Creepy thoughts

Mardrömmer om att jag blir biten. I Australien finns så många läskiga djur att mina fobier når nya, oanade höjder. Först var det krokodilerna. I Darwin, där jag landade, varnas man för att ens sticka tårna i vattnet. Kul, när det är 36 grader varmt. Inte. Sedan är det hoppspindlarna, en små krabater som gömmer sig i våtutrymmen, t ex duschen, och kan HOPPA upp till en meter och bitas. Dödligt.

I min mardröm blir jag biten av allt, inklusive kängurur. (Trots att jag inte sett en enda, annat än döda, vid vägkanten men det räknas väl knappt?) Vaknar flämtande, bara för att finna kroppen helt täckt av stora röda bulor. Myggbett. I hundratal. Bara på ena vaden räknar jag till 27 stycken. Jag brukar inte vara känslig för mygg, men det här är bergis malariamygg eller tse-tse-flugor eller nåt. Var är Gröngölingsboken när man behöver den? Nojjig försöker jag minnas vilka vaccin jag tog innan jag reste. De hade litet svårt att bestämma vad jag skulle ha på Vaccinationscentralen. Vilket land ska du resa till? Tja, Australien, Afrika, kanske bara Sydafrika, men vi KAN blåsa i land i vilket som helst av länderna i Västafrika, S:t Helena, Kap Verde, Kanarieöarna och sedan Frankrike då... Jag tror jag fick 5 sprutor, men var malaria med bland dem, jag vet inte?!?

Det ser ut som om även nyår måste firas i denna lilla västernstad. Australiensarna är otroligt trevliga, men inte så jättebrighta. Och de är inte alls så där beachsnygga som i alla TV-serier, utan ofta väldigt, väldigt feta. Men shyssta, som sagt. Igår blev besättningen på SABA inbjudna till varvsägaren och hans fru. De visade sitt hem, som liksom många andras, ligger i direkt anslutning till verksamheten de bedriver. I detta fall ovanpå räkkokeriet. - Ja, säljer litet fisk också, förutom båtaffärerna, men berätta inte för myndigheterna! Vi lovade, och blev bjudna på rökt makrill som smakade precis som den de röker på öarna därhemma på västkusten i Sverige. Med hem till båten fick vi ett par rejäla snappers, som smakade helt OK grillade.

Det känns litet konstigt att bo på en båt som ligger på varv på land. Man får klättra på en stege för att komma upp, och sedan lutar hela båten betänligt bakåt, så i natt fick jag vända mig och sova som Pippi, annars kändes det som om Snappern var på väg upp i halsen igen. Kanske det var därför jag drömde mardrömmar? I natt ska jag bespruta mig med den lokala DDT-sprayen. Den lär döda allt som kryper går eller springer:-)

För att kunna förse bloggen med litet schyssta bilder räcker inte satellitkommunikationen på båten långt, då krävs riktig Internetuppkoppling. Därför har jag nu i två dagar smugit runt som en galning med min laptop i högsta hugg för att hitta olåsta WiFi-punkter. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Biblioteket har en otroligt seg och svindyr uppkoppling och stänger dessutom klockan två. Annars...nada! Silch. Zero. Jag ÄR verkligen i Vilda Västern, Hillbillyland. Alla snubbar ser ut precis som Crocodile Dundee. Ja, kvinnorna med förresten. Stadens huvudgata är 40 meter bred till minne av kamelkaravanerna som drog fram vid förra sekelskiftet med last från öknen och inlandet till skeppen vid kusten. Längs denna breda gata blåser tumble weed fram, som i en amerikansk film. På båda sidor av gatan kanske sammanlagt 10 affärer. Kyrkor finns det däremot gott om.

Jag har förresten en affärsidé: Låt kyrkan erbjuda fritt WiFi till alla besökare. När de sedan sitter där i kyrkbänkarna och knattrar som addicts på sina Facebooksidor, kan ju prästen glida förbi och fråga litet diskret om de inte borde bli vän med Jesus också?