Var tredje svenskt barn är psykiskt stört. Jo, det är sant, läs artikeln.
Det säger en tysk sociolog och en katolsk biskop som är tongivande i debatten i Tyskland, där man nu beslutat sig för att börja bygga ut förskolan. Bakgrunden är att tyskorna inte föder barn. De vill gärna ha ett yrke och det går inte ihop med barn i detta tämligen urmodiga land av hemmafruar. 80 miljoner invånare och bara 250 000 förskolor. Men nu planeras en utbyggnad till 750 000 stycken. Då poppar dessa mörkermän och -kvinnor upp ur sina jordhålor och börjar gasta om "socialistisk barnförvaring".
Med en demografisk utveckling som Tyskland kan man tycka att de inte skulle ha råd med en sådan debatt. Era kvinnor vägrar föda, hallå!? Säger det er möjligen någonting?
Trots att det finns högvis av både svensk och internationell forskning kring förskolan och dess effekter, så är detta ämne en ruggig grogrund för de mest svallande åsikter. Dessa upprepas likt mantran och debatten är ofta väldigt polariserad. I den tyska debatten har nu också en känd företagsledare beslutat att bibringa tyskarna sina åsiktspärlor: - En riktig mor tjänar gärna mindre om hon helt och hållet kan gå upp i sin modersroll. I vårt företag är det förbjudet för män att ens fråga om de kan ta pappaledigt. Männen har ju viktiga uppgifter att sköta.
Samma tyska sociolog som tycker att svenska barn är psykiskt störda, tycker förresten också att Harry Potter skadar barn. Gabriele Kuby har skrivit boken "Harry Potter - gut oder böse", Harry Potter - good or evil.
OJ. Jag kan bara föreställa mig härdsmältan i hjärnan på mina arma barn som både gått på dagis och läst Harry Potter.
Nej, nog med skämt och ironi nu. För dem som är intresserade av fakta om förskolan, finns mängder av forskning att tillgå. En av de största långtidsundersökningar som gjorts är svensk och har följt barn ända upp i vuxen ålder. Även inbitna förespråkare blev nog litet förvånade när undersökningsgruppen nått 25 år och de slutliga resultaten presenterades för två år sedan. Det visade sig inte bara att det gått bra i livet för gamla dagisbarn, utan att det dessutom gått rejält mycket sämre för hemmabarnen.
Först framträder givetvis alla de kända vattendelarna, som mammans utbildning, familjens socioekonomiska situation, flicka eller pojke, osv. Men sedan, när man skalat för allt detta, urskiljer forskarna signifikanta skillnader mellan barn som börjat tidigt på dagis och dem som börjat sent eller inte alls.
Det går självklart inte bra i livet för barn bara för att de gått på dagis. 70 procent av dem som börjat tidigt på dagis har en mycket positiv utveckling senare i livet, men 15 procent har en negativ utvecklingsgång. Men jämför man detta med hemmabarnen, så har bara 38 procent av dem en positiv utveckling och hela 52 procent en negativ utveckling när det gäller sådant som skolbetyg, anpassning, social kompetens och framtidsoptimism.
Slutsats: En kvalitativt bra barnomsorg har positiva effekter på de allra flesta barn. Det gäller bara att se till att den där kvaliteten bibehålls. I Solna är barngrupperna störst i länet. 20 barn i snitt. Det påminner mer om en skolklass än en dagisavdelning. Det tror jag inte är bra.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: dagis, förskola, dagis skadar barnen, bengt-erik andersson, Tyskland, Harry Potter
Själv gick jag på dagis (då det också var dagis och inte förskola). Jag trivdes väldigt bra, även om det inte var lika väl utvecklat pedagogiskt. Men jag kan se hur fantastiskt det har utvecklats. Hur bra det är för mina barn att ha fått möjligheten att finnas i en pedagogisk verksamhet från 1,5 års ålder.
SvaraRaderaDet finns många intervjuer med f d dagisbarn, och det är slående hur postivt de beskriver tiden på dagis. (Ja, några av dem är så unga att de gått i förskola, men de säger ju dagis ändå)
SvaraRaderaSjälv har jag både gått på dagis och varit hemma, samt hos dagmamma, men det jag har minne ifrån är tiden på dagis.