lördag, juni 16, 2012

En försvunnen värld?

Bredvid oss ligger en av de fetare yachterna


i Monte Carlos marina. Sisådär 70 meter lång med 4 däck, komplett med jet skis, jacuzzi etc. Sedan tidigt i morse har dess crew putsat på det rostfria räcket och plexiglaset i trapporna mellan de olika däcken. Först sköljt med vattenmängder som skulle rädda en indisk by, sedan puts, puts, puts med sämskskinnen. Efter en stund kommer en annan besättningsman och börjar om från början igen. Slang, trasa, puts, puts, gnid.

Plötsligt uppstår en viss oro på däck. Ägaren är nog på ingång, förklarar skepparen på min båt, som jobbat som kapten på de stora megayachterna i flera år.

Mycket riktigt kommer strax rollsen glidande. Det kunde lika gärna varit en Ferrari, det är dessa två modeller yachtägarna tycks välja mellan. Röd Ferrari testarossa eller svart Rolls Royce,; den moderna diskretare varianten som ser ut som en något kralligare Volvo med en Hundai Sonata-bak.

Chauffören öppnar dörrarna för ett par som ser ut att ha partat hela natten. Mannen med svettig kotlettfrissa bär på en teddybjörn, som försökte han likna nåt ur "En försvunnen värld", kvinnan bär en något överdimensionerad näsduk och bandana lätt på sned över det förlängda håret.

Två besättningsmedlemmar står på kajen, en för att hjälpa henne uppför landgången, som eventuellt kan vara litet svår att bestiga om man har tändsticksben som når upp till armhålorna, en annan för att bära teddybjörnen (Vad hette han nu? Aloyisios?)

På akterdäck står en stewardess redo med en silverbricka med fuktiga handdukar och isvatten och en annan crew för att efterhöra ytterligare önskemål. De bevärdigas inte med en blick, paret försvinner in i båten och besättningen plockar ihop och återupptar putsandet. Senare på eftermiddagen har kvinnan orkat sig ut på soldäck, där hon sitter och pratar i telefon, naturligtvis i skuggan, medan en anställd står i solen runt hörnet, osynlig men beredd att dyka fram så fort hon önskar något.

En förlorad värld? Inte alls, utan högst levande, iallafall på hundratals yachter av det här slaget som jag sett de senaste två veckorna. Och för de deckhands, stewards och hostesses som arbetar för dem för runt 5 - 6 000:- i månaden. Men de har ju fri mat och husrum.


- Postat från en skakig och förmodligen stulen WiFi-åtkomst i en marina någonstans i världen.

Location:Monaco

6 kommentarer:

Jessica sa...

Helt utanför ämnet du skriver om nu måste jag säga tack tack TACK för receptet på kladdkaka. Jag är så less på kladdiga degiga smetiga kladdkakor.
Jag förstod när jag hittade ditt recept att det här var kladdkakereceptet jag letat efter. Den är så seg att min unge har svårt att bita av en bit och nu när jag ätit två bitar så känns det i käken.

Jag kommer aldrig använda något annat recept igen!

Johanna sa...

Tack Jessica, jag blir så glad när jagg ser att nån hittar min gammelmosters refpet och att det sprider glädjen och - inte minst - segheten vidare:-)!

jon sa...

Hej, kan du berätta lite om ditt beslut att lämna allt. Flyr du från eller till någonting?

Som sosse, blir ditt engagemang annorlunda när du ser världen?

Betalar du skatt på dina pengar när du seglar utomlands?

Har du hittat ett land med bättre social rättvisa än hemma?

Varför är det ryssar och inte svenskar som äger dessa mega yachter?

Skulle du hellre segla en egen båt än någon annans? Varför gör du inte det?

Johanna sa...

Hej Jon!
Många frågor, men kul att du undrar. Ska försöka svara så gott det går.
Jag flyr inte från någonting, jag ville bara inte fastna för länge i maktens korridorer, dsådant är aldrig bra.
Ja, mitt engagemang dörändras, från kommunalpolitik till exempelvis miljöpolitik som är nära till hands att börja intressera sig för när man är så nära havet och naturen.
Ja, jag är ju ffortfarande skriven i Sverige, så jag betalar skatt precis som vanligt.
Nej, det har jag inte, även om vSverige definitivt inte är bäst på allt, som varit vana att tänka.
Jag tror att rika svenskar är litet mer low key än ryssar.
Jag skulle absolut hellre segla en egen båt än att jobbampå andras båtar som jag gör nu, det är en dröm för framtiden:-)!

Anonym sa...

Du tänker antagligen på boken "En förlorad värld" eller "Brideshead revisited" som skrevs av Evelyn Waugh efter WWII. En på många sätt gripande roman om människors svårigheter att anpassa sig under och till nya villkor på många plan. För att uttrycka det kortfattat.

Boken rekommenderas varmt. /G

Johanna sa...

Jo, jag var helt begeistrad av boken när jag var 19-20 år. TV-serien var däremot en besvikelse.