"Det här är mer än livsstil än ett jobb"

Jag blev erbjuden ett nytt jobb idag. I Karibien. På en segelbåt som seglar runt rika turister bland de västindiska öarna. Rena paradiset, eller hur? Palmer, snövit sand, drinkar i kokosnötter, bländande sol, värme och gnistrande blått hav. Kan man ju föreställa sig. Tills man kollar litet närmare på verkligheten. Som crew skulle jag jobba två veckor i sträck mellan 6 på morgonen och 10 på kvällen, vakna först av alla, laga frukost åt gästerna, diska, göra i ordning båten, segla till nästa vik eller hamn, fixa dyk- och annan sportutrustning, underhålla gästerna, fixa lunch eller picknick, fylla kylväskan med dricka, navigera, ta hand om segel, reparera sånt som år sönder, bistå med sjukvårdande insatser, laga gourmetmiddag, diska, tvätta, bädda rent i kojer, spela och sjunga med gästerna osv osv, 25 dagar i månaden. Lönen? 40 kronor i timmen, räknade jag snabbt ut. Ähum, det är ju mer en livsstil det här, sade kvinnan från charterbolaget på Skype-chatten i min dator. En del är ju provisionsbaserat också...Vi ger våra anställda en kurs. Hur man säljer medlemsskap i vår kundklubb. Får ni kunderna nöjda blir de medlemmar och kommer tillbaka. Sure. Men det gör inte jag. Man kanske kunde fejksöka ett av kommunens sommarjobb för ungdomar? De ger 80 spänn i timmen, det är ju dubbelt så mycket! Och annat intressant