Hipster? Är inte det ett par brallor?

Jag såg ordet först i fredags, då tidningen City hade gjort kartor med barrundor i Stockholm för olika typer av människor. Inga passade in på min smak, varken regnbågsrundan, svennerundan, sunkrundan eller hipsterrundan. Hipster? Är inte det ett par brallor? Så inne är jag.

Sedan läser jag i söndagens DN och blir upplyst. Hipster är dagens motsvarighet till min generation X, fast utan egna idéer. Det är därför det skrivs dissande artiklar om dem, i stil med den i Adbuster: "Hipster - the dead end of western civilization". Hur sjutton ska det gå när unga människor inte längre bryter gränser, stakar ut nytt land, uppfinner nya grejor?

Från äldste sonens rum strömmar mina gamla Clash- och Oasis-favoriter på högsta volym, på hans t-shirts är mina barndomsfavoriter Grandmaster Funk, Pacman och Kellogg´s-loggan tryckta. Om halsen bär han en gammal palestina-sjal, inte för att han bryr sig om det palestinska folkets kamp för fem öre, utan för att den är ball. Sedan går han på konsert med gamla band som egentligen borde vila på spanska solkusten, som Deep Purple, Nationalteatern och Buzzcocks.

Nu ska man ju inte surt anklaga de små liven för att sno allt som är bra och göra det dåligt. Egentligen borde man ju bli smickrad av härmaporna.

Men jag blir mest deprimerad. För vad är det för signaler de sänder ut? Gårdagens värld var cool, men dagens är inget kul och för framtidsvärlden har vi absolut inga idéer eller drömmar. Super Mario, kom och rädda oss! Artikelförfattaren i Adbsuters menar att ungdomskulturen idag är så sammansmält med konsumtion, marknadsföring och trendspanare att den har väldigt svårt att skapa nåt nytt och eget.

Vill man vara litet mer positiv kan man alltid hävda att dagens ungdom är för smarta för att bekänna sig till någon konform ideologi, de plockar där de har lust, och att det i sig är en ideologi.

Nu är ju generationen innan dem är inte så jävla unika de heller, även om de vill tro det och gärna blundar för det faktum att miljarder andra också älskar eco, indiemusik, filmfestivaler, ironi, rättstavning, semikolon, närproducerat, marknader, t-shirts (ja, samma grej som kidsen), minst en märkesmöbel i hemmet, men inte för många då blir det pretto, och så spelar de förstås samma gamla Guilty Pleasures-låtar som all andra. Kollar man internettjänsten Muxtape där användarna laddar upp låtar till egna "personliga" blandband ser man hur o-originella folk egentligen är. Läs mer om den unga vita medelklassen i bloggen/boken Stuff white people like.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om hipster, ungdomar, generation, föräldrar, son, mamma, pop, Clash, Buzzcocks, nationalteatern, Deep Purple, Kellogg´s, PacMan, Super Mario, palestinasjal, I love eco, Street, marknader, farmers markets, Guilty Pleasures, rättstavning