JOHANNA GRAF

På väg mot Antarktis

2012-01-28T17:53:00.001+01:00

Det har ösregnat i över ett dygn. Både havet och himlen är mörkgrå och fukten ligger som en hinna över allting. Att duscha längst framme i ena fören (ja, detta är en katamaran) ger en särgen ljudupplevelse, då duschstrilet blandas dels med forsandet av vattnet runt stäven, dels med trummandet av regnet mot däck.

Badat har jag inte gjort sedan Ningaloo reef. Först litet avkyld av Australiensarnas alla hajhistorier, sedan fullkomligt avskräckt efter mötet med revhajen när jag plockade ostron och sedan dess har vi varit på öppet hav som inte direkt varit spegelblankt. Sola har inte heller varit möjligt förutom nån halv dag här och där. Och vad tänkte jag på när jag packade alla de där bikinisarna? Nog för att det varit varmt nog i luften, men det har blåst så mycket att det inte varit tillrådigt att vistas på däck.

Sedan är det detta med att färdas söderut på det södra halvklotet. Då blir det nämligen kallare för var dag som går. Vi befinner oss nu på nästan samma avstånd från Antarktis som Stockholm från nordpolen, Arktis. Inte konstigt att jag fryser! Men de andra besättningsmedlemmarna gör narr av mig: - Herregud, hur kan du frysa, som är från det kalla landet i norr?

Förvisso, men man vänjer sig snabbt vid värmen. På båten finns en sådan där termometer som lagrar högst och lägst uppmätt temperatur. Nu kommer ni tycka jag är fruktansvärt bortskämd, men om man svettats i 38,9° en tid så känns faktiskt 19,3 väldigt kallt! De där 19 graderna känns som 9, högst, och jag ångrar att jag inte tog med mig mer varma kläder. Undrar om de säljer stickade tjocktröjor i Sydafrika?

Bara fem dagar kvar nu, enligt navigationsdatorn. Den baserar förstås sina beräkningar på farten vi håller just nu, men ändå; vi har det senaste dygnet hållit farter på runt 10 knop, och alldeles nyss kom vi upp i imponerande 15,3. Det blåser 25 knop (litet mer än hälften om du räknar sekundmeter, vilket nästan bara vi i Sverige gör) och 2-3 metersvågor från aktern som ger häftiga surfturer. Riktigt kul faktiskt, i motsats till att få in dem från fören!

Men det märks att Catana inte byggt sina katamaraner för oceanöverfarter i första hand. Bäst passar de nog till charter i Karibien eller nåt. Under en världsomsegling slits materialet hårt, vilket det inte håller för. Skrovet är till exempel inte laminerat för hand, utan forminsprutat, vilket gör båten lättare men mindre hållbar. Hela däcket lider av svår delaminering; de olika lagren av gelcoat och glasfiber skiktar sig och släpper igenom fukt. Tre av fyra segel har mer eller mindre slitits sönder, trots att båten är mindre än två år gammal. Och vi har som jag redan berättat vatten läckande in genom två hyttventiler, där plexiglaset helt enkelt spruckit av vattentrycket mot taskiga plastlås. Som en följd av mötet med knölvalen utanför Australien tvingas vi nu dessutom pumpa vatten ur ena motorrummet varannan timme. Hoppas pumpen orkar ända fram. Nej, inte tänka på sådant nu!

Vi har trots allt lyckats segla mitt emellan två cykloner. Det är ta mig tusan inte illa. Bara Godahoppsudden kvar nu. The Cape of Storms, som den också kallas…

(UPPDATERING) Just när man inte trodde att det kan bli värre, så kan det det. Påminner inte den här stormen och den här ångesten om någonting jag varit med om förut? Jo, just det… föda barn! Men precis som då, lyckas jag mellan varje oväder glömma löftet att "Aldrig mer!" Tre barn blev det.

Och nu är jag inne i den tredje stormen på bara den här resan. Vi befinner oss i cyklonen Funsos utkanter, de där utkanterna som "knappast skulle märkas" enligt kaptenen. Mental note: Tro aldrig på kaptener eller barnmorskor.

Vindstyrka: 37 knop (Ja, det är över 20 sekundmeter på svenska. Lägg sedan till vågorna; 3-4 meter höga.)

Båtens högsta fart: 18, 7 knop. Det kallar jag surfing.

Själv dricker jag vin.

Flidder-fladder-tankar

2012-01-27T12:00:00.001+01:00

Vi är nu mitt emellan två cykloner. Det låter livsfarligt och är det också, men det kunde varit värre. Vi kunde till exempel ha varit inne i någon av dem. Ethel eller Funso heter de förresten. Funso, det låter nästan som Fonzie, Gul&Blå-jeansen, som i sin tur var döpta efter tuffa killen i TV-serien "Gänget & jag". Han som stirrade på frissan i spegeln med kammen i högsta hugg, för att sedan låta händerna och le belåtet; Naaah..! Min frisyr efter tre veckor på öppet hav behandlas också bäst på det viset. Det är liksom ingenting att göra. Naaah. Visst borde det finnas nåt mirakel anti-frizz-medel i Kapstaden?

Tankarna flidder-fladdrar som i en Alex Schulman-text. Har just läst ut hans senaste som e-bok. E-böcker är förresten jävligt skumma. En vanlig bok vet man ju när man är på slutet av, men här bara - plopp - så tar den slut. Man vet inte om det förrän det plötsligt inte går att trycka på vänd-sida-knappen längre. Va? Ska den sluta så här? tänker man snopet. Annars är det ett snabbt och behändigt sätt att läsa. Går mycket snabbare än en vanlig bok också. Jag läser alltid snabbare på skärm än på papper. Varför vet jag inte. Hoppas det gör mig litet modern och hip sådär? Men det är också litet opraktiskt att böckerna tar slut så fort.

Iallafall. Alex Schulman var det. Den mannen har verkligen lyckats bygga upp dramaturgin kring sig själv, först som argast och elakast i stan, i nästa sekund metmorfoserad till kärleksfull son och familjefar. Det är nåt nästan litet småreligiöst över texten. Som när han beskriver mötet med sin gamle idol Olle Ljungström, som visar sig vara en schysst snubbe som hälsar och bjuder på cigg. "Jag nickar stilla. Så skiljs vi åt, jag och Olle." Poetiskt. Synd att man inte kan göra pengar på det som han. Men det skulle liksom inte bli samma sak. Det skulle ju sabba hela imagen. Ge samma mjäkiga smak i munnen som när man läste Gregory David Roberts "Shantaram" och den stora skurken stoppar upp actionhandlingen med plötsliga sida upp och sida ner-beskrivningar om sin stora kärleks ögonfärg. Hade det inte räckt med att skriva att de var gröna? Fast, det är klart, det var ju rätt effektivt. De där ögonen framstod till slut som super-duper-über-gröna, mi
nst i nivå med flickan på National Geographic-omslaget; den där bilden som blev så berömd.

Så man kanske ska tjata och bre på litet snyggt poetiskt sådär? Jag kan ju hitta på en historia om hur jag råkar stöta ihop med mina tonårsidoler Iggy Pop och Patti Smith och vi blir skitgoda vänner och börjar brevväxla och byter matrecept med varandra? Eller nä, kanske inte.

Flidder-fladder. Jag förstår hur det går till när världsomseglare som Donald Crowhurst blir galna efter lång tid till sjöss. Donald ljög ju också, rätt kraftigt dessutom. Sade att han seglade jorden runt, när han i själva verket bara snurrade runt på sydatlanten. Och inte fanns det några GPS:ar eller andra moderniteter som kunde avslöja bluffen.

Vi är nu på 034°31,200S 046°50,360E (Tro det om du vill, för det går ännu inte att spåra vår AIS-signal, så jag kanske gör en Crowhurst:-), 1 300 sjömil från Afrikas kust, en vecka kvar på havet och gud, vad jag har långtråkigt.
Iggy, om du läser det här behöver jag fler pajrecept!

Om stress och alltings relativitet

2012-01-25T18:00:00.001+01:00

Här på båten börjar verkligheten tränga sig på på ett obehagligt stressande sätt. Vi har nu avverkat 3 400 av de nästan 5 000 sjömilen från Australiens västkust till Sydafrika och Kapstaden. Båtens navigationsdator visar att med den friska akterliga vind vi nu har, som ger hastigheter på upp till 12-13 knop, så kommer vi vara framme om bara 8-9 dagar. Det känns nästan som om den långsamma, trygga (om nu att färdas mellan två massiva cykloner kan kallas tryggt!) lunken hotas av ankomsten. Stressande. Nåja, ankomststressen kan ju knappast jämföras med den jobbstress som jagat mig i ett decennium, men allting är ju relativt. Som när jag om somrarna på Kössö, där det inte ens finns cykelvägar, tar båten över till den litet större grannön Styrsö, och känner mig totalstressad av att det kommer en massa mopeder på vägenJ

Men det handlar inte bara om stressen i att närma sig civilisationen igen, utan också om det faktum att jag inte vet om jag kommer kunna fortsätta med på nästa passage; uppför Afrikas atlantkust till S:t Helena och Kap Verde-öarna. Vi har nämligen lyckats slita ut inte mindre än tre segel på den här rätt stormiga seglingen längs Australien och på Indiska Oceanen. Genuan är helt slut, trots att den bara är 1,5 år gammal, och både spinnakern och focken har spruckit i sömmar. Så går det knappast att fortsätta efter S.A. och ett nytt segel har beställts och ska levereras med flygfrakt från Frankrike. Trots att det är kusinens man som tillverkar seglet med förtur och så snabbt han kan, kommer det inte vara framme på flygplatsen i Cape Town förrän den 10 februari, vilket gör det till målfoto om jag kommer hinna hem från Kap Verde i tid för att vittna i den rättegång jag blivit kallad som vittne. Det handlar om den stora korruptionsrättegången mot den f
örra ledningen i Solna kommun och höjdarna i PEAB och Fabege, som står anklagade för grova mutbrott i samband med byggandet av Swedbank Arena i Solna. Inget man kan skippa direkt.

Därför sitter jag nu och håller tummarna så det vitnar för att det ska fortsätta blåsa kraftigt, så att vi flyger fram emot Godahoppsudden. Jag vill verkligen inte missa min fjärde av "de sex stora" sjömansupplevelserna; korsa Indiska Oceanen, runda Godahoppsudden, Gibraltar, ekvatorn, Kap Horn och Atlanten. Visar det sig att det blir för kort om tid för att hinna till Kap Verde i tid till att ta ett flyg därifrån till Stockholm innan den 5 mars, ja, då slutar min resa snöpligt redan om en dryg vecka i Kapstaden…L Kan man inte få vittna per satellittelefon? Jag måste undersöka det. Jag har dessutom knappast något att tillföra som vittne, eftersom hela affären hemlighölls för oss i oppositionen.

Har just haft en nära-döden-upplevelse

2012-01-24T17:59:00.001+01:00

Har just haft en nära-döden-upplevelse med en spinnaker som bestämde sig för att go bezerk. Vinden vände och ökade sedan litet för snabbt för att någon skulle hinna upptäcka det. Det är tamigtusan livsfarligt med en vacker, solig och lugn dag efter ett par dagar med halv storm. Alla är trötta och ligger muskelvärkande och dåsar och så - Pang, skiftar vinden, spinnakern kollapsar samtidigt som den börjar gå bärsärkagång över fockstag och genuastag, snurrar in sig totalt på ett par minuter. Ett 110 kvadratmeter stort segel som vinden får tag i är rätt mäktigt.

Konsten var att få den tillbaka-snurrad utan att själv dras med ner i spat. Det gick till slut, men efteråt var händerna skinnflådda på samtliga besättningsmedemmar och ingen kände direkt för att göra middag. Det fick bli bröd och thé istället. Brödet blev litet konstigt, för det hade stått på jäsning när seglet snurrade upp sig i den tilltagande vinden. Men allt är gott när man just hållit på att slitas överbord av ett skenande segel. Sedan tittade vi på The Blue Lagoon. Shit! Vad det är för en konstig drift som får oss att titta på filmer som "The perfect storm", "Cast away", "The white squall", "Dead calm", "Two that survived", "Ghost ship", när vi är ute på världens längsta oceanöverfart? Tokjävlar...

Här är brödreceptet iallafall:

Sötebröd
1 kg vetemjöl
2 dl socker
2 ägg
2 påsar torrjäst
5 dl ljummet vatten
1 msk salt
Solrosolja

Mixa allt i en degblandare i 10 minuter. Tillsätt mer mjöl eller vatten tills degen är slät och inte längre fastnar i bunkens kanter. Olja degen på ytan. Låt jäsa tills den svällt till dubbel storlek, ungefär 1 timme. Dela degen i 5 degormar, som du sedan flätar till en snygg fläta enligt följande princip: Lägg ormen längst till vänster över orm 3, från vänster räknat. Lägg sedan orm 2 över det som nu blivit orm 3. Lägg sedan ormen längst till höger (nr 5) över orm nr 2. Börja om från början igen, och fortsätt tills du har en maffig fläta av deg. Låt jäsa igen, i ungefär en halvtimme. Vill du ha ett snyggt och blanktbröd så pensla på ett uppvispat ägg innan du stoppar in det i ugnen på 180 grader i c:a en halvtimme.
Sött och gott, nästan som vetebröd!

Världen är så stor, så stor. Lasse, Lasse liten.

2012-01-23T18:21:00.001+01:00

Vi är halvvägs mellan Australien och Afrika, vi har motvind, vågorna och vinden ökar alltmer i styrka och barometern faller. Hur mycket kan man egentligen lita på en väderrapport? Cyklonen Ethel borde vi nu lämnat bakom oss, men fan vet… Och nu närmar sig en ny cyklon; Funso. Den är ännu värre än Ethel.

Enligt GRIB-filerna som vi får via satellittelefonens mail varje dag, borde vi haft svag sydostlig vind, men istället är det väst 30 knop. (16-17 sekundmeter) och 2,5-metersvågorna smäller in i fören som kanonskott. Första dygnet är det bara tröttande, man får en lätt huvudvärk och känningar åt bihålorna. Jag blir inte sjösjuk, peppar, peppar, men kan känna mig obehaglig till mods och sover mycket. Det finns inte så mycket mer man kan göra. Försöka dela upp dygnet i hållpunkter för att få tiden att gå. Något titta ut på horisonten och tänka stora och Viktiga Tankar går inte. Sova bort litet tid, planera nån god middag av de färskvaror som finns kvar efter att grönsaker och frukt ruttnade bort i värmen efter en vecka. Pizza kanske? Men hur klarar man att baka pizzor när t o m ett enkelt toabesök orsakar blåmärken? Ja, testa själv att dra ner brallorna och hålla i dig med båda händerna samtidigt. I det läget är det lockande att bara dra fram
en påse salta pinnar och en burk cola. Titta på film kan man försöka göra, om inte datorn hoppar så mycket att filmen pausar hela tiden. Skriva, som nu, funkar ett tag, tills händerna krampar av ansträngningen att nå tangenterna samtidigt som de klämmer fast laptopen mot bordet.

Varför skriver jag det här? Vet inte, kanske för att känna nån slags kontakt med omvärlden. Fick nyss den extra väderrapport vi beställt från franska Metéo, som är nån slags cyklonexperter. De visar oroväckande utveckling av cyklonen Funso, som virvlar runt som tokig mellan Afrika och Madagascar och nu tydligen bestämt sig för att sådär litet tokglatt virvla ner sydost och möta oss.

Kanske vore det t o m säkrare att befinna sig hemma i den politiska stormen? Nej, tror inte det faktiskt. I den stormens öga som partiet just nu verkar befinna sig, kan det kanske vara pa plats att paminna om de kloka ord som såväl Mona Sahlin som Håkan Juholt uttalade efter katastrofvalet 2010:
"Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin uppmanar alla i partistyrelsen och verkställande utskottet att ställa sina platser till förfogande, skriver SVT Text. Sahlin föreslår nu till verkställande utskottet att förtroenderådet får i uppdrag att tillsätta en valberedning.
- Jag tänker peka med hela handen och se till att ingen i partiet slipper undan förnyelsedebatten om det politiska innehållet, säger Sahlin till TT."

Och så här skrev SvD i november 2010:
"Det var SSU som först förde fram kravet på att ledamöterna i socialdemokraternas partistyrelse ska ställa sina platser till förfogande på extrakongressen. Kravet har därefter fått stöd av flera inflytelserika socialdemokrater. En av dem är Håkan Juholt, som själv sitter i partistyrelsen.

- Jag tycker att SSU har en poäng när de säger att vi borde ställa platserna till förfogande och låta extrakongressen välja en ny styrelse och lägga fast politiken för framtiden. Det är faktiskt väldigt logiskt, säger han till SvD.se.

Samtidigt säger han att det inte innebär att alla som sitter i styrelsen i dag ska gå.

- Jag ser framför mig att väldigt många blir omvalda. Jag ser också framför mig att vi nyväljer några stycken. Det känns logiskt efter detta katastrofval, säger Håkan Juholt."

Som Katrine Kielos skrev igar: Håkan Juholt lämnar eftersom han tror på socialdemokratin. Nu måste resten av partiet visa att de också gör det.

Vi maste förstå att det inte först och främst är socialdemokratin som behöver en ny partiledare, utan Sverige som behöver en ny socialdemokrati.

