Jag ska bli en katttant

Det är mitt i natten och jag har varit för upptagen hela dagen för att fatta att Doris Lessing vunnit nobelpriset. Efter en kaosdag och en kväll på diverse krogar runt malmarna, sitter jag nu hemma hos mina tillfälliga room mates M & M. M1 tittar på kalkonfilmen "Speed" på TV, oupphörligt klagande på skådespelarinsatserna. Medan han ger råd om hur mansuet borde skrivas om, fortsätter han ändå att följa handlingen intensivt. M2 är inte bättre. Hon ligger och slickar på sitt nyligen Klorinrengjorda golv, för att bevisa hur rent det är. Bananer i pyjamas, de kommer två och två... Mitt i allt detta kaos lyckas jag ändå inhämta informationen om Doris Lessing. Så himla kul. När hon fick reda på att hon vunnit, lär hon ha gäspat och sagt att - priser, dem hade hon ju fått så många av... nu var hon mest sugen på att shoppa och dricka thé!

Doris är en riktig kattant. En av de första böcker min mamma läste högt för mig när jag var liten var hennes bok "Katter" om alla hennes fyrbenta kärlekar i livet. Den var nog fröet till min livslånga kattkärlek. Ofta obesvarad, därför så underbar. När jag blir gammal ska jag bli som Doris. Det är inte långt dit. Thé dricker jag redan floder av och shopping funkar mot det mesta. Innan jag vet ordet av har jag också blivit kattant. Ensam i mitt hus i bushen ska jag kliva omkring i mina gröna stövlar, lätt hotfull med schalett runt mitt risiga hår, mild i rösten när jag gullar med katterna, hård som flinta mot resten av världen. Och dricka gingroggar!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: nobelpris, doris lessing, room mates, katter, kattant