fredag, oktober 03, 2008

Girighet är en dödssynd, men inte boven i finanskrisen

Jag håller fortfarande på att och smälter tung-ekonomernas salvor från i onsdags. Det var en helt annan bild än den vi fått serverat i A-ekonomi som levererades av Dan Andersson, Stefan de Vylder, Erik Åsbrink och Roland SpåntAgoras lunchseminarium "Finanskrisen - nyliberalismens dödskyss?". Nu är de där fyra ekonomerna knappast de allra mest ut på högerkanten, så man kunde ju tro att svaret på frågan skulle bli ja, men så var det inte. Sedda i ljuset av Bo Rothsteins ystra drapa i SvD förra veckan, pratade de statsmannamässigt, med väldigt små bokstäver. De höll heller inte med Anders Borg om att krisen orsakats av girighet. Nej, att reducera det till en mänsklig egenskap är naivt. Det rör sig om ett systemfel och receptet är inte en kurs i etik och moral, utan bättre samarbete mellan ländernas riksbanker och deras kontrollorgan.

Vår lilla riksbank har sitt inflationsmål att ta hänsyn till, alltså återstår regeringens finanspolitik och den är låst till en uppgörelse i en badtunna hemma hos Maud Olofsson för fyra år sedan. Politiken kan idag bara styra litet med stimulansåtgärder och finanspolitik, och det hjälper inte i dagens läge, när det är svansen som viftar på hunden. Denna extremt nervösa svans, finansmarknaden, måste regleras genom ett starkare internationellt samarbete. Men än har vi inte sett ett enda inititativ från Anders Borg att få till stånd ett utökat samarbete mellan världens finansmarknader, t ex i EU. Han sitter och gnäller som en annan Sarah Palin över dödssynden Girighet samtidigt som han stoppar huvudet i sanden, mässar om hur bra det går för Sverige och lägger fram en budget som är kemiskt ren på jobb- och andra förslag för att möta krisen. Reinfeldts regeringsförklaring var inte bättre den. Det lät som om han hade skrivit den innan riksdagens sommarstängning, under den blomstertid när ingenting ännu hade rasat samman.

Återkommande finanskriser är marknadsekonomins pris. Subprimelånen är inte boven, utan en högkonjunktur som gav övermod, en dollar som hölls under armarna av alla som var beroende av valutan för sin handel, t ex oljeländerna, men även vi européer som genom villig dollarhandel finansierade amerikanernas överkonsumtion. Lägg därtill Bush, som startade krig, sänkte skatter och höjde utgifter... Sprider man ut underskottet i USA:s bytesbalans betyder det att en amerikansk normalfamilj lånat 70 000 kronor.Lägg sedan till det "vanliga" budgetunderskottet; 35 000 kronor, familjens egen skuldsättning och företagens, så förstår man hur gigantisk amreikanernas skuld varit. Och det är vi i resten av världen som lånat ut pengarna till dem. USA:s underskott har drivit Europas och Kinas tillväxt de senaste åren.

I den situationen är det inte läge att låsa in sig och säga att "i Sverige står vår ekonomi på en god och stark grund". Tyvärr är sådana här kriser jordmån för såväl protektionism, extremism och populism. Protektionism var förödande redan på 30-talet och vi får innerligt hoppas att vi inte ska behöva se ett ekonomiskt uppsving i form av ökad export av järnmalm...