One down, a hundred more to go

2012-01-21T15:26:00.001+01:00

Får mail om att Juholt troligen kommer att meddela sin avgång. Har inte mycket att säga om det. Det var väl väntat, litet symboliskt att han väljer att meddela från sin trygga hemmabas. Nu hör jag inte till dem som tror att det hjälper att enbart han avgår. Jag skulle kunna uttrycka det sa här:
"One down, a hundred more to go"
Som jag skrev i ett blogginlägg för ett par dagar sedan, så kommer inte någon förnyelse att ske förrän minst hälften av alla övriga partitoppar också lämnar plats for nya, friska hjärnor som fått stimulans från utbildning, forskning, närings- och arbetsliv under senare år. Först då kan innanförskapet brytas. Tyvärr tror jag inte det kommer att hända. Istället fruktar jag att ett än värre intrig- och maktspel kommer utbryta, med ett enda syfte: att försvara den egna arvoderade uppvärmda stolen. Vilket bara visar det som väljarna redan reagerat på; att de som idag leder socialdemokratin har helt fel bevekelsegrunder för sitt politiska engagemang. Det är hårda ord, jag vet, men jag kan bara nara ett litet hopp om att jag har fel.

Så, snälla, överraska mig! Rapportera om hur hela partiledningen, inklusive distriktstopparna ute i landet, ställt sina platser till förfogande, utsett en oberoende kommission av kärleksfulla kritiker som nu tillsammans med det omgivande samhället ska definiera de viktigast utmaningarna för Sverige, vilket samhälle de vill se istället, vilka insatser i närtid som är viktigast för att åstadkomma förändring. Därefter, men först då, kan de fundera på hur förpackningen ska se ut och vem som ska gå i täten for att framföra det, samt hur denna eller dessa personer ska väljas i en demokratisk process.

Jag har inget mer att tillagga. Nu ska jag ata middag. Det blaser 8 knop, vi haller 5,6 knops fart med revad stor och genua. Vi har 2 200 sjomil kvar till Godahoppsudden.

Två veckor på öppet hav och vi är halvvägs!

2012-01-20T13:48:00.001+01:00

Nu vet vi vad hon heter också; Ethel, cyklonen som befinner sig litet för nära oss mitt ute på Indiska Oceanen för att jag ska känna mig bekväm. När det därtill blåser kraftig motvind, verkar även båten klaga och kvida. Katamaraner är fantastiska att segla i slör och läns, men har svårt för kryss. Följden blir en pinseglad båt som stampar och vrider sig i varje våg och där de enklaste sysslor blir en kamp med hela kroppen för att parera kasten och stötarna. Ett enkelt toabesök kan medföra flera blåmärken, diska blir en akrobatkonst och på nattliga fripass har sömnen svårt att infinna sig i ljuden av smällande block, piskande tampar och de ännu värre, oidentifierade skarpa ljuden från saker som faller eller skakar eller träffas av något hårt.

Vattnet har en så enorm kraft och för varje snedträff med en våg briserar hela skrovet och jag kommer på mig själv med att undra hur hållbar en liten glasfiberfarkost egentligen är. Blir inte skrov och rigg utmattade till slut? Och hur nära kommer vi egentligen att segla den där Ethel?

Kaptenen, som seglat många, många varv runt jorden, ler litet roat och förklarar snällt hur det funkar. Eftersom vi befinner oss på södra halvklotet rör den sig medsols i en cirklande rörelse mot sydost, mot Australien. Vi befinner oss som närmast 30 mil söder om den, men eftersom vi seglar snabbt kommer vi redan vara väster om den vid det laget, säger han och tillägger glatt:
- Och skulle vi inte göra det, kommer vi befinna oss i den säkraste fjärdedelen.

Vadå SÄKER fjärdedel?!?

-Jo, om du ska befinna dig i en cyklon, ska du försöka befinna dig i den fjärdedel som på en klocka motsvarar kl 6-9. Där kommer du, p g a riktningen den går i, clockwise, lättare kastas ut ur den.

De gör mig, milt sagt, knappast lugnare. För att lugna ner nerverna bakar jag ett saltvattensbröd. Det finns inte så mycket annat att göra. Kanske kan vi offra litet av det till Ethel när det är färdigt.

SALTVATTENSBRÖD
1 kg vetemjöl
2 dl vanligt ljummet vatten
1 paket torrjäst
½ l havsvatten, salt
1 msk socker
Kryddor, t ex oregano, basilika och vitlökspulver
Smör eller olivolja till att smörja pannan.

Man kan också, om man vill, experimentera med svarta oliver, färsk vitlök, hackad lök m.m.

En stor stekpanna med höga kanter och lock.

Mixa det vanliga vattnet, sockret och jästen. Låt vila i 3-5 minuter, tills det blir litet skummigt.

Mixa mjölet och kryddorna i en stor bunke. Blanda litet av mjölblandningen, med den upplösta jästen i en mixer (om du har en) och rör kraftigt i en minut eller två. Tillsätt resten av mjölblandningen och havsvattnet tills allt är blandat. Tillsätt mer mjöl eller saltvatten om det behövs för att få till en bra halvklibbig deg. Smöra stekpannan med olivolja eller smör och vält ner degen i pannan och täck över den med en handduk i en 1-1,5 timmar, tills den jäst till sin dubbla storlek. Sätt sedan på locket på stekpannan och sätt den på spisen på låg värme i 40-45 minuter. Vänd sedan på brödet i pannan och stek i ytterligare 25-30 minuter.

Servera gärna med en dip av olivolja med litet balsamvinäger och chili i.

Dag 11 da den stora trottheten rullade in och inget kom ur mig + dag 12 då jag bestämde mig för att det fick vara nog

2012-01-19T08:42:00.001+01:00

Det skulle inte finnas nån stress, det skulle inte gå att jobba, det skulle knappt gå att nå mig. Ändå gick det snabbt fullständigt åt skogen.
Jag tog jobb på en båt som ska seglas över halva jordklotet för att det var dags för mig att lämna tillbaka mitt uppdrag som politiker. Åtta år har gått, två mandatperioder, och det är dags för andra att ta ett tag vid årorna.

Själv var jag trött och ledsen, dels över att se hur min hemstad, Solna, stagnerat under vanstyre av en maktfullkomlig blå ledning, dels på hur stagnerade och fega människor styrde det röda parti vars värderingar jag delar. Att då spendera en längre tid med att korsa den längsta öppna havssträcka som finns, över Indiska Oceanen, verkade som en god idé. Men knappt hade jag börjat förrän jag föll i mina gamla fotspår. För det som hänt är först och främst mitt eget fel. Inte de politiska motståndarnas, inte partiets, inte partiledningens, inte medias. Bara mitt.

Jag har i alla tider försökt göra gott, vara snäll mot andra, ställa upp, vara en duktig flicka. När jag blev sedd och uppskattad, då fanns jag. Det fanns, och finns fortfarande, något annat också. En önskan om en godare värld, där människor visar omsorg om varandra och gör gott emot sig själva och jorden istället för att jaga kickar och trampa på varandra. Där de goda krafterna tillsammans blir större än var och en ensam. Detta engagemang har tagit sig uttryck i elevråd. föreningsaktivitet, facklig kamp, arbete med barn och ungdomar och slutligen, de senaste åren, i politiken. Hela tiden har jag känt att jag inte gör nog, tillräckligt bra, att jag inte hinner med, sviker än familjen, än jobbet. Sådant håller, som alla vet, inte i längden, och hade jag inte haft så roligt och haft en sådan medfödd Duracellkaninsenergi, hade jag nog varit utbränd för länge sedan.

Men nu skulle jag alltså äntligen få tid att stirra ut över havet, filosofera och fundera över vad jag skulle ägna resten av livet åt. Vad jag SJÄLV ville, och inte vad andra berömde mig för.

Jag vet inte vad som hände eller hur riktigt hur det gick till, men igår morse vaknade jag med en stressklump i magen. Jag tänkte först "vad tokigt, när jag är överhopad med arbete går det som en dans, men nu när jag har ytterst begränsat ansvar på en båt och rena rutinsysslor, då krampar jag. Tills någon påpekade det uppenbara, som jag själv inte såg: - Du sitter ju inte still en sekund, och du tillbringar all ledig tid vid satellittelefonen, mailen och din laptop! Och så var det. Jag hade villigt lämnat ut mailadressen till båten, och människor som vant sig vid att jag alltid kommunicerade med dem, skrev i en ständigt ökande ström.

Efter ett par blogginlägg med politiskt innehåll återfick även media vittringen och hörde av sig med frågor och önskemål om debattartiklar, såväl radio, TV som tidningar. Herregud, jag är mitt ute på Indiska Oceanen, jag är på väg att sluta som politiker, jag har aldrig haft något viktigt uppdrag, jag är inte partitoppen, jag är en ensam, bitchig, trött, desillusionerad cynisk lättviktare, ville jag skrika. Men gjorde jag det? Nej, jag svarade artigt, och båtmailen började likna den vanliga gamla jobbmailen, som är som växten i The Little Shop of Horrors; "Feeed me!" Det var därför jag känt mig stressad, utan att förstå varför.

Folk var ju bara snälla och uppskattande, så på ett sätt känner jag mig som en klagande, bortskämd gnällspik. Men nu är det så här: Jag har bestämt mig. Jag vill på något sätt fortsätta att kämpa för ett medmänskligare och mer hållbart samhälle, men för att klara det måste jag a) först vila, b) fundera på HUR jag tror detta bästa kan göras, c) komma på vad jag själv skulle tycka är roligt att göra.

Under tiden får ni andra ta ett tag vid årorna. Vad gäller partiet vars värderingar jag fortfarande tror helhjärtat omfamnar, så tror jag att det hjälpen är ute. Såvida inte åtminstone hälften i partitopp och distriktsledningar gör som jag och släpper in ljus och luft istället för att leka hela havet stormar med de arvoderade stolarna.

Och för nu, adjö på ett tag. Jag kommer att blogga och svara på mail igen, men inte varje dag, jag kommer inte skriva något som ni i media kan gotta er åt, utan bara när och om det jag själv vill. Och om ni ursäktar, så har jag värre stormar än de politiska att bry mig om nu. En riktig cyklon närmar sig vår väg, c:a 30 mil härifrån, vilket inte är långt på ett hav så stort som detta.

Vi är vid det röda krysset.

Dag 10, med några konkreta idéer om hur en lokalt förverkligad socialdemokratisk politik skulle kunna se ut

2012-01-17T17:37:00.001+01:00

Det senaste dygnet har jag funderat en del på hur ett lokalt partiprogram för ett lokalt parti med de värderingar som socialdemokratin ursprungligen var så framgångsrika med skulle kunna se ut idag; idéerna om arbete och kunskap åt alla, som ledde till mer uppfinningar och företag. Detta mot bakgrund av det jag skrev om igår; att man på sina håll lokalt nu umgås med tanken att gå till val med en lista fristående från moderpartiet på den nationella nivån. Jag har utgått ifrån en del socialdemokratiskt styrda kommuner som framgångsrikt lyckats förena modernitet med jämlikhet på ett sätt som lett till tillväxt.

Det här är vår grundidé: Vi är övertygade om att det är lönsamt för alla om fler får chansen att förverkliga sina livsdrömmar. Vi tror att människor blir rikare, både i plånboken och i hjärtat, i ett samhälle där vi löser saker med gemensamma krafter. Där alla gör sin plikt och kräver sin rätt. I den ordningen. Där människor är trygga och fria nog att visa medmänsklighet.

Rikedom kan inte enbart mätas i pengar. Rika på riktigt blir vi först när våra ungdomar kan känna sig trygga ute på kvällarna, när vi vågar starta företaget vi drömmer om, kan stanna i sängen när vi blir sjuka och känner oss trygga med att våra föräldrar får bra omvårdnad när de blir gamla. Ett rikt liv är luft som går att andas, människor som hälsar på varandra på gatan och bryr sig om varandra, en levande stad med ett rikt kulturliv och att kunna ta oss till jobbet utan att vänta på tåg som inte kommer eller sitta timmar i bilköer.

Det här är villkoret för att det ska fungera:
Vi tänker inte göra det här ensamma. Ni måste själva vara med och bidra för att det ska lyckas. Vi är inte experterna, det blir vi först när vi slår våra kloka huvuden ihop. Vi kommer be er delta och bidra. Med det ni kan. Vi kommer kräva att ni först frågar er vad ni kan göra för X-stad innan ni ber X-stad göra saker för er. Vi kommer inte att sitta på de valda stolarna så länge. Vi är yrkesmänniskor och föräldrar och privatpersoner precis som er, så vi kommer be några andra av er ta över årorna efter en tid, eller då ni ber oss lämna plats till andra.

Vi lovar varken guld eller gröna skogar, men vi lovar att hårt och hederligt arbeta för tre saker. Dessa tre saker tror vi är de viktigaste för att X-stad ska bli en stad där sammanhållning, framtidshopp och företagsamhet växer.

1. Kunskap och hälsa
Inget barn väljer sina föräldrar och barndomen går inte i repris. Därför har vi inte råd att acceptera barnfattigdom, klasskillnader i barnhälsa eller en dåligt fungerande skola. Ingenting är viktigare för vår stads tillväxt än kunskap och känsla av samhörighet hos dem som ska leva och arbeta här i framtiden. Därför kommer varje barn garanteras det stöd han eller hon behöver för att nå toppen av just sin förmåga. Varje skola som vill ska kunna bilda en egen ekonomisk enhet; kommunal friskola. Eventuella vinster får skolan själv behålla. Varje barns kunskapsutvecklas ska följas från dag ett i skolan. Elever som behöver mer stimulans eller stöd för att nå sina individuella mål, basala eller högre, ska garanteras detta, tidigt och utan krav på diagnos. Lärarna ska erbjudas kollegial handledning och rektorn vara pedagogisk ledare med administrativt stöd.

Föreningslivet är oerhört viktigt för såväl barn som äldres hälsa. Därför ska föreningar som engagerar sig i skolan, socialt företagande, friskvårdsarbete för äldre m.m. stimuleras ekonomiskt.

2. Livet ska gå ihop
Den hårt arbetande familjen är vår tids hjältar. Varje dag sliter föräldrar med att få ihop vardagen - tidiga morgnar, stress för att komma ihåg skolböcker och hinna lämna barnen i tid, kraven på arbetsplatsen och i hemmet. Många avslutar dessutom dagen med några timmars arbete sent på kvällen. Vi tjänar alla på att underlätta deras vardag. Dagisplats ska garanteras i tid och nära hemmet, ansökan till skola och förskola ska gå lätt och kvaliteten för varje skola redovisas noggrant så det blir lätt att välja rätt. Om barnen är frånvarande från skolan ska föräldrar underrättas omedelbart via SMS. Sommarkollo, sommarskola och sommarjobb för ungdomar ska garanteras. Vi kommer dessutom att kämpa regionalt och nationellt för att utbetalningar av sjukersättning eller föräldrapenning inte ska dröja. Vårdköer är inte acceptabla. Tåg och kollektivtrafik ska gå i tid. Rut-avdraget bör finnas kvarför pensionärer och småbarnsföräldrar.

I vår kommun är nio av tio företag enmansföretag. Småföretagaren är vår tids arbetare, som sliter hårt under de flesta av dygnets timmar utan den trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet som anställda har. Som anställda upplever många att de saknar möjlighet att vidareutbilda sig eller omskola sig, vilket förhindrar vårt samhälles utveckling. Vi vill därför öka tryggheten och friheten för såväl företagare som anställda genom att i samverkan med staten, facken och företagen kunna erbjuda kompetensförsäkring, utvecklingsfond för företag som vill växa och småföretagarservice i form av ett lokalt handelshus och en trygghetsförsäkring. Naturligtvis ska alla kontakter med kommunen gå snabbt och lätt.

3. Det här kräver samarbete
Ingen människa är en ö - vi är alla beroende av varandra. Vi ska stötta den människa som har drabbats av svår sjukdom eller arbetslöshet. Sjuka människor ska inte behöva sälja sin bostadsrätt eller villa. Den som blir arbetslös under en lågkonjunktur ska inte straffas med halverad inkomst. Stigande hemlöshet och bostadsbrist är ett misslyckande, och har så varit under många år. För att stimulera företag, förhindra arbetslöshet och öka ungas möjlighet att flytta hemifrån ska små byggrätter på olika platser i kommunen erbjudas olika slags byggföretag. Bostadsförmedlingen ska prioritera sökande under 25 år, föräldrar som separerar samt de som arbetar eller driver företag i X-stad. Men samtidigt med rättigheterna måste det självklart finnas krav. Solidariteten är ömsesidig. Försörjningsstöd från socialtjänsten kommer inte att erbjudas dem som har möjlighet att arbeta. Vi kommer garantera arbete inom kommunen i sex månader för dem som blivi
t arbetslösa, så att de får en chans att komma igen, kvalificera sig för a-kassa och slipper ligga vår socialtjänst till last. Det tjänar vi dubbelt på allihop.

X-stad är för litet för att inte samarbeta. Det finns motsättningar mellan de politiska ideologierna. Men våra gemensamma intressen är större och skulle vinna på att vi politiker hade fler förtroendefulla samtal och gemensamma analyser. Vi är trötta på blockpolitiken. Vi tror inte Sverige blir ett land av hopp och modernitet med hjälp av två stora trätande partier även om de turas om vid makten. Alla som står en bit utanför detta, förstår inte blockpolitikens logik och synen på en god och en ond sida. Vi tror att med en gnutta handlingskraft och pragmatism, skulle det gå alldeles utmärkt att samarbeta. Vi ställer oss därför positiva till samregerande med alla goda och demokratiska krafter i samhället, inklusive andra partier. Invånarna ska inkluderas och tas i anspråk som de medborgare de är och inte reduceras till varken kunder eller klienter.

