som är sjuka eller gamla och deras anhöriga om hur de vill ha sin vård utformad.

Vi har varit så upptagna med att regera, att vi glömt bort att visionera: –Kära väljare, har du problem med något? Då har vi systemet för att lösa det! Högern, å sin sida, har reducerat medborgaren till kund. - Kära kund, är du inte nöjd? Då kan du ta din peng och gå! Ingen har frågat invånarna: - Kära medborgare, hur vill du ha din vård, din skola? Vad kan du göra själv och hur kan vi ordna det tillsammans? Deltagardemokrati, kallas det. Det var vårt parti bra på i början, i folkrörelsernas gryningstid.

I Solna frågar borgarna bara efter medborgarnas åsikter vart fjärde år. Det kallar de att skaffa sig ett tydligt mandat. Så funkar det inte. Mandat, det måste man be om varje dag, i alla fall om man vill kalla sig folkrörelse och alldeles särskilt om man heter Socialdemokraterna och behöver göra upp med en gubbig predikanttradition. Vi kallar oss folkrörelse, men det kan vi ju inte göra om vi bara träffar varann.

Nästa första maj tycker jag vi ska förändra mer än orkestern. Kanske vi skulle ha temat folkrörelse? Vi ordna stora gympapass ihop med Friskis & Svettis i landets alla parker. Sedan bjuder vi på fika efteråt och pratar med alla om hur det är på jobbet, hur barnen har det i skolan eller vilka drömmar vi har inför framtiden.

Är ni med? Eller vill ni hellre hålla varann i handen och sjunga Internationalen? Vi kanske kan göra både och?


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , ,

7 kommentarer:

Alesia sa...

Klok är du allt! It's time for a change.

Peter Karlberg Blogger sa...

Håller helt med dig, Johanna - ända fram till det enligt min mening tramsiga förslaget när det gäller 1:a maj.

Vi skall jobba precis så som du beskriver det men utan att tappa bort att vi har en ideologisk hemmahörighet som vi bland annat manifesterar traditionellt på 1:a maj.

Ett både ock, från mig alltså:-)

Johanna Graf sa...

Äh, det där sista var mest en ordlek med "folkrörelse". Fast jag tror onekligen att även en så "tramsig" aktivitet som ett gratis F&S-pass i parken hade dragit mer folk än dagens demonstrationståg.

Marta Axner sa...

I uppsala blir det faktiskt lite förnyelse. Det långa talet av huvudtalaren är utbytt mot panelsamtal med möjlighet för den som vall att ställa frågor. Inget f&s-pass direkt men ändå...

http://martaaxner.blogspot.com/2007/04/mer-dialog-p-frsta-maj-i-uppsala.html

Peter Karlberg Blogger sa...

Jag vill inte förringa er uppsalienska förnyelse men att menigheten får ställa frågor? Ge hellre talarstolen till flera eller kanske t.om. till alla som vill - ett speakers corner på torget. Låt alla människors åsikter, önskningar, ilska komma till uttryck!

Om vi vill vara en folkrörelse, om vi vill vara ständigt opponerande så är det inte tala av partiledning, f.d. ministrar, kommunlråd, LO-sektionens ordförande etc vi behöver utan tal av Karin som jobbar på äldreboendet, Pelle som jobbar som bussförare, Metin som städar osv.

Eva sa...

Du ser. Du skapar debatt. Då bär det. Lita på fötterna.

Good luck. Själv tänkte jag utmana mina 2 närmaste grann-AK på medlemsvärvning från talarstolen och jag tänkte inte vara särskilt ödmjuk på den punkten...

Vi ses under fanorna!
E

Jonas Gifting sa...

1:a maj är en fin tradition där mördare står hand i hand med socialdemokrater och sjunger "Internationalen"...

http://anti-oppositionen.blogspot.com/2007/04/s-hand-i-hand-med-mrdare.html