Stackars barn

Två lesbiska par har av hovrätten fått rätt att vara föräldrar till de barn de fått genom insemination. Nu kan de båda två ta ut sina föräldradagar, öppna sparkonto åt sina barn m.m. Skönt, det var på tiden.

Värre är det med möjligheten att adoptera från utlandet. Det är en sak att ursprungsländerna tvekar, det är en långsiktig opinionsfråga. En annan, och värre, sak är att krafter i Sverige motsätter sig det. Jag minns fortfarande när professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud var ute och cyklade i debatten och påstod att barn som adopterades av homosexuella skulle drabbas av dubbla utanförskap.

En som funderade över konsekvenserna av det resonemanget var mitt klipska gudbarn E. Hon är visserligen adopterad av heteroföräldrar, men är blind, eller gravt synskadad som det egentligen heter. - Wow, vilket utanförskap jag måste lida av i så fall, sa E. Jag är ju både adopterad, svart, tjej och funktionshindrad!

Enligt Madeleine Leijonhufvuds resonemang skulle i så fall inte heller E fått komma till Sverige.

Men hon ger sig inte, den goda professorn. I i den kristna tidningen Världen idag fortsätter hon att hetsa mot homoadoptioner . Där säger hon: – Jag har arbetat med straffrätt hela mitt liv och när man diskuterar orsakerna bakom ungdomskriminalitet har de frånvarande fäderna ansetts ha stor betydelse.

Barn ska förbjudas att växa upp utan fäder. (Lagstiftning mot skilsmässor nästa?) Konstigt, jag har inte hört henne säga att det är OK med två bögpappor? Det borde ju i så fall vara dubbel lycka för barnet?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: adoption, lesbiska, homoadoption, madeleine leijonhufvud, kristna, utanförskap