Vad kostar det? Vi kommer att be er bidra med skatt i den omfattning som krävs för att genomföra det som är smart att genomföra med gemensamma medel, d v s sådant som var och en inte löser bäst ensam. Men inte en krona ska användas utan att först ha undersökt vart dagens skattepengar går och om de används så effektivt som möjligt. För att veta det behöver vi er hjälp. Transparens och insyn i samtliga kommunens affärer och transaktioner ska garanteras alla medborgare och budgeten ska utformas i en öppen process där alla som vill kan delta, s k medborgarbudget.

Dag 9, då jag funderar allvarligt på hur länge jag ska orka försvara mitt partimedlemskap i socialdemokraterna, för mig sj

2012-01-16T08:16:00.001+01:00

Som jag skrev igår, fick ett mail från en vän mig att tänka efter. Allvarligt. I en mellansvensk kommun funderar Socialdemokraterna på att ställa upp under egen - icke S -partibeteckning i nästa val. De delar fortfarande helhjärtat partiets värderingar, men de gillar inte längre partiet.
Om jag ska vara helt ärlig har jag nog alltid känt likadant, från första stund jag blev medlem. Medlemmarna, partivännerna jag fick, var mestadels genuint bra människor som hårt och utan ersättning ärligt kämpade för ett bättre samhälle. (Precis som i de flesta andra partier, bör tilläggas!) Men partikulturen, strukturen, den slutna toppen, rövslickandet från de som ville upp, taktiserandet och det inre spelet som för vissa verkade mycket mer intressant än att förändra världen; det gjorde mig illa berörd.
Jag försökte påverka så gott det gick, och när det inte gick följde jag min egen väg och försökte föregå med gott exempel. Ibland blev jag också elak och ironisk och sade en sanning för mycket. Följaktligen blev jag knappast insläppt i de allra heligaste rummen, men det gjorde ingenting, för de gånger jag, kanske av misstag, släpptes in, var det jag såg knappast något jag åtrådde. Tvärtom. Men det jag drev verkade ändå gillas av flertalet vanliga medlemmar och människor på hemmaplan. Också av människor som inte ens delade våra värderingar, konstigt nog. Det uppmuntrade mig och gjorde att jag såg ett hopp om att ändå kunna förändra världen litet, åtminstone på hemmaplan. Jag såg ju hur värderingarna var så klockrena, så efterlängtade i en värld där hopp om samhörighet mellan människor så desperat behövs.
På sista tiden har det dock gått snabbt utför och vad vi ser nu är ett internt moras i ett parti som lider av intellektuell åderförkalkning och snart bara har de stora orden kvar.
Det gör folk rasande. Konstigt nog även de som sedan länge slutat rösta på oss. Det jag tror gör folk mest besvikna är förlusten av hoppet, om att en bättre värld är möjlig. (ABBA, Kalles Kaviar, midsommar, socialdemokratin, arbetarmoral, hjälpas åt och välfärd åt alla - vad hände liksom?) Det finns ett stort behov av framtidshopp och fungerande gemensamma lösningar som många upplever inte har funkat sen Palme dog. Uppenbart finns ett sug efter värderingar som jämlikhet och solidaritet och dessutom någon som hävdar att sådant både behövs och fungerar, i en värld där sammanhållningen i samhället löses upp och där hela den europeiska gemenskapen knakar.
Jag hoppades länge att Socialdemokratin skulle kunna signalera ett sådant framtidshopp, men jag tror vårt varumärke är förstört. Ohjälpligt. I nästa val kommer unga människor att rösta som aldrig upplevt ett (S) som levererat. Kan några av de människor som brinner för socialdemokratins värderingar utan att vara alltför insyltade i det inre spelet, gå fram i det valet med dessa värderingar konkret illustrerade i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som sett samhällsgemenskapen gå förlorad. För vilka ska annars göra det?
Många saknar idag det Sverige som byggdes upp av den unga socialdemokratins idéer om arbete och kunskap åt alla, som ledde till mer uppfinningar och företag. Modernitet + Jämlikhet = Frihet. Olof Palmes framgångsformel, som till orden tagits över av de nya moderaterna, samtidigt som vi åser hur såväl moderniteten, jämlikheten som friheten för många människor minskar.
Så kanske, kanske, skulle en samverkan mellan vettiga människor, utan speciell partibeteckning, men med dessa värderingar i grunden kunna leda till nåt bra. Vad tror ni?
Imorgon ska jag punkta ned några konkreta idéer som en lokal lista med dessa värderingar i grunden skulle kunna presentera. Idéerna måste av naturliga skäl se olika ut beroende på var i landet man verkar, men generellt behöver det inte vara så stor skillnad ändå tror jag.
Den grundläggande idén är att det är lönsamt för alla om fler får chansen att förverkliga sina livsdrömmar. Vi tror att människor blir rikare, både i plånboken och i hjärtat, i ett samhälle där vi löser saker med gemensamma krafter. Där alla gör sin plikt och kräver sin rätt. I den ordningen. Där människor är trygga och fria nog att visa medmänsklighet. Där vi frågar vad vi kan göra för vårt land istället för vad vårt land kan göra för oss.

Om man gillar idéerna men inte partiet, vad gör man då?

2012-01-15T10:25:00.001+01:00

Indiska Oceanen dag 7
Jag befinner mig 2000 sjömil från Australien och 3000 sjömil från Afrika. Havet har så många blå nyanser att jag nästan finner det omöjligt. Vågorna är måttliga, c:a 2,5 meter höga, men fortfarande akterliga, så trots att de ihop med 17-knopsvindarna gör att vi flyger fram och snittar på drygt 200 sjömil per dygn, är det är helt OK att ligga i lä ute på däck när solen tittar fram och termometern kryper upp mot 25 grader.

Nöjet att läsa böcker och titta på film är dock begränsat och när man legat där och övat sig på att meditera ett tag, finner jag en oväntad glädjekälla i mailen. När satellittelefonen slås på och mödosamt tuggar fram ett nytt meddelande, och det är till mig!, känns det nästan som när jag på sommarön som liten gick till byn för att hämta posten på det lilla kombinerade post- och telegrafkontoret. När tant Gerd kom med ett kuvert med en fölunge på och jag förstod att det var till mig, var dagen räddad. Så litet tt göra, så enkla glädjeämnen, så är det nu med.

Indiska Oceanen dag 8
Jag fick ett mail idag, från en partivän som berättade om en medelstor svensk kommun där (S) i nästa val nu överväger att gå fram med en egen, partioberoende lista. Av befolkningssammansättningen at döma "borde" den vara blå, och är det också nu, men har växlat mellan röda och blå styren rätt ofta och det finns respekterade och populära s-företrädare med uppskattade idéer för bygden som skulle kunna vinna val om det inte vore för… ja, ni vet, det nederlags- och fornstora dagar-stämplade partiet som vägrar ändra på sig, annat än på pappret. Därför har man nu börjat diskutera möjligheten att göra sig fri från den officiella s-stämpeln och gå fram med en lokal lista för kommunen. Värderingarna har man såklart kvar, det är själva partiet man vill undvika att förknippas med. Min första tanke är: - Oj, då har det gått långt! När partiet solkar ner värderingarna. Men vad ska man göra när man känner att folk gillar idéerna men inte
själva partistämpeln. Och när man själv börjar känna precis likadant, trots att man länge försökt förstå, förklara och försvara. När man börjar tröttna själv, hur ska man då kunna övertyga andra att rösta på partiet?

Hm, det kan nog tåla att funderas på. Jag får gå ut på däck och se om havet ger några svar. Återkommer imorgon.

Dag 7 på oceanen - The drugs don´t work

2012-01-13T23:29:00.001+01:00

Ända sen jag var liten har folk sagt till mig: - Kan du aldrig sitta ner och göra ingenting?! Nej, jag kan väl inte det.

Därför tänkte jag att det skulle vara nyttigt för mig att spendera en månad på öppet hav i en segelbåt, utan TV, tidningar, dator eller telefon; mina vanliga arbetsredskap. Bara en knackig satellittelefon, där det med stor möda går att skicka enkla mail, som det här.

Jag skulle ha allt tid i världen att slöa, läsa, sova, titta på horisonten och tänka djupa tankar. Det gjorde jag också, i en hel vecka.

Efter att ha lagat alla mina recept, lyssnat på alla låtlistor, läst, sovit mer än jag gjort under hela tonåren och stirrat på blått, grönt, vitt, guldfärgat och illturkost hav, blir jag sittande och undrar: Vad ska jag göra nu? Det är inte ens roligt att äta mat längre. Dricka sprit? Hm, litet svårt att få till den där Ålandsbåtstämningen på en 50 fots segelbåt… Nej,, det ar bara att konstatera: The drugs don´t work.

För första gången sedan jag var barn ligger jag i soffan med benen klättrande uppför väggen och kvider -Jag har tråååkigt. Och vi har bara kommit 2/5 av vägen till Afrika än! Det är nu Alfons farmor ska komma och småsmysande säga: - Bra, det ar nyttigt att ha tråkigt!

Fast då klappar jag nog på henne.

Ibland undrar man over livet. Oceanen dag 6

2012-01-12T14:03:00.001+01:00

På toan hemma hos min mamma sitter en teckning av en hund utsträckt på ett golv. Under står det: "Ibland undrar man över livet. Är det bara gå ut, äta och sova?"

På en segling 5 000 mil över en ocean finns det mycket att undra över. Sover och äter gör man, mycket. Gå ut är svårt, i alla fall längre än till fördäck.

De första dagarna övermannas jag av en väldig trötthet. Kanske är det omställningen från kontorsjobbet till sjömanslivet. Kanske är det balansen som rubbas av det väldiga, rullande havet. Förutom det ska sex tidszoner passeras under den här seglingen; världens längsta över öppet hav. Men det har mindre betydelse eftersom dygnsrytmen ändå är totalt ur led, med vaktpass dygnet runt.

Efter de inledande dagarna, där hård vind och sjögång gör den enklaste vardagssyssla svår (tänk dig att diska, gå på toa eller klä på dig i en berg- och dalbana så förstår du), infinner sig så småningom en slags kontemplativ lunk och man hinner tänka. Mycket.

Alla möjliga och omöjliga tankar kommer rullande i takt med vågorna. Under sömnen fortsätter de i drömform. Människor från förr passerar revy i en rasande takt; onda, goda och jag vaknar i en massa konstiga sinnesstämningar. Som tur är respekteras besättningsmedlemmarna varandras behov av avskildhet. Kanske blir det naturligt så när man måste leva tätt inpå, utelämnade till varandra under så lång tid.

De vanliga vännerna går bara att ha mailkontakt med. Facebookspråkets kortfattighet och SMS:ens praktiska prosa byts ut mot nåt som mer liknar riktiga brev. De gamla hederliga ni vet, då man skrev mer än "Hur e d? Ses?". Vänner jag nästan aldrig ser numera, eller åtminstone alldeles för sällan, skriver om sina längtansresor, rädslor och drömmar, att de inspireras av min resa. Tänk att jag kan inspirera någon? Vad fina de är. Det är nästan så att de känns närmare än på länge, långtbortavännerna. Att skiljas är inte att dö en smula. Det kan föra oss närmare.

2012-01-11T07:56:00.001+01:00

Stilla tankar om gräshoppor och partiet

- Här är en liten avskedspresent som symboliserar vem du är, sade Nina och gav mig de senaste numren av Vogue och Wired, att läsa på planet. Naturligtvis började jag med Vogue och sparade Wired till långsammare läsning på båten. (Säger det också nåt om mig som person? Att jag är mer djup än ytlig? Mer intresserad av teknik än av flärd? Den som såg mig nu skulle nog tycka att jag är rätt långt ifrån mitt kontorsdräkts-jag, ha ha:-)

Det är fullmåne i natt och havet är som ett lätt böljande, blankt dansgolv. Jag kan inte sova, men det gör inget, för jag har inga tider att passa. Istället tar jag fram min sparade Wired och läser om gräshoppssvärmar. The National Science Foundation har forskat på dem för att förstå varför de svärmar och vad som får dem att börja.

Svaret hittar de, lustigt nog, tack vare Facebook. Genom att använda en anpassad nätverksmodell som man vanligtvis använder för att analysera sociala medier, har forskarna lyckats undersöka banden mellan insekter som "känner" varandra (tänk Facebookvänner!) och på så sätt kunnat förutsäga när gräshopporna ska svärma. Det handlar om grupptryck: Ju mer tid gräshopparna tillbringar tillsammans genom att röra sig i samma riktning, ju svårare är det för dem att ändra kurs.

Hmm, påminner det inte om nåt jag sett inifrån i några år nu; partilivet? Jodå, forskarna har tänkt samma sak: - Ju längre du befinner dig i samma umgänge, ju mindre förändringsbenägen blir du, säger huvudförfattaren till gräshoppstudien. Men medan gräshopporna svärmar kring mat, klumpar människor ihop sig runt gemensamma intressen,
t ex politiska.

Det finns andra likheter också: Ju tätare svärmen är, desto större är sannolikheten att de börjar uppträda som en mobb. Men kannibalismen då? Tänker jag. Gräshoppor börjar ju äta på varandra när de inte hittar föda nån annan stans? Kanske är det den utvecklingen vi börjar se i det socialdemokratiska partiet just nu; när den ena partihöjdaren efter den andra börjar bita huvudet av varandra?

Långt från såväl gräshoppor som parti, ute på den stora oceanen har vi idag för första gången kunnat hissa spinnakern. Under hela resan har det blåst småspik, eller snarare ... som fan, och oftast i form av motvind. Fördelen är att det går fort. På fem dagar har vi redan kommit 1000 sjömil, vilket betyder en femtdel av sträckan till Sydafrika. Vi befinner oss nu på 28°37,523S 095°42,040E
Tyvärr är det nu inte längre möjligt att följa SABA via www.marinetraffic.com eftersom AIS-positioner bara kan uppfattas nära kuster och i vältrafikerade farvatten. Och till sådana är det låååångt än.

Nu ska jag gå upp på däck och jobba på min Vogue-look.

En god anledning att äta paj

2012-01-10T09:55:00.000+01:00

När jag vaknar är däcket fullt av flygfisk. Dumma, döda, stinkande flygfiskar plus en liten bläckfisk som måste simmat nära ytan och sköljts upp av någon av alla jättevågor som i fyra dygn översköljts båten.

Men nu är det en ny morgon och havet böljar som en gungstol, sams igen med oceanens stora svallvågor, uppbyggda nånstans sedan de senaste mötte en kontinent, Afrika eller kanske Indien.

Min hjärna hittar återigen sin plats innanför skallbenet och känns inte längre nedkörd i svalget eller uppkörd i nån bihåla. Jag börjar få energi över till annat än att se gamla episoder av Solsidan på datorn och det känns som om jag kanske, till och med, kan bli till nytta som matros. Skrubbar däcket fritt från flygfisklik får dock yngste besättningsmedlemmen göra, sådana är reglerna.

Själv funderar jag på att göra en fruktpaj. Stanken begränsar sig nämligen inte bara till död fisk, utan blandas även med den för sjösjuka mindre lockande doften av övermogna mangofrukter. Vi fick en hel låda i avskedspresent av Larry, den pensionerade fruktodlaren i Carnarvon, och jag tänker att här gäller det att försöka rädda så många som möjligt innan vi måste kasta lådeländet i sjön. Man måste ju förebygga skörbjugg!

Har mailat hem för att fråga om receptet på den übergoda persikopaj som Berit i Solna är berömd för, och som vi och familjen Ussing brukade sitta och mumsa i oss när barnen var små och lekte i Nyckelparken. Den borde funka lika bra med mango.

O.S.A. fortast möjligt, sjön suger!

Hold on tight to your dreams

2012-01-09T04:51:00.001+01:00

Tredje dagen på det Stora Havet och vinden och vågorna är fortfarande osams. Båten far omkring som en leksaksbåt i ett badkar där barnen börjat slåss. Plötsligt kommer en av besättningsmännen upp från sin hytt och berättar att vatten forsar in genom fönstret. En plastklämma har gått av. (Fransk kvalitet. Köp aldrig Goïot)

Det är inte första gången nåt går sönder på denna båt, för att uttrycka sig milt. Under den stormiga färden nedför Oz-kusten med trasigt roder och tappad köl gick ett toafönster sönder då en kraftig sidovåg träffade plexiglasrutan. Den är nu limmad med ST2300 och silvertejp runt om, för säkerhets skull. I ena motorrummet läcker det fortfarande in litet vatten, trots reparationen på varvet. Förmodligen fick hela motorfästet sig en törn av mötet med knölvalen vid Ningaloo Reef, men för att täta den läckan måste hela den 75 hp Yanmar-motorn lyftas ur, vilket får vänta tills båten når Catana-varvet i Frankrike.

- OM den når Frankrike, ja, säger jag, lätt ansträngd efter att ha fått mina inre organ omskakade i tre dagar. Hur säker är den här båten egentligen? Är inte du åtminstone litet bekymrad?, frågar jag kaptenen.

- Nej, inte det minsta, ler han, lätt överseende. Lätt för honom att säga, som varit pilot i Israeliska flygvapnet.

