Du skall icke häda

Om det var mycket högklackat och Cosmopolitans igår, så är dagens ämne desto allvarligare, om än lika icke politiskt korrekt.

Igår skulle Helle Klein gästat vårt (förvisso rätt osexiga) s-medlemsmöte i Solna, men var istället tvungen att deala med en storm som blåst upp kring en Aftonbladetartikel om misstänkt organhandel i Israel. En armé av upprörda offentlighetspersoner, däribland Sveriges ambassadör i Tel Aviv och en folkpartistisk riksdagsman, gick till bobamstiskt angrepp på en svensk journalists frihet att skriva att Israel kanske gjorde onda saker. Utan att tveka en sekund slungades anklagelser om antisemitism ut, ett ord som borde vårdas väldigt mycket mer noga.

Jaha, gäller yttrandefriheten bara i viss utsträckning? I så fall hur långt och vart?

Det liknar nåt jag läste av Per Bauhn SvD i helgen om teokratins återtåg i Europa: "Det åligger alltså den åtalade att visa att hans handling är befogad, inte de upprörda troende att visa att deras reaktion är berättigad".

De kanske tycker att vi borde införa hädelselagar i Sverige? Hädelse eller blasfemi kallas det när någon yttrar eller publicerar något som är ”grovt kränkande eller förolämpande i relation till ämnen som hålls för heliga av någon religion, och därigenom vållar upprördhet hos ett betydande antal av religionens anhängare”.

Ja, tankarna hoppar ju osökt över till den Irländska debatten om hädelse. Den katolska kyrkan stärker nu sitt grepp och har fått igenom en lag om blasphemy, som innebär att man inte får säga vad man vill om religionen. De kallar lagen ett skydd för friheten att utöva sin religion utan att känna sig kränkt. Jag kallar den ingenting annat än en grov frihetskränkning. Hur långt ska en individs rätt gå att tysta en annan individ för att man känner sig kränkt? Vem kränker då egentligen vem i slutändan?

Till alla som hävdar att yttrandefrihet är bra så länge den inte kränker någon vill jag bara säga: Då är det förbanne mig ingen yttrandefrihet! Yttrandefrihet är meningslös om den inte också gäller sådant som är obekvämt att höra.

Så därför, med risk att anklagas för hädelse, vill jag slutligen citera Steven Weinberg:

Religion is an insult to human dignity.
With or without it you’d have good people doing good things and evil people doing evil things.
But for good people to do evil things, it takes religion.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Aftonbaldet, Israel, religionsfrihet, yttrandefrihet, samhälle, Palestina, Carl Bildt, Folkpartiet, Sveriges ambassad, Tel Aviv, organhandel, blasfemi, hädelse, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och annat intressant

Andra om detta: Karl Sigfrid, Politiskt inkorrekt, Patello, Aftonbladet