Vem vill ragga upp en kaninkokerska?

Man får låna Håkan Lahgers nya bok Den vassa eggen om Ulf Lundells kreativa kaos, blir jätteglad och börjar läsa. Nästa dag är den försvunnen, norpad av någon av sönerna.

Man får sig tillsänt ett förhandsexemplar av Petra Östergrens F-ordet, läser fascinerat om machosex och David Beckhams metrosexualitet. Men när jag efter middagen ska fortsätta är även den boken borta, lånad av en annan av tonårspojkarna.

Herregud, kunde inte de små glina ha hållit sig till Mamma Mu och Rasmus Nalle? Var visserligen urtråkiga att högläsa, men de somnade av dem och sedan kunde man återvända till sina egna böcker.

Ger upp och sätter på Ping Pong Kingen på DVD:n istället. Då går tredje sonen förbi och säger med ett litet föraktfullt leende: - Ser du på barnfilm? Ja, vad fan ska man göra. Men bra är den. Går inte att beskriva, men tänk Roy Andersson möter Fargo. (Hyr den!)

Apropå filmer. Har ni tänkt på hur vissa skådespelare fullständigt kan förstöra en filmupplevelse? Så är det med Billie Crystal för mig. Han förstörde När Harry träffade Sally för mig. Han är så motbjudande att hela filmen förlorade sin trovärdighet för mig. Ingen människa kan väl bli attraherad av honom??? Medan andra skådespelare gör att själva filmen inte är så viktig, bara det faktum att de är med gör den sevärd. Sätt på vilken B-film som helst med Clive Owen eller Eric Roberts och jag tittar glatt.

Och när vi ändå talar om skådespelare. Jag har en god vän som är väldigt lik Daniel Craig, Bond-skådisen. Vilket han ofta får påpekat för sig av tjejer som kommer fram till honom på krogen. I början reagerade han väl med överraskning, men efter ett tag sa han att -Jo, det hade han hört förut. Då blev tjejerna sura och tyckte han var snorkig. Så nu måste han spela överraskad varje gång, vilket blir litet krystat. Men häromdagen fick historien en ny twist. Han stod och packade sina varor i kassan på Konsum, då en gammal dagisförälder dök upp, stirrade länge och förtjust på honom och sa: - Jag brukar inte hoppa på folk så här, men guud vad du är lik Daniel Craig!

Och? sa jag. Det brukar du ju få höra, sa jag.
- Jo, men den här gången var det en man!

Uppraggad i Konsumkön av en gammal dagispappa för att man är lik en skådis, det skulle jag vilja varit med om. Kollar mig i spegeln. Det skulle möjligen vara Glenn Close då. Men vem sjutton vill ragga upp en kaninkokerska?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Håkan Lahger, Ulf Lundell, Den vassa eggen om ulf lundells kreativa kaos, F-ordet, Petra Östergren, AlfaBeta, machosex, metrosexuell, David Beckham, När Harry träffade Sally, Mammamu Mu, Rasmus Nalle, Ping Pong Kingen, Roy Andersson, Fargo, Eric Roberts, Clive Owen, Daniel Craig,