Well, allting är relativt gissar jag.

Sedan gör jag olivsnurror (recept nedan) och läser mail hemirån. En vän har skickat nyhetsklipp. Någon partistyrelsemedlem jag aldrig hört talas om får krigsrubriker i helgtorkan för att han är upprörd över Ylva Johansson som sagt att (S)-krisen både är partiledarens och resten av medlemmarnas fel.

Jag förstår inte. Han är alltså upprörd för att även partiledaren inkluderas i skuldbördan? Det skulle alltså vara allas fel UTOM partiledarens när det går dåligt?? Ja, det kanske är som en annan vän, skriver, som blivit medlem ganska nyligen:

"Det verkar som om (S) är i två delar; en som tycker man måste uttala det som alla tänker, och en som tycker att alla kritiska ska hålla käften och t o m utrensas (!) Ruggigt… Och sedan förväntas man på gräsrotsnivå gå och dela ut flygblad med "Utrota barnfattigdomen"… Nä, det går bort i sin meningslöshet. "

Stig Malm skriver att "Håkan Juholts mustasch ligger som en våt filt över allt. Stanna du borta och korsa ekvatorn innan du kommer hem, så upprätthåller jag ställningarna efter bästa förmåga. Segla vidare och håll i dig väl!"

Kommer osökt att tänka på den gamla E.L.O.-låten "Hold on tight to your dream". Jag håller i mig, hårt, medan jag försöker torka golvet då oliovsnurrorna snurrar ut ur ugnen i en kastby.

Olivsnurror
Man tar fryst smördeg (som först tinats) och lägger ut det på bordet. Sen brer man på olivtapenade och lägger på färsk timjan.
Rullar ihop till ett långt rör och skiva i ca 2 cm breda skivor. (som kanelbullar). Lägg på en plåt och grädda ca 10 min. tills de är frasiga. Klart att servera till lilla drajjan!

Indiska Oceanen, dag 2 - Vivelvindstankar

2012-01-08T11:27:00.001+01:00

Det är svårt att skriva när världen skakar och snurrar. Andra dagen på Indiska Oceanen vrider vinden mot den behagligt akterliga vind som enligt alla uppgifter ska blåsa, men vågorna reagerar långsamt och rullar fortfarande in från sidan. Jag börjar seriöst omvärdera min positiva inställning till katamaraner. De är bra och rymliga och lutar knappt, men är egentligen byggda främst för läns och möjligen slör. Får de tillräckligt stora svall in från sidan, smäller det som kanonskott under båten och farten bromsas abrupt upp med följden att allt från passagerare till skåpinnehåll ruskas om rejält. När båten för hundrade gången studsat på en sidovåg och glider okontrollerat ur kurs, känns det som att försöka leva sitt liv i Virvelvinden; ni vet den där åkattraktionen på tivolin där man kastas från sida till sida samtidigt som man snurrar i små tekoppar. Jag skriver detta med händerna i ett fast grepp på var sida om datorn, samtidigt som jag f
örsöker få fingrarna att räcka in till tangentbordets mitt.

Så går dagen, och så kommer förmodligen resten av januari fortlöpa, om nu båtdatorn visar rätt ETA för Cape of Good Hope, S.A. - den 1 februari kl 02:36.

Tur att det finns god mat, bra film, böcker och mail via satellit! Tack alla vänner som gav mig era favoritrecept och favoritböcker, som jag önskat mig innan avfärden! Så fort virvelvinden lugnat sig, ämnar jag läsa Sigrid Crombüchen "Still", Elmore Leonard "Road dogs", Eckhart Tolle "En ny jord", Stephen King "The green mile" och sist men inte minst Claudio Magris "Ett annat hav".

Några böcker fick jag som e-böcker, vilket var suveränt att ha i packningen, andra var för tunga och fick stanna hemma till nästa resa. Recepten tänkte jag dela med mig av i takt med att jag lagar dem. Men som sagt, än så länge snurrar världen litet för fort för såväl matlagning som skrivande. På återhörande alltså, men skriv gärna ett litet brev eller skicka dina utlästa favorit-e-böcker (om de inte är på över 1 Mb) till satellitmailen: saba@amosconnect.com <mailto:saba@amosconnect.com>

Indiska Oceanen, dag 1, då jag bestämmer mig för att inte baka kladdkaka

2012-01-07T20:32:00.001+01:00

"Gå ut hårt, öka och sen spurta, det är du det!" sade en vän för länge sedan. Kanske är det så. Det är ju i alla fall rätt typiskt mig, att när jag bestämmer mig för att korsa ett hav, så väljer jag den längsta sträckan som finns på alla världshav, de 4 995 sjömilen mellan Australiens västkust och Godahoppsudden i Sydafrika. Vad ska jag göra sedan, som bräcker det? Får väl bli Cape Horn eller kanske the Tasman Sea?

Du som har följt den här historien vet att denna passage inte är början på äventyret, som började med att jag bestämde mig för att livet är för kort för att ägnas åt oppositionspolitiken i Solna, mönstrade på som sjöman på en båt som ska levereras till Frankrike från andra sidan jordklotet, flyger till Crocodile Dundee-landet, närmare bestämt Darwin i Northern Territories, där jag första natten på båten råkar ut för en åskstorm där båten träffas av blixten så att alla instrument slås ut, sliter sig och krockar med en ankrad pråm. Det är värsta tiden på året, 37 grader varmt, tomt på turister men så överfullt av krokodiler att jag varnas för att ens sticka tårna i vattnet. På färden nedför Australiens västkust försöker jag fånga läcker matfisk, men får istället en stor revhaj på kroken. Det är konstant motvind, vindar på 20-38 knop kombinerat med vågor på upp till 3,5 meter och vi blir mer och mer försenade ner till den bredd
grad där överfarten kan påbörjas, för att klara oss undan det värsta cyklonbältet. Glömde jag säga det? Ja, det är ju cyklonsäsong också, vilket gör att vi knappt ser några andra båtar alls under hela seglingen. När vi kommer till den berömda Coral Bay unnar vi oss dock att stanna till vid det stora korallrevet i hopp om att se en glimt av dess berömda rika djurliv. Vi får mer än en glimt, ett mycket nära möte med en hel knölval. Med uppslitsat och skevt roder och utan fenköl tvingas vi navigera in i den lilla staden Carnarvon i beckmörker natten före julafton. Det blir en annorlunda jul- och nyårshelg, men också intressant, åtminstone ur ett antropologiskt perspektiv. När vi slutligen kan ge oss av igen, ser väderutsikterna fina ut, med starka men akterliga vindar. Det känns skönt att se människorna vid Monkey Cape, denna väldiga kontinents yttersta västudde, stå och vinka så glatt då vi susar förbi. Så fort vi rundat udden är de dock tillbak
a, vågorna, som vi sällan ser dem i svenska farvatten, flera meter höga, uppiskade av veckor ute på den väldiga oceanen, som nu breder ut sig för våra ögon, alltmer upprörd ju mer kusten krymper i aktern. Vad har jag givit mig in på? Det finns förstås en anledning till varför så få båtar korsar oceanen vid de här breddgraderna, och speciellt inte vid den här tiden på året. Inför den här resan har jag läst metervis med böcker om jorden-runt-seglares öden och äventyr, varav samtliga skriver om hur bråttom de har för att hinna över innan cyklonsäsongen. I oktober! Kanske var det inga glada avskedsvinkningar de där människorna gjorde? Kanske var det varningssignaler? Vad håller ni på med galningar?! Vänd genast om!

För att inte noja för mycket bestämmer jag mig käckt för att muntra upp båten med en riktigt god svensk kladdkaka. Innan jag hunnit börja ligger dock redan den förste besättningsmedlemmen och spyr i en hink. Kanske bäst att vänta… Här är receptet i alla fall, för dig som sitter hemma i det lika blåsiga men kanske litet mindre gungiga Sverige.

P.S. Glömde berätta att jag nästan blev biten av en revhaj när jag skule plocka ostron vid ett rev för ett par dagar sedan. Allt sedan jag panikslagen fick en haj på fiskkroken har det skämtats friskt om mig och hajar på båten, så jag reagerr inte när en av besättningsmedlemmarna pekar bakom mig i vattnet och säger: - Jo, gå försiktigt hitåt, jag tror det är en haj bakom dig. När jag väl fattar, får jag förstås panik och plaskar vilt skrikande upp på stranden. Lyckligtvis är hajen räddare än jag, och de läckra ostronen bärgades och avnjöts med citron på akterdäck medan resten av besättningen tog dingen på upptäcktsfärd. Jag hade liksom fått nog, och ångrade mig inte ens när de kom tillbaka och berättade om ett möte med två stora stingrockor. Tack så mycket, om en sådan kunde döda Steve Irwin, skulle den säkert slukat mig som aperitif.

Världens godaste och segaste kladdkaka
2 ägg
3 dl socker
4 msk kakao
1 tsk nescafé
1,5 tsk vaniljsocker
1 1/4 dl smält smör (100 g)
1,5 dl vetemjöl

Vispa ägg och socker pösigt.
RÖR i övriga ingredienser.
Grädda i 35-45 min i 175° ugn (tills den släpper från kanten, men glöm den gärna i ugnen litet för länge, då blir den ännu segare:-)

Smöra och bröa formen ordentligt innan du häller i smeten, annars blir den väldigt svår att diska.

Rövarhistorier

2012-01-02T09:38:00.009+01:00

Sitter hos varvets ägare Bruce och hans fru Gayle, ovanpå deras Crab Shack, där de skaffar extrainkomster genom att sälja krabba och fisk. På skjulets övervåning har de sin bostad, med veranda som löper runtom och ger dem havsutsikt i alla väderstreck. Där sitter de i varsin stor fåtölj om kvällen och ser solen går ned medan de sippar (nåja, hinkar) Corona´s med limeklyftor. Till ölen blir vi bjudna på torrostade jordnötter med rosmarin, så goda att till och med jag öter dem ,trots att jag egentligen inte gillar jordnötter. (Gayle ger mig receptet, finns längre mer om du vill testa)

I takt med att de tomma ölflaskorna radar upp sig på deras bardisk, rinner historierna till, och vi turas om att berätta de mest hårresande (sjö)rövarhistorier vi kan komma på. Vår båtkapten är förstås bäst på de havsrelaterade, medan våra Aussievänner kan kontra med djurrelaterade skräckisar. OBS! Känsliga läsare varnas!

Jag passar på att fråga om alla de farliga spindelsorter vi varnats för när vi klarerade in hos karantänmyndigheterna. Hur många spindel sorter är egentligen dödliga? Ääh, inte så många, fast the redback är ju inte så kul att bli biten av förstås. svarar de. Det går väl åt några personer per år, speciellt de som beger sig ut i the outbacks. The redback gillar att sitta på undersidan av stängsel, så när de tar tag med handen om ska klättra över eller öppna grindar, så händer det att de får sig ett dödligt bett.
Bruce tar en klunk av ölen och pekar inåt köket:
- Det sitter förresten en där uppe i hörnet. Har varit där rätt länge nu.
Gaaah! Plötsligt känns hemmet inte lika mysigt längre.
Och jo, dingos är ju inte ofarliga heller, fortsätter Gayle, och dem finns det ju gott om ju häromkring.
Vi kände förresten kvinnan vars baby blev bortrövad av en dingo. Hon var ju oskyldig, visade det sig. Det var en dingp som tagit den. Några jägare sköt den, och förmodligen babyn också,, så de begravde den och svor varandra evig tystnad, men när det bara var en av dem kvar livet, erkände han, och kvinnan blev frisläppt.

Jag känner mig blek, men de bara fortsätter:
- Fast sjöormarna är inget att oroa sig för, de ser stora och läskiga ut där de simmar omkring, de blir ju över 3 meter, men de har så små gap att de bara dödar om de kommer åt ett hudveck, så håll bara ihop fingrarna när du simmar så är det ingen fara.

Sedan blir de allvarligare:
- Oh, and then there's the blue ring octopus who lives in the mud at the beaches. They can even walk out of the water. They are lethal.

Men de är inte så vanliga, invänder frun. Då är hajar mycket vanligare. "The big whites are getting a real threat on the beaches these days". Speciellt surfare har det gått åt några stycken på sistone. Ni vet, våtdräkterna får dem att se ut som sälar, så hajarna tror de är mat.

Iiiih, mental note: Bär aldrig våtdräkt då du simmar. Jag frågar:
- But didn't you just say that you go swimming here?

-Well, yes, but what can you do?

Nej, det är klart. De måste ju leva. Så är det, Australiensara har liksom inget val. Skulle de gå omkring och vara rädda hela tiden, skulle de aldrig få nåt gjort.

- What doesn't kill you, makes you stronger. Det som inte dödar, härdar.

Sen övergår samtalet till mer sjörelaterade rövarhistorier. Som den om katamaranen som hittats drivande utanför kusten utan besättning, utan att någon någonsin fått reda på hur det gått till. Eller, efter att vi berättat att jag skulle hissas upp i masten imorgon, den om killen vars fru skulle hissa upp honom, men fick fingrarna intrasslade i vinschen, så att hon förlorade de flesta av dem, medan mannen trillade ner i däcket så det sjöng i buljongen. Hej och hå. De överlevde båda två, kvinnan dock utan de flesta av ena handens fingrar.Sedan åt vi pink snapper och drack mera öl. No worries!

Gayles torrostade jordnötter med rosmarin

Köp jordnötter, helst utan salt, och rosta dem litet bruna i en stekpann. Du kan ha i litet olivolja, men det är inte nödvändigt efter som jordnötterna är så feta i sig själva. Klipp ner en kruka färsk rosmarin och stek den också. Tillsätt salt och en krydda som du kan hitta i indiska affärer, cashmere chili, som är ruggigt god. Men hittar du inte cashmere chili, så kan du ta cayennepeppar eller ännu hellre spiskummin också.

Plättlätt, dekorativt och imponerar stort på gäster, jag lovar!

Creepy thoughts

2011-12-30T09:22:00.006+01:00

Mardrömmer om att jag blir biten. I Australien finns så många läskiga djur att mina fobier når nya, oanade höjder. Först var det krokodilerna. I Darwin, där jag landade, varnas man för att ens sticka tårna i vattnet. Kul, när det är 36 grader varmt. Inte. Sedan är det hoppspindlarna, en små krabater som gömmer sig i våtutrymmen, t ex duschen, och kan HOPPA upp till en meter och bitas. Dödligt.

I min mardröm blir jag biten av allt, inklusive kängurur. (Trots att jag inte sett en enda, annat än döda, vid vägkanten men det räknas väl knappt?) Vaknar flämtande, bara för att finna kroppen helt täckt av stora röda bulor. Myggbett. I hundratal. Bara på ena vaden räknar jag till 27 stycken. Jag brukar inte vara känslig för mygg, men det här är bergis malariamygg eller tse-tse-flugor eller nåt. Var är Gröngölingsboken när man behöver den? Nojjig försöker jag minnas vilka vaccin jag tog innan jag reste. De hade litet svårt att bestämma vad jag skulle ha på Vaccinationscentralen. Vilket land ska du resa till? Tja, Australien, Afrika, kanske bara Sydafrika, men vi KAN blåsa i land i vilket som helst av länderna i Västafrika, S:t Helena, Kap Verde, Kanarieöarna och sedan Frankrike då... Jag tror jag fick 5 sprutor, men var malaria med bland dem, jag vet inte?!?

Det ser ut som om även nyår måste firas i denna lilla västernstad. Australiensarna är otroligt trevliga, men inte så jättebrighta. Och de är inte alls så där beachsnygga som i alla TV-serier, utan ofta väldigt, väldigt feta. Men shyssta, som sagt. Igår blev besättningen på SABA inbjudna till varvsägaren och hans fru. De visade sitt hem, som liksom många andras, ligger i direkt anslutning till verksamheten de bedriver. I detta fall ovanpå räkkokeriet. - Ja, säljer litet fisk också, förutom båtaffärerna, men berätta inte för myndigheterna! Vi lovade, och blev bjudna på rökt makrill som smakade precis som den de röker på öarna därhemma på västkusten i Sverige. Med hem till båten fick vi ett par rejäla snappers, som smakade helt OK grillade.

Det känns litet konstigt att bo på en båt som ligger på varv på land. Man får klättra på en stege för att komma upp, och sedan lutar hela båten betänligt bakåt, så i natt fick jag vända mig och sova som Pippi, annars kändes det som om Snappern var på väg upp i halsen igen. Kanske det var därför jag drömde mardrömmar? I natt ska jag bespruta mig med den lokala DDT-sprayen. Den lär döda allt som kryper går eller springer:-)

För att kunna förse bloggen med litet schyssta bilder räcker inte satellitkommunikationen på båten långt, då krävs riktig Internetuppkoppling. Därför har jag nu i två dagar smugit runt som en galning med min laptop i högsta hugg för att hitta olåsta WiFi-punkter. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Biblioteket har en otroligt seg och svindyr uppkoppling och stänger dessutom klockan två. Annars...nada! Silch. Zero. Jag ÄR verkligen i Vilda Västern, Hillbillyland. Alla snubbar ser ut precis som Crocodile Dundee. Ja, kvinnorna med förresten. Stadens huvudgata är 40 meter bred till minne av kamelkaravanerna som drog fram vid förra sekelskiftet med last från öknen och inlandet till skeppen vid kusten. Längs denna breda gata blåser tumble weed fram, som i en amerikansk film. På båda sidor av gatan kanske sammanlagt 10 affärer. Kyrkor finns det däremot gott om.

