JOHANNA GRAF: Hemma, inte bara där man lägger hatten

torsdag, januari 07, 2010

Hemma, inte bara där man lägger hatten

Obamas avfärd lamslog hela Köpenhamns flygplats, men till slut lyfte planet, två timmar försenat. Ett dygn senare steg jag i land på Koh Lipe, en pytteö i Andamanska havet, mittemellan Thailand och Malaysia. Där försvann raskt alla tankar på politik.

Jag hade som alltid med mig ett ton böcker, men det slutade med att jag inte läste en enda. Istället tog jag ett open water diver certifikat, lärde mig hur nära döden finns, var mina gränser går och konsten att titta på stjärnorna och göra ingenting. En hel del tid gick åt att fundera över livet, varför vi gör det vi gör medan vi sällan skänker en tanke åt varför vi inte gör det vi vill. Eller vad det är vi faktiskt vill.

Mina egna tankar befinner sig ofta en bit in i framtiden. Men inte tillräckligt långt fram för att göra upp några långsiktiga planer, bara litet stressigt planerande för helgen, nästa deadline eller möjligen nästa semester. Tidningartiklar som uppmanar "Var befinner du dig om tio år?" "Formulera dina drömmål" gör mig skitstressad. Varför kan man inte bara vara nöjd med att bo där man bor och göra det man gör? Man har ju sett dem, de där ständiga resenärerna, som blir fast som överårig backpackers och aldrig kan trivas nånstans. Eller de som byter bostad, fru och stad med ständigt flackande och sökande ögon. Nej, jag tror snarare att vi behöver MER rötter, mer hemkänsla för att trivas.

Solna är min hemstad. Trots att jag bott i andra städer, t o m i andra länder, så är det här det jag kallar hemma. Kanske beror det på barndomsminnen. De är starka, och växer ju äldre man blir. En annan Solnabo, numera alien i Landskrona, minns allt mer på sin blogg. Ett inlägg jag läste under julen var detta, som handlar om de där människorna som tycks försvunna nuförtiden, de udda, annorlunda, som ändå hade in självklara plats i lokalsamhället. Kanske retade, kanske inte i världens bästa skick, men de hörde till, de fick finnas och synas. Vart har de tagit vägen nu, när bänkarna är borttagna Solna Centrum, när inga enklare jobb finns, när du måste vara på topp och lära dig skriva ett CV för att överhuvudtaget få komma in på Arbetsförmedlingen.

Det är kallt idag. Ikväll ska vi Solnasossar anordna ett seminarium om den framväxande främlingsfientligheten. Kom dit om du vill.

Sedan får vi se var mina steg leder mig i livet. Ska försöka ägna mig åt det litet mer, när jag inte förlorar mig i barndomsminnen eller är upptagen med att tänka på morgondagen...