Är du godkänd lille vän?

År 1996 var jag på mitt första utvecklingssamtal i skolan. Tio år och två söner senare har det hänt en hel del. Och det har verkligen gått åt rätt håll. Från "han-är-snäll-och-har-många-kamrater-och-läsningen-kommer-nog-så-småningom" till en hel liten kursplanebok som noga följer alla resultat och visar vägen mot målen tydligt så att även barnet kan förstå dem. De kan till exempel vara beskrivna i form av en stege eller en blomma där varje steg eller kronblad beskriver ett delmål. På så sätt blir barnet delaktig i sin egen lärprocess, till exempel genom att färglägga kronbladen på blomman som färdig indikerar att man nått målen. På så sätt står det utomordentligt klart för såväl lärare, elev som förälder att "här är du nu, hit ska du och så här ska vi jobba tillsammans för att du ska nå dit."

Inga fördummande betyg här inte. Missförstå mig rätt: betyg är bra, men räcker inte. Inte som utvärdering och i synnerhet inte som framåtsyftande information. För det syftet är en siffra eller en bokstav alldeles för torftigt.

Men nu ska folkpartiet i Stockholm införa betygsliknande omdömen från tredje klass. Först skakade jag bara på huvuduet litet trött och tänkte "typiskt folkpartiet att fatta klåfingriga beslut om sådant som skolan redan klarar alldeles utmärkt utan nya lagar", men sedan läste jag vidare och stelnade till. Fp litar inte på de utvecklingsböcker/kursplaneböcker/målböcker som de allra flesta skolor jobbar med, utan de vill på fullt allvar att det ska stå Godkänt/Icke Godkänt i omdömena redan från tredje klass.

Det lilla kruxet att major Björklund ännu inte hunnit stifta lag om detta, tänker man kringgå genom att i ett brev fråga föräldrarna om de vill ha ett skrifltligt omdöme om sitt barn. Jag hoppas att alla kloka och vettiga föräldrar svarar - Gärna, men då ska det bestå av mycket mer än ett G eller ett IG!

Andra bloggar om: betyg, skolan, folkpartiet, Björklund