Jag har förresten en affärsidé: Låt kyrkan erbjuda fritt WiFi till alla besökare. När de sedan sitter där i kyrkbänkarna och knattrar som addicts på sina Facebooksidor, kan ju prästen glida förbi och fråga litet diskret om de inte borde bli vän med Jesus också?

Close encounters of the whale kind

2011-12-28T06:21:00.005+01:00

Det finns två sätt att träffa valar. Ett är att åka på valsafari, t ex vid Ningaloo reef på Australiens västkust, som är berömt för sitt rika djurliv. Ett annat sätt är att träffa valen mer direkt, fysiskt. Naturligtvis valde jag det senare. Det var ett par dar före julafton, då vi så fort som möjligt skulle ta oss till Carnarvon vid Australiens västligaste punkt för att proviantera inför överfarten över Indiska Oceanen mot Sydafrika. Plötsligt studsade båten till våldsamt och alla trodde vi gått på ett korallrev. Dykning under båten visade ett skadat roder och en avsliten fenköl. Hur kunde navigeringen gått så fel? Autopiloten hade ju funkat klockrent? Konstigt nog fanns inte heller några andra skador på skroven, skrapmärken eller liknande. Helmysko.

Några timmar senare mötte vi ett par fiskare vi pratat med tidigare, som berättade att de sett vår båt vid det aktuella stället och även gott om valar, så nog var det närkontakt med en val som var orsaken alltid! Valar gillar att komma upp och klia ryggen mot algerna under båtskrov, vilket kan vara rätt riskabelt med tanke på deras storlek. (En knölval kan bli upp till 16 meter lång.)

Som tur är har katamaraner två av det mesta, inklusive roder och köl, så vi lyckades ta oss till Carnarvon utan problem, trots vindar på upp till 36 knots. Julen fick alltså firas i denna lilla gudsförgätna håla, vars främsta turistattraktion är den 40 meter breda huvudgatan, ett minne från tiden då kamelkaravanerna drog fram här med gods till och från båtarna i hamnen. Tänk dig en stad i en Vilda Västern-film, så har du bilden klar för dig. På det lokala besökscentret lockar man med sevärdheter som saltgruvan och en campingplats med "begränsade faciliteter". Det finns dock, som i alla svenska orter, en pizzeria, så på så sätt firades julafton.

Livet är ett äventyr. Nu ska båten upp på varv och lagas och förhoppningvis (!) kan nyår firas till sjöss, som en start på överfarten mot Sydafrika.

Vad är väl stormar i politiken mot en cyklonsäsong på Indiska Oceanen?

2011-12-20T10:54:00.001+01:00

Jag har varit med om ett motorhaveri, fångat en haj, klarat ett åskväder mitt i natten då blixten slog ut alla instrument på båten och ankaret började dragga, drev in i en fiskebåt samtidigt som det häftiga regnet totalt förblindade. Men det är ingenting mot den naturkraft som drabbar mig i form av tröttheten. Efter en höst med intensivt arbete varken fascineras, roas eller skräms jag av någonting. Jag vill bara sova.

Första gången i Australien och ombord på en stor segelbåt som ska seglas ett kvarts varv runt jorden för att tas upp på varv i Frankrike. Jag försöker hänga med i alla de engelska seglingstermerna. Visst har jag gjort det förut, men hur var det nu; heter ankarspelet windlass eller haleyard? Och hur många knots är nu en distans? Inverter och converter, vad är skillnaden? Tröttheten gör mig dum och trög och på min första nattvakt vaknar jag plötsligt av att min panna krockar med navigationsbordet.

Jag är nog världens mest värdelösa besättningsmedlem. Men att fånga en haj på en vanlig grov fiskelina var faktiskt litet uppiggande. Är det förresten någon som har ett recept på svartfenad revhaj? Skicka det i så fall gärna till saba@amosconnect.com

Horisontella tankar

2011-11-22T15:06:00.004+01:00

När jag satt och stirrade på den här affischen på väggen i vårt lunchrum nyss tänkte jag ”Tänk att de använde iPads redan på den tiden…” Det yttersta beviset på att man är teknikskadad:-)

Detta var ett inlägg för att testa om funktionen med att maila inlägg fungerar. Det gjorde den, även om layouten kanske inte blir den snyggaste. Det var bra det, för det här sättet kommer vara det enda för mig att uppdatera bloggen de närmaste två månaderna, när jag är tjänstledig från politiken för att pröva annat arbete, som det heter på byråkratspråk. Då kommer jag nämligen att vara jungman på en segelbåt som ska levereras från Indiska ocenanen till medelhavet. För att undvika de värsta piraterna ska vi segla runt hela Afrika och inte gå i land i så många hamnar, så nätåtkomsten blir minimal. Maila kan man göra, dock inte några bilder eller tunga filer, till och från adressen saba@amosconnect.com. Så några tankar från en vidare horisont ska jag väl kunna bidra med.

Nu bryter jag innanförskapet!

2011-11-15T06:27:00.012+01:00

- Ska du AVGÅ?!? Är det för Juholt-krisen? sa ett S-kommunalråd och rynkade bekymrat pannan.
- Det går rykten om dig i stadshuset, sa en folkpartist förtjust. De säger att du har hittat en ny kille i Australien som du ska flytta till!?
- Men, inte kan väl DU sluta? Du har ju nyss börjat! sa en Solnabo på caféet i fredags.

Ja, jag ska sluta. Och nej, det har varken med Håkan Juholt eller partikrisen att göra. Jag har inte heller planer på att flytta till någon kille, varken i Australien eller någon annan stans. Och jo, det är visst dags för mig att sluta, jag löper precis lika stor risk som alla andra att hamna i innanförskap. (Till att börja med tänkte jag bli sjöman. Mer om det längre ner.) Det är allvar. Jag skojar inte. Jag ska ut och skaffa mig litet fuck-off-kapital.

DAGENS BILDGÅTA: Vad föreställer bilden? Svaret hittar du längst ner i inlägget.

Jag har sagt det hela tiden: Vi har alldeles för många för vilka politiken har blivit ett yrke. De kallas folkvalda, men de är egentligen partivalda. Och hur partierna mår ser vi ju alla. Dåligt.

Jag tror det blir så när folk sitter för länge på de förtroendeposter de egentligen har till låns. De får helt fel bevekelsegrunder för sina ställningstaganden och beslut, när de gjort sig beroende av politiken för sin försörjning. De sitter så länge att de inte klarar sig på en reguljär arbetsmarknad.

Därför måste de klamra sig fast vid sina uppvärmda stolar, därför brinner de mer för det inre spelet och taktiserandet, än för att förändra världen. Jag kallar det innanförskap, och jag tror det är roten till mycket av det onda vi ser just nu, med åldrande partier, dålig återväxt, strid om uppdragen, falangstrider, visionslöshet, kortsiktig och ytlig löftespolitik, maktmissbruk och ren korruption. Sitter man så länge att man har större delen av sitt arbetsliv i politiken och större delen av sin vänkrets och referensram där, så blir det så.

Jag tänker inte missionera eller motionera om detta, men jag har satt upp en regel för mig själv, som jag tror att fler skulle må gott av:
- Var tredje mandatperiod utanför politiken.

Egentligen behöver man ut och befästa sin ställning på arbetsmarknaden mycket oftare än så, men en mandatperiod är tyvärr för kort tid för att hinna lära sig allt. Så det fick bli regeln "2 perioder in, 1 ut". Den regel som Miljöpartiet förespråkar, men fuskar med - "3 perioder in, sedan ut" - tycker jag är alldeles för långt, och dessutom slutgiltigt. Då tycker jag det är bättre att man kan växla om mellan politik och arbetsliv, så att de kan korsbefrukta varandra, som t ex Margot Wallström gjort. Tänk vilka bra politiker vi skulle få om fler kunde referera till ett arbetsliv som inte låg 10 år tillbaka i tiden eller mer. Och tänk vilka politiska erfarenheter arbetslivet skulle få med fler ex-politiker på tjänsterna.

Jag tycker också att partierna måste tänka på vad de gör med människor när de låter dem sitta kvar för länge, kanske för att de är så bra, kanske för att de inte törs knuffa ut dem i den kalla verkligheten. Vi håller på att få ett köttberg av avdankade politiker som inte tagit nån examen, som aldrig haft ett riktigt arbete, som skriver på sin valsedel att de är livsmedelsarbetare eller industriarbetare för att de sommarjobbat i en affär eller på en verkstad sommarlovet 1986.När de slutligen förmås att lämna är det bara med hjälp av ett jobb på en partiet närstående organisation. (I förlängningen kan man undra hur dessa organisationer kan tolerera att agera elefantkyrkogård, och vilken kärlek partierna visar dem genom att be dem om detta?)

Ju längre vi tillåter oss politiker att sitta på våra uppdrag, desto mer i garantipensioner tvingar vi också skattebetalarna att punga ut. Jag tänker inte vara tokpopulistisk och argumentera emot systemet, men det väcker till viss eftertanke att så många kommunalpolitiker sitter i tolv år eller mer på sina uppdrag, när just det råkar vara gränsen för när de når full pension. Och man kunde ju fundera på om vi inte skulle få litet bättre omsättning på riksdagsledamöter om dessa inte hade 50-årsgränsen för sina pensioner. Ge dem som vågar lämna sina karriärer, och kanske göra sig omöjliga i sitt yrke för all framtid, en bra övergångs"pension", men se till att det inte lönar sig att sitta länge, och se till att pensionen trappas av i takt med att de får en vanlig inkomst igen, oavsett om det är från ett eget företag!

Om två veckor mönstrar jag på en båt, som nu befinner sig på Papua Nya Guinea, som jungman. Jag ska ingå i en besättning som ska segla den runt Afrika och upp till Frankrike, där den ska tas upp på varv. Jo, jag har både skepparexamen och sjöfartsbok, och under nattvakterna ombord hoppas jag kunna få tid för det som egentligen är mitt yrke; att skriva. Förhoppningsvis kommer jag snart att kunna leva på någon av dessa sysslor, antingen som sjöman eller som skribent. Det här blir ett första test på ett par månader, men går det bra fortsätter jag försöka få jobb på olika båtar i vår, efter att jag hjälpt en efterträdare på plats hemma i Solna.

Även om jag suttit kortare tid som politiker än många andra, börjar det nämligen närma sig min egenuppsatta gräns om två mandatperioder. På vårt årsmöte i mars har det gått åtta år sedan jag valdes. Nu är det dags att bryta innanförskapet, nu får någon ny ta ett tag vid årorna. Så greppar jag en rorkult istället. Pennan släpper jag dock inte, så det blir nog en och annan livsbetraktelse från Indiska oceanen. Där är det cyklonsäsong nu (varför tror ni ägaren till båten hyr en besättning för att segla över båten?:-), men jag är ju van vid att sticka ut huvudet i stormar här hemma, så det ska nog gå bra!Här skriver jag om maktens djävulska frestelser. Och här skriver Gustaf Fridolin om hur politiken har blivit en karriär och här chattade jag med Aftonbladets läsare om innanförskapet. Svend Dahl har doktorerat i ämnet och kommit fram till att makt är viktigare än ideologi för de folkvalda.
Svar på bildgåtan: En annan slags bänknötare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, innanförskap, utanförskap, arbetsliv, riksdagsledamöter, kommunalråd, elefantkyrkogård, förtroendevald, folkvald och annat intressant

Är det Juholts, partiets eller hoppets kris?

2011-11-08T10:23:00.008+01:00

Läser i ett mail som en moderat skickat till mig: "ABBA, Volvo, Kalles Kaviar, midsommar, kräftpremiär, Olof Palme, göra rätt för sig och välfärd åt alla. Vad hände liksom?"

Nånstans där tror jag att det är i de orden vi hittar det; det som all ilska och besvikelse handlar om, som nu syns allt tydligare för varje opinionsmätning som görs.

I morse var jag ombedd att i P1 Morgon diskutera det stora opinionstappet för socialdemokraterna, vad det beror på och vad man kan göra åt det.

Ja, vad sjutton var det som hände egentligen? En sak som är säker är att det inte handlade om ondsint media. Det snacket kan ni lägga av med direkt. Folkilskan och mediaturbulensen kring Juholt är snarare ett uttryck för människors besvikelse över ett parti som inte lever som de lär, inte lyckas leverera i en ny tid och kanske i slutändan en besvikelse över att hela partipolitiken ter sig som mer munspel än verkstad.

Så när Juholt nu reser runt och pudlar, är det för nåt som egentligen är en kris som vuxit under 30-40 år (med några små avbrott av hopp då man lyckats övertyga väljarna om att allt ska bli som förr, valet -94 till exempel) Men mot den krisen hjälper inga pudlar i världen. Särskilt inte som han korsar pudeln med litet terrier; ”Egentligen gjorde jag inte så fel, det var mest krutrök och mediadrev". Han lider av samma sjuka som alla andra som suttit för länge som politiker; de ser inte längre vad som är rimligt.

Vi som kommer från ett parti som fortfarande vill vara det Riktiga Arbetarepartiet, av oss förväntas det en högre moral än av dem som betalt en reklambyrå för att hitta på namnet Nya Arbetarpartiet. Så är det bara. Vi kan tycka det är orättvist att inget drev går när fem högerriksdagsmän gör samma sak, eller när Carl Bildt har fingrarna nere i varenda oljetunna i inbördeskrigens Afrika, men tough shit, man måste vara det man driver och driva det man är. Bildt driver bara det han är, därför orkar ingen bli upprörd.

Men som sagt, det här är bara på ytan Juholts kris. Egentligen handlar den om flera, mycket allvarligare saker. Det otäcka dock är att Juholt-affären väckt till liv de gamla spökena "det där säger du bara för att du är vänster/höger", "medierna är emot oss" och "den debatten tar vi internt".

Att sluta leden är det farligaste och dummaste vi kan göra ett läge då vi har allt att vinna på öppenhet, transparens, högt i tak, ödmjukhet och lyhördhet. Att försöka hålla debatten bakom slutna dörrar är livsfarligt, speciellt för ett parti som trycker upp broschyrer där vi lovar att bli "Sveriges mest nyfikna, ödmjuka och öppna parti". In med ljus och luft för tusan! Bejaka olikheterna, öppna debatten, släpp in fler och låt dem ta ett tag vid årorna.

Lyssna på alla kärleksfulla kritiker, de kan massor, mer än de som suttit på sina uppvärmda stolar i evigheter, så länge att de fått fler år i politiken än i arbetslivet och fler vänner i partiet än utanför. Hur ska de kunna rida på toppen av tidens våg? De kommer inte ge upp sina positioner frivilligt eftersom de inte vill erkänna sitt ansvar. De kommer inte ge upp dem ens om opinionssiffrorna kryper under 20 eller ner till 10 procent, de kommer skylla på varandra och på en elak omvärld.

Vi tillsatte en kriskommission långt innan Juholt ens var påtänkt som partiledare. Det kanske är dags att damma av den rapporten innan vi börjar prata personfrågor? Men om det inte är möjligt att få till en rejäl krisinsikt, om vi tror att det är medias fel, att vi bara behöver "komma ut litet bättre med våra frågor", ja då är det nog snarare dags att ifrågasätta platserna och arvodena för ALLA medansvariga i den här krisen, som utvecklats under betydligt fler val än det senaste.

Vad beror krisen på då?

Socialdemokratin står för grundvärderingar som väldigt många människor delar, (på pappret även de nya moderaterna!). Vi tror att människor blir rikare, både i plånboken och i hjärtat, i ett samhälle där vi löser saker med gemensamma krafter. Där alla gör sin plikt och kräver sin rätt, i den ordningen. Där människor är trygga och fria nog att visa medmänsklighet. Där vi frågar vad vi kan göra för vårt land istället för vad vårt land kan göra för oss.

Men vi har fått allt svårare att leverera. Det beror på många saker.

Dels KAN vi inte leverera som förr, därför att vi inte bestämmer över Sverige själva längre (vi sitter i minoritetsregeringar, vi sitter i knäet på marknad, EU och fan o hans moster). Då kan man inte blunda och låtsas som om allt är som förr och lova jobb åt alla, 100 spänn mer i barnbidrag och ny vinterkappa åt mor. Var tydlig och ärlig. Inget jultomteparti.

Dels har vi tappat trovärdigheten för att vi inte lever som vi lär. Om ni anar hur många i arbetarpartiet som inte har haft ett arbete på väldigt många år eller som aldrig har arbetat, skulle ni bli mörkrädda. Och nej, jag är ledsen, att vara politiker är inte ett arbete, det är ett förtroendeuppdrag, som man har till låns av sina efterträdare. Det är dags för många av oss att lämna tillbaka det nu. Bryt innanförskapet! Först då kan du tala trovärdigt om utanförskap. Den uppmaningen vill jag inte i första hand rikta till Håkan, utan mer till alla de andra parti- och distriktstoppar som sitter och hoppas klamra sig kvar på sina uppvärmda arvoderade stolar. (Det gäller f ö även nya och gamla moderater!)
Det folk är mest besvikna på nu, det är förlusten av hoppet, om att en bättre värld är möjlig. Det finns ett stort behov av framtidstro och fungerande gemensamma lösningar, som många känner inte har funkat sen Palme dog. Kan socialdemokratin signalera ett sådant framtidshopp, i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som inte gillar ett tudelat samhälle. Vilka ska annars göra det?

