Den sargade skolbarnsomsorgen

Igår var jag med i SVT:s Skolfront. Det handlade om försämringarna av fritidshemmen som skett de senaste åren. Barngrupperna har fördubblats samtidigt som personaltätheten halverats. Tänk er detta scenario på vilken annan arbetsplats som helst, det är totalt orimligt. Idag är det inte ovanligt med 25-30 barn på en pedagog i ett klassrum hela eftermiddagen. Fyra timmar i en sådan miljö kan ju göra vilken unge som helst stressad. Och så jagar föräldrarna som sjutton för att hämta sina barn så tidigt som möjligt från denna miljö. För att sedan skjutsa dem till olika aktiviteter som skållade råttor. Men det gäller förstås långt ifrån alla familjer, knappast ensamma mammor utan bil och flextid och pengar.

Det är dags att ta en allvarlig funderare på vad vi ska ha fritids till. Värmestuga och barnförvaring eller pedagogiskt komplement till hem och skola med tillgängliga vuxna som stöttar barn i deras utveckling? Ytterst är det en folkhälsofråga. Jag tror samhället har mycket att tjäna på att barn tränas i sina sociala och emotionella förmågor mer än på en enstaka lektion i Livskunskap då och då. Välmående barn blir lönsamma vuxna, om man ska säga det helt krasst. Eller så kan vi satsa ännu mer samhällsresurser på efterhandsinsatser i form av lyckopiller till sändertsressade småflickor och utåtagerande pojkar som bara hittar sina förebilder i media. Inte en barnen i Bullerbyn fostrade sig själva, även om det kunde se så ut. I deras närhet fanns ständigt trygga, arbetande vuxna förebilder.

Hur hr det kunnat gå så här långt? dels beror det på fritids sammanslagning med skolan, då en äldre och starkare yrkestradition svalde en nyare. Men också på 90-talskrisen, då politiker och skolchefer tvingades prioritera den hårdare lagreglerade skolundervisningen.

Nu har vi en ny kris. frågan är hur den hårt sargade skolbarnsomsorgen ska överleva den? Min värsta farhåga är att vissa resursstarka familjer helt enkelt köper en bättre fritid och omsorg åt sina barn, med hjälp av hushållsnära tjänster, dyra fritidsaktiviteter, kurser och lovläger åt sina barn, medan resten får klara sig själva efter skolan och på loven allt lägre ned i åldrarna.

Är det ett sånt samhälle vi vill ha?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolbarnsomsorg, fritids, fritidshem, Skolfront, personaltäthet, nedskärningar, förebyggande insatser, socialprevention, fritidspedagoger