Close encounters of the whale kind

Det finns två sätt att träffa valar. Ett är att åka på valsafari, t ex vid Ningaloo reef på Australiens västkust, som är berömt för sitt rika djurliv. Ett annat sätt är att träffa valen mer direkt, fysiskt. Naturligtvis valde jag det senare. Det var ett par dar före julafton, då vi så fort som möjligt skulle ta oss till Carnarvon vid Australiens västligaste punkt för att proviantera inför överfarten över Indiska Oceanen mot Sydafrika. Plötsligt studsade båten till våldsamt och alla trodde vi gått på ett korallrev. Dykning under båten visade ett skadat roder och en avsliten fenköl. Hur kunde navigeringen gått så fel? Autopiloten hade ju funkat klockrent? Konstigt nog fanns inte heller några andra skador på skroven, skrapmärken eller liknande. Helmysko.

Några timmar senare mötte vi ett par fiskare vi pratat med tidigare, som berättade att de sett vår båt vid det aktuella stället och även gott om valar, så nog var det närkontakt med en val som var orsaken alltid! Valar gillar att komma upp och klia ryggen mot algerna under båtskrov, vilket kan vara rätt riskabelt med tanke på deras storlek. (En knölval kan bli upp till 16 meter lång.)

Som tur är har katamaraner två av det mesta, inklusive roder och köl, så vi lyckades ta oss till Carnarvon utan problem, trots vindar på upp till 36 knots. Julen fick alltså firas i denna lilla gudsförgätna håla, vars främsta turistattraktion är den 40 meter breda huvudgatan, ett minne från tiden då kamelkaravanerna drog fram här med gods till och från båtarna i hamnen. Tänk dig en stad i en Vilda Västern-film, så har du bilden klar för dig. På det lokala besökscentret lockar man med sevärdheter som saltgruvan och en campingplats med "begränsade faciliteter". Det finns dock, som i alla svenska orter, en pizzeria, så på så sätt firades julafton.

Livet är ett äventyr. Nu ska båten upp på varv och lagas och förhoppningvis (!) kan nyår firas till sjöss, som en start på överfarten mot Sydafrika.