Det finns många välutbildade, moderna och solidariska individualister därute, som har en kraft som skulle kunna göra mycket nytta – om de bara fick chansen – i ett parti med grundidén att det är lönsamt för alla om fler får chansen att förverkliga sina livsdrömmar. Men de vill inte reduceras till varken kunder eller klienter, utan tas i anspråk som de medborgare de är. Det gäller även i partilivet, något som kräver en snar reformering för att inte dö ut. Läs Katrine Kielos i Aftonbladet idag och Åsa Petersen och Ulf Bjereld i DN, och
Alexandra , Anders leker med tankar, Peter Högberg, Peter Andersson, Peter Strobl, X2 , Johan Westerholm x2, Kristian Krassman, Promemorian, Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Juholt, ledarkris, konspirationsteorier, opinionsras, solidariska individualister, landet, höger, vänster förnyelse, förändring, ideologi, idédebatt, nystart, organisation, partikultur, politik, och annat intressant

Kan jag inte få en förskollärare till istället för att äta mer på krogen?

2011-11-07T17:56:00.005+01:00

Alltså, jag har verkligen försökt förstå. Trots att jag tillhör den ironiska generationen, så är jag inte ironisk nu: Om man sänker momsen på krogen så kan restaurangägaren sänka priserna och då kommer fler gå och äta på krogen. Så var det väl tänkt?

Jag är ingen nationalekonom, så jag kan inte riktigt ifrågasätta om det funkar. Men när jag hörde vad det kostade, och sedan hur många jobb Anders Borg räknade med att det kan ge, blev jag väldigt betänksam. 3 500 jobb för en kostnad av 5,4 miljarder, det blir ju EN OCH EN HALV MILJON PER JOBB?!?!

Måste jag äta mer på krogen för att skapa fler jobb i Sverige? Om jag hellre vill ha fler lärare i skolan eller händer i hemtjänsten, kan jag inte i valfrihetens namn få lägga mina skattepengar på det? Känns litet hälsosammare också.
Tänker jag stillsamt.
Men det är nog nåt jag inte förstått.
Anders Borg är ju nationalekonom. Eller är han mer... moderat?

Läs även andra bloggares åsikter om skattepengar, Solna, krogmoms, Anders Borg, valfrihet och annat intressant

Synd att den korvgubben inte är skriven i Solna

2011-10-24T09:33:00.003+02:00

I förra veckan träffade jag två män med stora visioner. - Detta är den nya oljan! sade, nej skrek, den norske hotellmiljardären Petter Stordalen när han tog första spadtaget på jättehotellet vid Swedbank Arena i Solna. Erik Paulsson, också miljardär och pappa till hela Arenaprojektet, höll med och prisade det goda samarbetet med Solna stad. Som Stordalen sade: "En dag kommer oljan att ta slut, men Solna och Swedbank arena kommer alltid att finnas kvar". Se YouTube-klippet här.

Sett mot bakgrund av Solnas 25 procentiga ekonomiska ansvar för driften av arenan, klingade de orden lätt olycksbådande. SVT har gjort en granskning av de två stora arenaprojekten i Solna och Stockholm, där arenaekonomen Dan Persson på Idrottens Affären sammanfattar läget i en enda mening: -Det saknas sju-åtta miljoner stockholmare för att de ska bli lönsamma.

Inget fel på stora drömmar, det var de som en gång byggde landet, och de saknas verkligen i politiken idag, på båda sidor.

Jag gillar spektakulära byggen, men inte om de sker på bekostnad av dagisplatser. I helgen diskuterade vi Solnasossar stans budget för nästa år. Stig Malm, The Man of Immortal Oneliners, sade: - De styrande klarar att bygga en arena för 60 000 pers, men inte dagis åt 400 ungar.

Min något mer lågmälde politiske sekreterare Erik, som alltid har konstruktiva idéer, sade:
- Man kanske kunde göra om arenan till ett jättestort dagis när den gått i konkurs? Det finns ju en skyddad grön gård i mitten också!

Själv gillar jag moderna byggen, höga hus, mötesplatser som hotell och har de en schysst Sky Bar högst upp är de alldeles oemotståndliga. Det sade jag också när Erik Paulsson frågade mig vad jag tyckte vid korvstunden det bjöds på efter spadtaget, och tillade: - Och vet ni vad det bästa av allt är? Att det inte är vi som betalar den här gången!

Hotellet står i motsats till arenan på egna kommersiella ben. Jag kommer sitta där i skybaren, bli berusad av utsikten och undvika att tänka på arenans driftekonomi.

Men vadådå? Är det inte en massa positiva bieffekter med arenor som gör att kommunen tjänar på att gå in med pengar? Jo, även om det främst gäller för småkommuner i glesbygd så är det för regionen som helhet bra med satsningar som drar turister och företag, för det skapar jobb och tillväxt. Men inte som enskild kommun, inte med hjälp av skattepengar och definitivt inte när två kommuner kappbygger två jättearenor några kilometer ifrån varandra. Man tar sig för pannan. När ska småpåvarna lära sig samarbeta om invånarnas resurser?

För att det ska löna sig för oss gäller det förstås att korvgubben och pubägaren deklarerar sin inkomst och bor i Solna. Företagen själva betalar som bekant inte en krona i kommunalskatt, det gör bara kommuninvånarna. Petter Stordalens röst bröts när han berättade att hotellet skulle förse arenan med all mat, hur han skulle ta sig in i Guinness rekordbok genom att servera 65 000 arenabesökare korvar. "Det är fler än vad Jesus klarade av!" Synd att den korvgubben inte är skriven i Solna, tänkte jag och slickade litet senap ur mungipan.

Professorn i idrotts- och turistekonomi Brad Humphreys vid University of Illinois har studerat teorin "If you build it, they will come … with wallets bulging, eager to exchange greenbacks for peanuts, popcorn, hot dogs and beer..." och kommit fram till deprimerande resultat:
“Our conclusion, and that of nearly all academic economists studying this issue, is that professional sports generally have little, if any, positive effect on a city’s economy”.

Det är bara att räkna, som Dan Persson säger.

Läs även andra bloggares åsikter om Nationalarenan. korvgubbe, Solna, arenaekonomi, småpåvar, kommunalskattoch annat intressant

Nu får nån annan vara den yttersta pingvinen!

2011-10-14T07:30:00.003+02:00

Till alla er som ringer: Nej, nu tänker jag inte prata mer med media.

Inte för att jag inte vågar, utan för att jag tycker att det är andras tur att prata. Och för att idag ska jag lyssna: på medborgarna på kaféet utanför stadshustrappan i Solna Centrum, som alltid mellan 9 och 5 på fredagarna.Därför tänker jag nu göra denna Intervju med mig själv, oc så får det vara bra sedan.

- Varför vill du inte ställa upp i fler intervjuer?
För att jag har viktigare saker för mig (se ovan) och för att jag tycker jag har sagt det jag vill säga. Nu får nån annan vara den yttersta pingvinen ett tag.

- Yttersta pingvinen?
Liknelsen som Håkan Juholt drog om att vi borde vara som pingvinerna i Antarktis, som värmer varandra och turas om att stå ytterst där det är kallast. (En väldigt bra liknelse för vår ideologi för övrigt!)

- Varför tror du att det är så få som träder fram med namn och säger vad de tycker?
För att de antingen har dolda maktmotiv med det de säger, vilket lätt skulle avslöjas om man såg vilka de var, dels för att de inte vågar säga vad de faktiskt i hjärtat känner.

- Varför vågar de inte det?
De är rädda om sin uppvärmda stol; de har gjort sig beroende av sin position för sin försörjning och saknar fuck-off-kapital. Det rekommenderas inte, för det är förödande för förmågan att se sig själv i ögonen i spegeln när man borstar tänderna på morgonen.

- Vad tror du om Håkan Juholts chanser att rida ut den hör krisen?
Jag tror att det finns två kriser:
1. Den första krisen handlar om hur människor uppfattar hans agerande. Vare sig det stämmer eller inte, så uppfattas han som en högt uppsatt person som tillskansat sig mycket pengar på ett felaktigt sätt. Det får man inte göra, speciellt inte om man företräder ett parti som står för rättvisa. Vi kan tycka att det är orättvist att han fördöms för nåt som kan visa sig bero på regler som knappt gått att fatta, medan Carl Bildt glatt och ostraffat år efter år tjänar pengar på oljepengar från krig i Afrika och Reinfeldt och Borg har svartanställda och underbetalda barnflickor i källaren, men det är så det funkar. Man förväntar sig en schysst arbetarmoral, där ingen skor sig på någon annans bekostnad. Och det är så det uppfattas nu, vilket jag tror blir en lång, krokig och kanske t o m omöjlig väg att vandra för att ändra på. Se bara hur folk bara såg en enda stor Toblerone när Mona Sahlin syntes i rutan, och det handlade om en bråkdel så stor.

2. Den andra krisen är partiet, och den är mycket, mycket allvarligare. Som bloggaren Erik Laakso skrev i ett lysande inlägg igår: Många frågar sig om partiet kan överleva den process som man är inne i. Jag undrar om partiet förtjänar överlevnad. Det är inget snack om att de politiska ståndpunkterna behövs. Men behöver de politiska ståndpunkterna det här partiet?
Daniel Suhonens febriga konspirationsteorier och försök att skapa nån slags dolkstötslegend i dagens DN är ytterligare ett bevis på att det är partiet, inte partiledaren som är det långsiktigt största problemet. Suhonen tillhör den yttersta vänsterfalangen och försöker nu göra gällande att Håkan är utsatt för en "högerkomplott". Det är möjligt att några av de anonyma fegisarna som kräver hans avgång tillhör den sida i striden om de uppvärmda stolarna som kallas "höger", men det är Håkan själv som lyfter bostads- och reseersättningar och leder riksdagsgruppen.

På det temat rekommenderas varm läsning av Katrine Kielos i Aftonbladet, i en ledarkrönika hon skrev långt innan den här skiten träffade fläkten.

- Är inte du bara en del av en fraktionsstrid som jobbar för att avsätta Juholt?
Nej, jag bor visserligen i Stockholms län, som i interna kretsar ska höra till "högern", men jag har aldrig umgåtts med fraktionerna, har aldrig ens fattat mig på dem. Hur i himlens namn kan åsikter ha med länsgränser att göra? Det är ju helt sjukt. Dessutom har jag definitivt aldrig tyckt illa om Juholt. Det jag tyckte illa om var själva valprocessen inför partiledarvalet, inte någon kandidat.

Jag räknas, trots mina 17 år, varav 7,5 år som arvoderad heltidspolitiker, som ny i politiken. Jag har aldrig varit med i ett ungdomsförbund, aldrig varit med på någon falangsida.

- Jamen, du är ju storstadsbo, då är man ju höger?
Nej, som Stockholmare och Solnabo har jag sett vad högerstyret för med sig i form av ökade spänningar och klyftor. Hur en religiös tilltro till marknadens förmåga att lösa allt skapat enorma ökade kostnader för allt från skola till snöröjning. Sist men inte minst har jag sett hur den passiva skattesänkarpolitiken lett till en region i stagnation, där det inte finns några kulturinitiativ, smarta trafiklösningar eller innovationssatsningar som kan lyfta vår fantastiska Stockholm till en stad i världsklass. Kortsiktigt, korkat och kontraproduktivt.

Här hade Juholt och gänget ett embryo till en politik, med budgetens satsningar på tunnelbana, utbildning och bostäder, men den försvinner nu totalt i det som, rätt eller fel, uppfattas som bristande moral.

- Vad ska man göra åt det då?
Jag tror Håkan kunde räddat situationen om han gjort helt om, gått till motattack och sagt: - Jag har varit dum och inte fattat, kanske har jag suttit innanför de här väggarna för länge. Vi har ini helvete för höga ersättningar, som dessutom måste hanteras med ansökningar och blanketter. Låt oss istället hitta ett system där riksdagsledamöter har en hygglig klumpsumma i lön, som ska räcka till såväl resor som boende. En bra lön som ska räcka som ersättning för alla långa arbetsdagar, årskortet på SJ/SAS, och ett rum i Stockholm för dem som bor långt bort.

Om Håkan kom ut och pratade med människorna på kaféet utanför stadshuset i Solna Centrum som jag snart ska bege mig till, tror jag han skulle få råd i den stilen. Folk är inte ogina eller missunnsamma, de kräver inte felfria politiker, men de kräver ärliga politiker som tar ett personligt ansvar.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Juholt, ledarkris, konspirationsteorier, riksdagen, storstad, landet, höger, vänster och annat intressant

Hur undviker vi maktens djävulska frestelser?

2011-10-12T10:58:00.004+02:00

Efter gårdagens debattartikel i SvD har jag och de andra undertecknarna Jonas Morian, Sandro Wennberg, Alexandra Einerstam och Johan Westerholm fått tusentals (!) kommentarer, telefonsamtal och mail från människor som välkomnar en öppen partidebatt kring Juholts bostadsaffär. Vi påstår inte att Håkan Juholts agerande varit avsiktligt eller olagligt, för det vet vi inte än, men vi säger att man som partiledare med 17 år i riksdagen – borde insett att det är olämpligt.

Vi skriver om hur viktigt det är med personligt ansvarstagande och en god moralisk kompass i politiken. Annars förlorar folk tilltron, och i slutändan växer misstänksamhet, politikerförakt och slutligen hat. Förlorar människor tilltron till att politiker gör sitt bästa och är kapabla att förvalta deras förtroende och skattepengar väl, så kommer de inte finna det mödan värt att själva bidra och göra rätt för sig eller ens rösta på ett demokratiskt parti längre. Häri ligger det verkliga hotet, inte bara mot vårt parti, utan mot hela samhällskänslan.

Ett försvagat förtroende för den politiska sfären, att den består av roffare, har försatt Grekland i den position de är i. En position där låg skattemoral och en stor svart ekonomi nu fört dem till statskonkursens rand, som Johan Westerholm skriver.

Idag skriver Peter Weiderud från de kristna socialdemokraterna på DN Debatt delvis samma sak som vi skrev i Svenskan igår; att det inte handlar om förundersökningen och ifall Juholt följt lagen eller inte, utan om att vi måste återerövra en sund kultur där det aldrig går att krypa ur det personliga ansvaret.

Jag kommer osökt att tänka på Tage Erlander. När han slutat 1969 kom hans fru Aina till regeringskansliet för att återlämna några pennor hon hittat hemma, som det stod "Tillhör Statsverket" på. Inte för att de riskerade ett mediadrev om det upptäcktes, utan för att de tyckte att man skulle lämna tillbaka det som inte tillhörde dem.

Som Peter skriver: Väljarna vill inte ha felfria politiker. Men de vill ha ärliga och pålitliga politiska ledare.

Varför tappar man den inre kompassen? Jag tror det kan ha med långvarigt maktinnehav att göra. Alexandra Einerstam publicerar på sin blogg hela Václav Havels tal Maktens djävulska frestelser, och det är verkligen läsvärt. Politikern blir fånge i sin egen ställning, hos sina förmåner och i sitt ämbete. Det som uppenbarligen bekräftar hans identitet och därigenom hans existens håller i själva verket på att omärkligt ta hans liv ifrån honom.

Gustaf Fridolin har också läst Havel, och skriver i den utmärkta DN-artikeln Politiken har blivit en karriär:

Demokrati kanske är som kärlek - när vi tar den för given så dör den. Eller kanske är demokratin som en stol i ett arbetsrum för riksdagsledamöter. Om man ser den som en självklarhet så har den genast förlorat allt annat värde än att härbärgera en bakdel.

Demokratin är inte de människor som sitter i riksdagen, den är inte enbart ett sätt att förvalta ett land utan framförallt den upplevelse av delaktighet som människorna som bor där känner i de beslut de gemensamt fattar. Och då måste fler få möjlighet att göra en vända in i politikens maskinrum.

Det där sista har jag länge slagits för själv, att man inte ska sitta för länge på sina uppdrag. Både för att man riskerar att förlora kompassriktningen och bli ett med sitt uppdrag, men också för att man förlorar sitt fuck-off-kapital. När man blir beroende av sitt uppdrag för sin försörjning, när ens förmåga att betala hyran blir avhängig ens partilojalitet och förmågan att hålla sig väl med rätt människor så att man får sitta kvar, då riskerar man att få helt fel bevekelsgrunder för sina åsikter och ställningstaganden. Dessutom skulle både politiken och arbetslivet må väl av litet mer korsbefruktning. Som i fallet med Margot Wallström och Gustaf Fridolin, som gått ut och in ur politiken några vändor. Jag gillar inte Miljöpartiets regel om max tre mandatperioder på samma uppdrag, dels för att det frfelar hela syftet när de kommer undan med att en riksdagsman bara hoppar till Landstinget och fortsätter där i ytterligare 12 år, dels för att det är så slutgiltigt. Vad är det som säger att inte t ex Maria Wetterstrand skulle bli en alldeles utmärkt riksdagseldamot igen om hon bara tog en vända ut i arbetslivet några år och sedan fick komma tillbaka till riksdagen?

Själv tänker jag tillämpa min egen regel om var tredje mandatperiod utanför politiken. Två inne, en ute, och sedan kan man om man har lust kandidera igen. Mina åtta år har gått nu, och jag ska alldeles snart sluta. Iallafall med politiken som yrke. Jag kommer alltid jobba frivilligt som vanlig medlem. Och kanske kommer jag tillbaka när jag fått vara ute i arbetslivet igen några år och hämtat ny kunskap. Om vikten av att bryta innanförskapet skriver jag på Aftonbladet Debatt idag.