Men hur ska vi förändra den långsiktiga finansiella arkitekturen och förhindra kortsiktiga politiska stolligheter i syfte att visa handlingskraft? Tja, säger ekonomerna, förutom att jobba med ökat samarbete mellan centralbanker, får vi nog leva med underskotten några år. Samtidigt måste vi skapa tillväxt genom investeringsmöjligheter. En djärv tanke, som kastades fram på seminariet, var att sjösätta en omvänd Marshallplan, och gå in och stödköpa amerikanska tillgångar, t ex i form av fastigheter. Landet har ju en kraftig befolkningstillväxt, och de där husen kommer sannolikt efterfrågas i framtiden. Men inkomstskttesänkningar, som regeringen redan prövat, ökar inte konsumtionen nu, utan bara sparandet. Och sänkta arbetsgivaravgifter hjälper inte heller, det är peanuts i sammanhanget. Vi i Sverige ska också vara glada att vi har automatiska stabilisatorer i form av våra trygghetsförsäkringar. Där har Rothstein givetvis rätt, det var alla överens om. Vi hade inte kunnat bekämpa 90-talskrisen så effektivt om vi inte hade haft sådant som a-kassa och hyresrätter. (Det höll ju t o m Harvardekonomen Richard Freeman med om i Almedalen i somras!) Återstår att se hur vi möter den här krisen, när dessa tillgångar nu urholkats så kraftigt...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag orkar inte läsa allt du skrev dels för du låter som en "expert" så jag ska for the Records lämna en kort kommentar: Paketet kommer inte att undvika att krisen fortsätter på de finansiella marknaderna pga. av "hållet" är 20-100 gånger större, Den reella ekonomin har redan skadats efter 25-30 år nyliberal dogmatism, och kommer det att skadas ännu mer framöver pga. det stora betalningsbördan för USA inlåning och fallande konsumtion och räntan kommer trots centralbankerna tappra försök att stiga i takt att förlusterna realiseras. Jag har förresten skrivit om den kommande krisen sedan 2005 , samt andra har redan skrivit om vad som skulle komma sedan 90 talet. Soros är ett bra exempel på detta. Det var många som varnade för vad som skulle komma och säger samma folk antigen att ”ekonomin är robust” , ” Att våra banker är solida” eller ” man handlade med finansiella instrument som var för komplicerade”, andra desperata på höger kanten gör sig löjliga genom att påstå att det var vänster som orsakade detta! Det fanns, måste medges, en viss släktskap mellan nyliberaler ( eller marknadsbolshevikerna )och leninister (eller kommunister om du så vill), nämligen att båda trodde på att äga historiens sanningen och lösningen på alla frågor samt att deras ideologier var det ultimata och definitiva svar på allt mänsklig utveckling. Slutstationer så att säga. Båda hade fel. Ingen av dem besatte något som var i närheten av den ultimata lösningen på mänsklighetens problem, och i vissa fall, som det aktuella strukturella krisen av finanskapitalen, har fördjupat misären. För övrigt har nyliberalismen ingen gemensam med varken socialism eller nazism. jag tror att det är missledande i en ådan situation att försöka övertyga folk att allt är samma skit så att säga. Det är bara de som kämpar i det fördolda eller i förfallets panik för upprätthållande av ett system i klart reträtt som kan komma med sådana manipulationer. Det är nämligen så att verklighet är alltid mycket mer avgörande än alla vad människor kan säga eller tänka. Och verkligheten är att vi ser slutet på en 30-årig epok. Nämligen nyliberalismens perversa epok. En ideologi som mycket riktigt använde sig av våld, plundrig, stöld och bedrägerier för att upprätthålla de fallande vinst nivåerna med förödande konsekvenser för miljarder människor runt jorden. Föresten vet du varför Kapitalismen kommer att överleva? Jo, för Socialismen kommer alltid att rädda det! ;=)



Apropå förslaget om att köpa allt fastighets bestånd i USA det är så att genom att rädda Fanni och Freddie försäkrade men de utländska investerarna , bland annat Kina , Japan , Ryssland och Europa att deras pengar var säkra så att de fortsätter att låna till USA. I den meningen är redan de utländska investerarna redan ägarna till beståndet. Om USA kan inte betala…finns en ganska bra säkerhet!

Anonym sa...

"yster".... måste medge att jag gillar den beskrivningen av mig...

Mattias Lönnqvist sa...

Marc: det är inte nyliberalismens död som vi ser av den enkla anledningen att nyliberalismen har aldrig haft en särskilt framträdande roll.

Finanssektorn i Usa håller på att krascha pga för mycket statlig styrning, inte för lite, och det som behövs är inte mer reglering utan mindre.

Om staten håller sina fingrar borta så fungerar systemet, men så fort staten blandar sig i så fungerar inte systemet särskilt bra.

I den meningen är Sverige (och Socialdemokraterna) faktiskt smartare än Usa eftersom vårt finansiella system får verka friare och statens inblandning handlar om att skydda medborgarna och inte bankerna.

Om Swedbank går i konkurs (även om jag inte tror att de kommer att göra det) så är det ett friskhetstecken; svaga aktörer på bankmarknaden går under. Samtidigt skyddas småspararnas pengar genom insättningsgarantin och våra bolån skyddas genom konsumentkreditlagen.

S R LARSON sa...

Mattias har en viktig poang. Tvartemot vad svenska media pastar ar finanskrisen i USA dels skapad av en socialpolitisk ambition driven av demokrater, dels inte alls nagon omvalvande jattekris. Fyra procent av alla bostadslan har forfallit och husen hamnat i bankernas ago.

Problemet ar att bankerna i praktiken tvingats lana ut pengar till folk som inte kunde betala dem, under hot om juridiska atgarder fran den federala regeringen under Clinton. Nar Bush tilltradde var snobollen redan i rullning. Varje gang republikanerna forsokte forandra Fannie Mae ryckte demokraterna i Congress in och stoppade lagforslagen, ibland med hot om filibuster.

Dagens kris ar ett resultat av for mycket regleringar, inte for lite.

For ovrigt, Johanna, undrar jag varfor staten ska blanda sig i den privata industrins investeringspolitik.

Anonym sa...

Och som vanligt när såsse-bloggare skjuter vilt på kapitalismen, USA och Borgarna, undrar man när dom skall presentera sitt alternativ?!
5-årsplanerna, folkkommissarierna, kommitteerna för allt från barnafödande, produktionen av mjölk och om ett förstatligat volvo-saab skall tillverka special-bilar till partipamparna..

Försök komma i kontakt med verkligheten!