Men det duger inte med bara "more of the same"; nån ny ur partitoppen som suttit lika länge, om än aldrig så grundligt synad i sömmarna. Precis som i Solna, där den korruptionsåtalade moderaten Lars-Erik Salmine till slut tvingades avgå, kommer en efterträdare till Juholt väljas i det närmaste toppskiktet. Mitt krav på en valbar politiker, oavsett position, är att han eller hon tillbringat mer än halva sitt yrkesverksamma liv utanför politiken och ha åtminstone mer än halva sin vänkrets utanför politiken. Är det för mycket begärt, ja då har vi ett verkligt stort problem!

Mer om det förslag för att ge gamla politiker litet fuck-off-kapital som jag skriver om i Aftonbladet Debatt idag, kan du läsa om HÄR.

Att kalla sig folkrörelse förpliktigar, tycker jag. Om hur nära hycklarstämpeln ligger, skrev jag om i våras, långt innan jag visste vad som skulle komma.

Jag har samlat på mig ett antal åsikter och idéer under mina fredagar på caféet utanför Solna stadshus, dit jag flyttade ut direkt efter att valstugan transporterades bort efter valet förra hösten. Här är den Att-Göra-Lista för (S) som dessa grymma samtal resulterat i.

Igår chattade jag, Widar Andersson och Jonas Morian med Aftonbladets läsare om Juholtaffären. Läs hela chatten HÄR. Lyssna också gärna på Jonas Morian i P1 Morgon. Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, Håkan Juholt, bostadsbidrag, bedrägeri, riksdagen, riksdagsledamot, korruption, Solna, förundersökning och annat intressant

Dessa herrar och deras spårvagnar, arenor och krognotor

2011-10-05T05:10:00.005+02:00

SL kan lika gärna bjuda på taxi för pengarna som Stockholms nya dyra spårvagnar kostar, skriver en trafikforskare i DN idag. 40 miljarder blir den sammanlagda notan, vilket skulle räcka till att bjuda alla nya resenärer på taxi varenda dag i fyrtio år. Christer Wennerholm, moderat i Landstinget älskar spårvagnar. Han kanske minns sin barndom eller nåt. Och han verkar inte ha lärt sig ett jota av fiaskot med NK -expressen. Iallafall vill han nu klubba igenom 6 spårvagnslinjer i Stockholms centrala delar. Det ger en (1!) procents ökning av resandet med SL.

"De sex centrala spårvägslinjerna blir en gökunge som kommer att äta ut alla andra kollektivtrafikprojekt i regionen, vilket speciellt kommer att drabba Stockholms förorter och förortskommuner" skriver trafikforskaren Göran Tegnér.

Jotack, gökungar vet vi allt om, speciellt i Solna, där vi förutom gökungen till arena nu går miste om t-bana dit och till Karolinska, där en vanlig SPÅRVAGN ska trängas med bilarna på den redan överfulla Solnavägen, där Europas modernaste sjukhus nu ska vårda Sveriges sköraste patienter i landets skitigaste luft. Tunnelbana till ett nytt jättesjukhus med forskarcenteroch tusentals bostäder och kontor? Näää, spårvagn i blandtrafik (betyder att spåren ska gå mitt i bilfilerna), svarar nostalgikern Wennerholm!

Hur tusan prioriterar de egentligen, herrar moderater?! Gökungar har vi redan i Solna, som sagt. En nätt liten arena för 3 miljarder, varav 430 millar Solnabornas skattepengar, till exempel.

Och apropå PRIORITERINGAR har vi sen sänkningen av krogmomsen... Här skulle jag kunna säga nåt vasst, men jag tror inte det behövs.

Häpp! Välkomna till Solna, gubbs. Ta bara spårvagnen till arenan och gå några tior billigare på krogen medan vi andra andas utsläppen från bilköerna, betalar era mastodontmonument och krognotor.

Under tiden drar SJ in tåg, störningsinfo saknas på SL, och regeringen utreder i snigelfart långsamvarianter av "snabb"tåg. Sossarna på riksplanet verkar dock har förstått att Stockholm behöver mycket mer t-bana och tåg för att stå sig i den internationella konkurrensen och föreslår storsatsning på detta i sitt förslag till statsbudget, Helene Hellmark Knutsson s-landstingsoppostionsråd bloggar om förslaget om Urban Tillväxt. Varför detta motstånd mot t-bana?, skriver hon och kollegan Erika Ullberg på DN Debatt, Risk att trafiken blir en tillväxttragedi, skriver LO.

(M) tappar - (S) ökar. Kanske är det pendlarna som börjar säga ifrån? Eller skattebetalarna som ser hur det slösas med deras pengar på krognotor och jättearenor?

Nä, tacka vet jag tunnelbanan!Läs även andra bloggares åsikter om SL, stockholms läns landsting, socialdemokraterna, moderaterna, trafik, trafikkaos, köer, bilköer, spårvagn, snabbtåg, urban tillväxt, spårvägsnostalgiker, tunnelbana, Karolinska, Helene Hellmark Knutsson, Erika Ullberg och annat intressant

Glad AIK:are, ledsen skattebetalare

2011-09-28T09:25:00.004+02:00

Som AIK:are kan man inte var annat än glad över att klubben stannar i Solna
...men som kommunal skattebetalare är jag lika bekymrad som förut.

Idag på morgonen skickade AIK ett pressmeddelande där deras arenapanel rekommenderar spel på Swedbank arena. I oktober avgörs frågan på ett medlemsmöte. Troligt är nog ändå att de accepterar rekommendationen. Hur det går med bygget av en egen arena i Sundbyberg med pkatrsäven för hockeyn, träningsanläggningar för undomar m.m. är inte avhängigt detta beslut; de planerna ska enligt uppgift fortsätta, då en sådan kan stå klar först efter 2017.

Som AIKare och Solnabo är jag glad att Solnas främsta varumärke åtminstone tills vidare tycks bestämma sig för att stanna i Solna. Som skattebetalare är jag dock fortfarande högst bekymrad. AIK:s spel på Swedbak arena betyder att 1/3 av evenemangen som krävs är på plats, men tyvärr bara 3 procent av de intäkter som behävs för att få arenan att gå runt ekonomiskt. Den stora stötestenen är alltså hur de övriga två tredjedelarna ska generera resten; 97 procent av intäkterna?!?

Ja, just nu verkar ju en konsert- och nöjesarena i Köpenhamn gå upp i rök, så vem vet?

AIK har haft ett fantastiskt förhandlingsläge med två arenor i Stockholmsområdet som tävlat om klubbens spel. Till det kan jag bara gratulera dem. Mer tveksamt är hur anbudet frpn Swedbak kryddats med löften om mer kommunalt stöd till klubben, samt mer eller mindre förtäckta hot om mindre stöd om man inte väljer "rätt". Att en kommun stöttar en kommersiell aktör (Arenabolaget i Solna AB) i deras anbud till en annnan kommersiell aktör (AIK Fotboll AB) i en öppen upphandling mot ett annat bolag (Stockholmsarenan) känns inte helt klockrent ur ett konkurrens- och marknadsperspektiv. To say the least... Om kommunens revisorer fick granska avtalet skulle de nog ha en del att säga om detta. Nu lär ju detta inte ske, eftersom Arenabolagets avtal är lika insynskyddade som en villa i Djursholm. Det var ju bland annat detta som förre stadsdirektören i Solna fick betalt av byggbolaget för att fixa till. Kommunal demokrati, öppenhet och transparens, någon?

HÄR kan du läsa mer om vad jag skrivit i denna fråga. Och HÄR skriver Dan Persson på Idrottens Affärer om samma ämne.

Svensk Fotboll skriver, liksom Aftonbladet och Sydsvenskan och Svenska Fans och Expressen och DN och SvD Läs även andra bloggares åsikter om nationalarenan, Solna, demokrati, kommunal demokrati, AIK, Swedbank Arena, PEAB, Fabege, Jernhusen, Svenska Fotbollsförbundet, moderaterna i Solna, korruption, insyn, Sundbyberg, Stockholmsarenan, arenapanel, fotboll och annat intressant

En studie i argumentationsfel

2011-09-27T07:11:00.005+02:00

Simon Strand, kära bloggare och Fb-vän, du säger det så oändligt mycket bättre och roligare än jag någonsin skulle kunna uttrycka det, så här, kommer därför hela ditt inlägg om arenor i Sumpan och Solna, och hur Timbro, Skattebetalarnas förening och alla de andra näringslivsfinansierade högertankesmedjorna vrider sig som maskar på en metkrok för att komma fram till att det bara är s-styrda kommuner som slösar med skattepengar:

Timbro och Skattebetalarna fäktas mot väderkvarnar i Sundbyberg – men kan inte ens hålla rent i sitt eget hus

I en tid när politikerna tvingas prioritera allt hårdare måste de vara beredda att ställa olika behjärtansvärda verksamheter mot varandra. Frågan till Jonas Nygren (S), kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, är därför tydlig. Vilka verksamheter får stryka på foten om räkningen för driften av AIK:s nya jättearena dimper ned i brevlådan på kommunhuset om några år?

Det frågade sig Timbro och Skattebetalarnas förening i förrgår på DN Debatt om ett eventuellt arenabygge på Sundbyberg Stads mark. Ett byggprojekt som för några dagar sedan omnämndes i Dagens Nyheter och som kommenterats av Sundbyberg Stad därefter. I både DN-artikeln eller Sundbybergs utlåtande uppges det att ett eventuellt arenaprojekt skulle finansieras utan skattebetalarnas pengar. Och Timbro/Skattebetalarna kommer ingenstans i artikeln med faktauppgifter som kvalificerar dem för en bestämd motsatt åsikt om ett eventuellt projekt där informationen varit väldigt knapphändig. Men det spelar tydligen ingen roll: De. Vet. Hur. Det. Ligger. Till. Här. Okej?

Eller som de uttrycker det:

”Sundbybergs politiker gör nu bäst i att dra lärdom av andra arenaprojekt i Sverige på senare år. Arenaprojekt brukar nämligen bli betydligt dyrare än de första kalkylerna ger sken av. Dessutom får skattebetalarna ofta stå för notan, oavsett hur det låtit när byggplanerna presenterades.”

Alltså: Om en arena skattefinansieras, då är det fel, och om det påstås att en arena inte ska skattefinansieras, då är det lögn. Ett studieexempel i argumentationsfel, kan tyckas.

Timbro/Skattebetalarnas antar alltså att 1. akattefinansiering av arenor är dåligt, och 2. alla arenor måste skattefinansieras i slutändan. Då blir den en enda logiska slutsatsen att man är emot byggandet av idrottsarenor i Sverige över huvud taget. Hur länge ett embargo mot byggandet av svenska idrottsarenor bör gälla framgår inte.

”Dessutom får skattebetalarna ofta stå för notan, oavsett hur det låtit när byggplanerna presenterades”. Ett kategoriskt och defaitistiskt påstående. Vem som tjänar eller förlorar på ett affärsprojekt avgörs inte av ”hur det låtit”, utan av hur ägarförhållandena de facto har sett ut. En räkning kan inte bara råka dimpa ner i Sundbyberg Stads brevlåda en vacker dag, så som Timbro/Skattebetalarna mot bättre vetande framställer det.

Hade man fördjupat sig i påståendet att skattebetalarna ofta får stå för en del av notan i arenaprojekt (vilket är sant) skulle man enkelt kunna identifiera själva knäckfrågan: huruvida kommunen går in som delägare. Timbro och Skattebetalarna skulle kunna uppmana Sundbyberg att inte gå in som delägare i ett eventuellt projekt. Då blir det konkret och relevant. Nu blev det bara fluffigt, alltihopa.

För visst är det så, att om kommunen äger en del av en arena så kan de aldrig garantera att skattebetalarna inte kommer få betala, oavsett vad de säger. Så är fallet för projekt Nationalarenan i Solna; även kallad Swedbank Arena. Där har Solna Stad nyligen knuffat in 61,7 miljoner extra i kapitaltillskott och borgen utöver de 370 miljoner kommunen redan gått in med och där samtliga samarbetspartners utom SJ och Fotbollsförbundet riskerar fängelsestraff för grova mutbrott. Vill ni veta mer om det projektet så kan ni bara ringa till Skattebetalarnas Förenings växel och fråga efter Torsten Svenonius som jobbar där sedan länge och som sedan flera år tillbaka varit aktiv anhängare av Swedbank Arena-projektet, som både opinionsbildare och genomdrivare i sin roll so kommunfullmäktigeledamot i Solna.

Intressant i sammanhanget: Skattebetalarnas Förening och Timbro har pliktskyldigt nämnt Swedbank Arena-projektet () i ett blogginlägg. Man citerar en DN-artikel, länkar och lämnar den utan kommentar. Det är säkert lättare för Stockholmscentrerade Timbro och Skattebetalarnas Förening att kritisera kommunala arenabyggen i andra delar av Sverige eller socialdemokratiska styren på lösa grunder som i fallet Sundbyberg. Där finns inga personer man måste hålla sig väl med eller som man lär träffa på nästa vinmingel. Vad är annars förklaringen till att man silar mygg och sväljer kameler? Kanske att det är så mycket annat att göra. Här ett utdrag från Arbetarbladet så sent som i går, 24/9:

”Kommunens beslut att köpa namnet Tierp Arena för 8,5 miljoner kronor har överklagats.
- Vi ser det som ett dolt företagsstöd, säger Torsten Svenonius, informationschef, vid Skattebetalarnas förening, som också vill väcka en debatt om detta är ett lämpligt sätt att använda skattebetalarnas pengar.”

Okej, Torsten.

Några dagar tidigare skrev Arvid Malm på Skattebetalarnas förenings Slöseri-blogg om AIK:s ”jättearena” (40 000 åskådarplatser menar Arvid, utan källangivelse, mot siffran 30 000 som figurerat i media) i Sundbyberg:

Enligt DN ska inte AIK:s arena i Sundbyberg finansieras av skattepengar. Det är bra. Samtidigt frågar vi oss om det inte hade varit bättre att snacka ihop sig redan innan (de skattefinansierade) jätteprojekten i Solna och Stockholm drog igång. Nu är risken stor att arenorna konkurrerar ihjäl varandra och att skattebetalarna blir sittande med en stor del av notan.

He he, okej, okej. Så problemet är egentligen att ett privatfinansierat projekt kan riskera att konkurrera ut kommunal verksamhet? Och att Storstockholms arenasituation inte centralplanerades bättre? Hear, hear… Men nu verkar det väl ändå som att den marknadsekonomiska högerflygeln vänder sig ut och in i sin ansträngning för att vara emot Sundbybergsprojektet? Varför?

Det är intressant hur Timbro och Skattebetalarna kan åka till Tierp och Sundsvall eller, som i fallet Sundbyberg, argumentera mot information de saknar om ett projekt som ännu inte finns, samtidigt som man har gigantiska slöseriskandaler mitt framför fötterna. Som man helst inte rör vid ens med tång. Väldigt intressant.

Timbro och Skattebetalarna borde fokusera på det slöseri som finns och inte det man förmodar kan uppstå på lösa grunder, och se till att man, som i fallet Svenonius, inte företräds av personer som slösar med den ena handen och pekar på andras slöseri med den andra. Bara på de premisserna kan man ge sig ut i debatten med någon slags trovärdighet.

.....

Word!
Swedbank Arena i Solna (eller vad den nu ska heta)
Publikkapacitet: upp till 65 000 åskådare
Finansiering: privat och kommunal. (Solna kommun är delägare i samtliga bolag runt arenan motsvarande mellan 16,7 - 25 % andelar)
Kostnad hittills: nästan 3 miljarder kronor (utlovat maxpris: 1,9 mrd)
Knappt nämnd av högerns tankesmedjor
AIK:s egen arena i Sundbyberg (inga bilder finns än. Fotot visar en lika stor arena i Österrike)
Publikkapacitet 30 000
Finansiering: privat
Utpekad som varnande exempel på kommunalt skatteslöseri av Skattebetalarnas förening och Timbro.

Läs även andra bloggares åsikter om aik, arena, arvid malm, fotboll, hemma på råsunda, simon strand, lars-erik salminen, philip lerulf, råsunda, skattebetalarna, skattebetalarnas förening, slöseriombudsmannen, slöso, stockholmsarenan, sundbyberg, sune reinhold, swedbank arena, tierp, timbro, torsten svenonius DN och annat intressant

Fakta sparkar i Berlusconiland och i partiet sitter vi inne och ugglar

2011-09-14T11:23:00.007+02:00

I helgen var jag i Italien och besökte en stor arena. Det kändes nästan som hemma. Solna börjar alltmer likna Berlusconi land, och då tänker jag inte bara på korruptionsskandalen, utan även på sättet att presentera nyheter. På kommunens hemsida, av vissa kallad nordkorea.se, skiner solen jämt över Solna, precis som i Berlusconi-TV. Mycket skryt, priser och utmärkelser, utländska studiebesök och idel ljusa besked, men närmast omöjligt att komma i kontakt med ansvariga politiker, hitta handlingar och beslut. I morse hade Solna.se följande rubrik:

Arbetslösheten i Solna på fortsatt låg nivå

Den öppna arbetslösheten i Solna uppgick den 31 augusti 2011 till 2,3 procent. Även arbetslösheten för ungdomar och utrikes födda visar positiva siffror.

Vi som läser mail från arbetsmarknadsavdelningen känner till en annan bakgrund. Den totala arbetslösheten bland ungdomar i Solna uppgick den 31 augusti till 4,1 procent (ökning med 0,3 procent sedan juli). Den totala arbetslösheten bland utrikes födda i Solna uppgick den sista augusti till 5,8 procent (ökning med 0,4 procent sedan juli). Visst är arbetslösheten lägre i Stockholm än i Pajala, men det är ju knappast nåt man som kommunpolitiker kan skryta om. kan Däremot blir man litet bekymrad och förbryllad när den stiger, och ingen tycks vilja kännas vid det!

Fakta sparkar. Men kommer den inte ut, som Italien där Berlusconi äger flertalet TV-kanaler, så märks den inte annat än som en vag känsla av att något är fel. Väldigt fel.

Samma litet unkna Kina-TV-känsla får jag tyvärr när jag läser mitt eget partis organisationsutredning, ledd av Carin Jämtin, som idag presenteras på Politikerbloggen under rubriken "Vi måste bli bättre på att stärka medlemmarnas inflytande". Det är väldigt mycketord, fina ord visserligen, men väldigt litet konkreta förslag, förutom ännu en Facebookgrupp och nåt vagt om att medlemmarna ska få mer att säga till om och att vi ska föryngra. Hm, var har vi hört den förut?

Och bara medlemmar??? Vårt parti och de flesta andra har idag en medlemsskara som milt sagt knappast ser ut som väljarkåren som helhet. I Stockholms län är bara 12,5 procent under 40 år, och jag misstänker att det inte ser bättre ut i resten av landet! Ska man då lyckas nå målet som Carin skriver om, att 25 procent av våra valda företrädare ska vara under 35 år, är det nog the understatement of the year att säga att vi har "en bit kvar"...

Carin, de där unga människorna finns. Men inte i partilivet, utan i det där livet vi som parti numera bara besöker innan valen, eller i en vår- eller höstkampanj då och då.

Nu ska jag för tydlighetens skulle säga att jag tror att Carin fattat det, och att det förmodligen är någon anställd som skrivit blomsterspråket i hennes artikel. Mycket är också rätt och vettigt. Det är bara det att vi har hört det förut. Åtskilliga gånger. När vi efter valet satt och diskuterade en valanslys som i stort sett var en karbonkopia på de tre-fyra senaste valanlyserna, gick luften ur mig när följande tanke slog mig: - Tänk om vi ägnat all denna tid åt att istället gå ut och prata med människor utanför partiet, vad vi hade kunnat uppnå då...!

Gör det! som Peter Andersson skriver på sin blogg idag. Sluta sitta inne och snacka, bara GÖR DET! Att säga att jag börjar bli frustrerad och besviken börjar närma sig en stark underdrift, som Johan Westerholm skriver i ett inlägg med det träffande namnet Grisen går inte upp i vikt för att vi väger den oftare. Det blidde en Facebook sida men sedan då? skriver Peter Högberg.

Men som Peter Johansson skriver, förändring startar på hemmaplan. Ska vi bli Sveriges mest ödmjuka, nyfikna och öppna parti, som Carin Jämtin skriver, så krävs mer än aldrig så skarpa stadgeändringar. Då krävs att alla vi som är politiskt engagerade genast slutar sitta och uggla i våra egna lokaler och diskutera ännu en utredning, och istället går ut och snackar med de som ännu inte engagerat sig!

Och kanske ännu viktigare, tar snacket med de som slutat engagera sig och riskerar att börja hata istället. När de tysta minuterna för Utöya nu är över, ägna då flera minuter åt dialog med människor som riskerar att börja hata.

Peter Johansson, Peter Högberg, Mitt i steget, Roger Berzell skriver också om detta idag.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, medlemsdemokrati, föryngring, Kina-TV, Solna, propaganda, nordkorea och annat intressant

Gör en sång med löjligt namn, bli poppis. På 90-talet.

2011-09-06T05:34:00.008+02:00

Om knäppa bandnamn var grejen på 80-talet, så var 90-talet de sjuka låttitlarna gyllene decennium. Rolling Stone har listat 90-talets värsta.

'MMMBop' med Hanson, ni vet den där brödratrion där den äldsta brorsan, han som fått finnar, knappt fick synas i videorna.

'Ice Ice Baby' med Vanilla Ice. Iskallt.

Chumbawambas 'Tubthumping'. Jag gillade bandets politiska ställningstaganden, t ex när de uppmanade fansen att stjäla deras plattor, men hur tänkte de egentligen när de satte den titeln? Och bandnamnet?!?

Och hur fan är man skapt om man skriver en sång om hjärtesorg med titeln 'Achy Breaky Heart'?

Aqua, 'Barbie Girl', låten som Mattel stämde ända upp till öronen, men sedan själva använde i en reklamkampanj för dockorna.

Jag älskar dem. Samtliga finns med på min Spotifylista "Låtarna du inte vill erkänna att du sjunger med i". Nej, OK då, inte Barbie Girl. Den hatar jag verkligen, på riktigt.
Rolling stone glömde dock 'Canelloni Macaroni'. De har väl ännu inte upptäckt giganten Lasse Holm.

Läs även andra bloggares åsikter om töntiga låtnamn, 90-talets värsta låtar, 90-talshits, bandnamn, låtnamn, guilty pleasures, musik, pop och annat intressant

Samhällsaktörer - nej tack. Byggföretag - välkomna!

2011-09-05T10:04:00.006+02:00

På lördag är det Solnadagen. Det har alltid varit en trevlig dag då Solnaborna gick gick ut på torget för att se och höra mer om sin stad. Det var politikerdebatter, utställningar av byggprojekt, arkitekturpris delades ut och byggnader som vanligtvis är stängda för allmänheten öppnades för visningar. Man kunde få en stadsrundtur där vi förtroendevalda från olika partier turades om att visa runt, till fots eller per buss, om historia, nutid och framtid.

Nu har dagen blivit nåt helt annat. Politiska partier är inte välkomna, bara de styrande får stå på scenen och dela ut pris och hålla tal. Ett utvalt antal föreningar och företag får ställa ut eller ha bord, men t ex kyrkan är inte välkommen. En förening för hemlösa jag pratade med har hittat ett sätt att ta sig runt reglerna: Om de betalar för att hyra ett loppisbord, kan de snika med litet info om sin verksamhet med hjälp av broschyrer på bordet etc.

På stadens hemsida utlovas "dialog med stadens representanter" men eftersom politiken är bannlyst måste dessa "stadens representanter" vara några andra. Kanske är det de här sponsorerna och "samarbetspartners" vars loggor man hittar i fyrfärg på reklamfoldern för Solnadagen:

PEAB, Arenastaden, Swedbank Arena och Fabege.

Byggföretagen får du alltså träffa och ha en dialog med, men inte politikerna, framförallt inte oppositionen (Jag gissar att de styrande ändå kommer äntra scenen för litet tal och priser). Och inte de riktiga samhällsbyggarna; föreningarna och de andra ideella organisationerna. Om du inte råkar tillhöra någon av de utvalda förstås, de med goda kontakter in i stadshuset.

Hej då folkrörelse- och föreningssverige. Välkommen till en skön ny värld.

Läs även andra bloggares åsikter om Solna, folkrörelser, demokrati, folkrörelsedemokrati, politik, socialdemokraterna, Solnadagen, öppenhet, transparens, påverka, tyck till, samhällsengagemang, samhällsbyggare, byggföretag, Nationalarenan, Swedbank Arena, PEAB, Fabege, Arenastaden, förtroendevalda, demokratibrist, medborgare och annat intressant

Vem vill hänga med en torris?

2011-08-31T09:07:00.009+02:00

Just nu är jag en torris, en sån där som DN skriver att man INTE får vara på nätet om man ska få några vänner. Det gäller väl både i politiken och övriga livet antar jag. Jag vet inte, för jag har inget övrigt liv just nu, tyvärr.
Å, vad jag såg fram emot att få börja träffa mina Solnavänner igen efter sommaren. På fiket utanför stadshuset på fredagarna, i samtalen på nätet, på Facebook och Twitter och de andra mötesplatserna, Backstugan och alla de små kvarterskrogarna.

Och så blir jag sjuk. Febern dunkar i hela kroppen och jag ligger här som en svettig Mallorcaturist, fast i ett mörkt sovrum.

Fikapolitiken på caféet utanför stadshuset blir nu försenad i tre hela veckor. Först var det älsklingsmorbrors begravning förra fredan, nu på fredag en jävla planeringsresa med jobbet som inte är flyttbar, och nästa fredag YTTERLIGARE en jobbresa, denna gång för att titta på kollektivhus i Milano. Det sistnämnda i och för sig jättekul, men... när ska jag hinna umgås?!? Göra det som är det viktigaste som finns i mitt jobb; prata med folk?

DN skriver om vikten av socialt kitt och samtalet på fikarasten, och det är så sant. Vi måste börja prata med varandra, inte TILL varandra. Och lyssna, vara en vän, på riktigt. Partivännen Jill Melinder skriver samma sak. Ändå bokar vi in en massa annat. Fan, fan, fan. Kan inte världen börja snurra litet långsammare snart?

Fina vännen Linkan berättade detta för mig i våras, och jag skrev ner det. Det är en alldeles fantastisk berättelse om en värld som försvunnit, om människorna, glassarna, lekarna, lekparken och de vuxna som hade tid. Varför försvann den? För att vi hade för bråttom? Vem bestämde att vi skulle ha så bråttom? Varför slutade vi hälsa och stanna och prata med varandra?

Det må kallas trams, det bryr jag mig inte om, för det där tramspratet är viktigt, det fyller en funktion för samhällsgemenskapen, för känslan av att vi har nåt med varandra att göra.

Jag vill inte boka in möten med mina vänner flera veckor i förväg, bläddra i mobilens almanacka och pressa in en snabb lunch i vecka 44. Jag vill kunna finnas till hands för den som vill ha en pratstund, kunna säga "Kom förbi, det finns kaffe".

Läs även andra bloggares åsikter om nostalgi, 50-tal, 60-tal, puckstång, läsksorter, kaféer, möten mellan människor, gemenskap, tid, stress, nätkontakt, Facebook, ölfik, kafedemokrati, fikapolitik, politikfik, Solna, fredagsfika, sociala medier, torris och annat intressant

Don´t give in to the dark side!

2011-08-30T09:12:00.004+02:00

Vad konstigt det känns. Förra måndagen inledde jag med att skåda ett stim knölvalar på Atlanten. Den här måndagen träffade jag dem i Solna stadshus. När jag berättar det för Stig Malm, skrattar han gott, men lägger sedan till att jag nog borde se över mitt ordval: - Är du säker på att det var ett "stim"?

Ja, de i Atlanten var ett helt stim, och de kan ställa till med olyckor då de som fullvuxna kan bli upp till 7 meter långa och ibland får för sig att klia ryggen mot sjötulpanerna som sitter fast på båtens botten. En ensamseglare jag mötte i en hamn i Spanien visade lätt skakad en film på en närkontakt han haft tidigare den veckan.

Det som under tiden pågått i Solna stadshus är, om inte knölaktigt, så åtminstone otroligt klumpigt och valhänt skött. Sådant beteende kan man eventuellt förlåta hos valar, men inte hos dem som vill kalla sig borgmästare. Kommunens högsta politiker åtalas för mutbrott i samband med arenabygget, tar timeout, ångrar sig, kommer tillbaka, säger att det inte alls var fråga om någon timeout, utan en vanlig sommarsemester, meddelar att han från och med nu dock inte kommer kommentera eller delta i beslut i frågor som rör arenan, bara för att på första mötet efter sommaren göra precis just detta, t o m i frågor som inte var ställda till honom.

En lätt overklighetskänsla breder ut sig. Är det här på riktigt? Det är ingen Monthy Pyton-film? Inte Grönköpings Veckoblad? Nej, det är på riktigt, jag är där och jag känner hur huden på mina bara armar knottrar sig i kylan inne i fullmäktigesalen och när jag efteråt cyklar hemåt vinglar jag av en tilltagande feber.

Summer is a state of mind, summerisastateofmind, summer is... mässar jag för mig själv, medan jag frysande brygger kopp efter kopp av varmt the och försöker lösa ikapp på nyhetssidorna vad som har hänt medan jag var borta på min rymningsresa för att undkomma födelsedagsuppvaktning. Medan jag dragit mig undan för att hitta nån slags peace of mind, verkar världen bara ha blivit ännu galnare. I den stora världen har civila slaktats i Syrien, en ungdomsgeneration avrättats i Norge, börsers kurser åkt bergochdalbana, arbetslösheten åter tagit fart och Afrika drabbats av ytterligare en svältkatastrof som jämfört med de övriga sorgerna inte ens är möjlig att föreställa sig. Ändå är det de små händelserna som drabbar mitt hjärta hårdast. Morbrors död, så förklarlig men ändå så chockerande och oväntad, får mig ner på knä. Återkomsten till ankdammen i Solna stadshus gör mig omedelbart febrig och illamående. Det är vid sådana tillfällen man börjar fundera över livet. Vad sjutton håller vi på med? Varför samarbetar vi inte för att göra världen till en litet bättre plats att leva på istället? Varför pratar vi inte med varandra istället för att slåss och samla pengar? Måste vår tids marknadsekonomi göra bort sig ännu mer innan vi kan konstatera att det får vara nog? Den illa fungerande ekonomin och miljöproblemen är båda symptom på ett grundläggande fel i vårt tänkande och beteende. Medan knölvalarna i Atlanten simmar runt för att leka, para sig och samla den mat de behöver för sina egna behov, simmar de mänskliga knölarna runt i sin lilla damm för att utnyttja och lägga under sig, utan att fatta att de ägnar livet åt att ta död på sig sig själva och sin egen art.
Måste köpa nytt Kusmi-the om jag ska överleva den här hösten. Vännen E skriver tröstande på Facebook: "Vad tråkigt. Kanske är det som Du säger, kroppen signalerar "höst" och samma kropp kämpar emot. Så slåss de och höstsidan vinner. Tillfälligt. För det klart att sensommaren kommer tillbaka!"

Till slut ett litet uppmuntrande citat från Stjärnornas Krig:

"Honor life by living. Killing honors only death: only the dark side."; ―Yoda

Läs även andra bloggares åsikter om höst, sommar, dark side, dark force, ankdamm, Grönköping, knölvalar, stim, Solna, politik, nationalarenan, Swedbank Arena, finanskris, regeringen, moderaterna, socialdemokraterna, kommunfullmäktige, jäv och annat intressant

Rötmånad

2011-07-23T04:46:00.014+02:00

Återigen slås jag av hur tankar kan växla mellan stort och smått. I början av denna semesterfredag, inledningen på rötmånaden, är mitt största semesterbekymmer först att det ser ut att bli dagsregn. Senare sitter jag med kusinen i solen och konstaterar vilken tur det är att SMHI haft fel igen. Vi sitter på bryggan och ser på när barnen stojar i vattnet, då TV ringer och frågar vad jag anser om mutåtalade Solnamoderaten Salminen beslutat sig för att göra comeback efter en kort sommar-timeout. Efter att ha försäkrat mig om att detta inte är någon tidningsanka eller rötmånadshistoria, tänker jag tre tankar:
- Har karlen inget omdöme? (Nej, just det, det är ju det som gjort mutskandalen möjlig.)
- Har de övriga Solnamoderaterna inget omdöme? Den enda slutsats jag kan dra av att de låter honom komma tillbaka är att de också tycker det är OK att ett byggbolag ger en kommunal tjänsteman en miljon under bordet för att "öppna dörrar" åt dem.
- Undrar vad de tre Allianskamraterna som gick ut och offentligt tog avstånd från honom säger om denna comeback?

Sedan slår jag på TV:n och ankdammstankarna försvinner snabbt som en pust av dålig andedräkt i en orkan. Någon Jackie-liknande* typ har, ensam eller med hjälp av andra, på några få timmar ha orsakat vad som liknar en helt otrolig kombination av 9/11, Oklahomabombningen och Columbine i fridfulla Norge.

Mina tankar är små och futtiga och totalt värdelösa i sammanhanget, men nu går de till offren och deras familjer och vänner. Vi sitter alla tysta framför TV:n. De enda som pratar är kusinbarnen. Den äldsta frågar om kvällsfilmen nu är inställd. Den yngsta undrar om mördaren kan komma till våran ö också?

Barns tankar rör sig helt naturligt mellan smått och stort, det är det ingen som klandrar dem för. Vi vuxna skäms för att vi sysslar med futtigheter medan stora hemskheter händer nån annan stans. 87 dödsoffer i Norge är ohyggligt, medan tusen och åter tusen i Afrika, Asien eller Mellanöstern bara är så... ogripbart. Risken är att tragedin i Norge också är så ofattbar att vi kommer göra som vi brukar, rysa, sörja, knipa ihop ögonen och gå vidare med vårt.

Mina tankar rör sig nu runt proportioner. Smått, stort. Nära, långt borta. Symbolhandlingar kontra verklig solidaritet.

Hur ska man reagera och, framförallt, agera?

Sätter folk en norsk flagga på sinFacebookprofil, eller kommer de engagera sig i nåt ungdomsförbund, politiska parti eller organisation som kämpar för fred, solidaritet och frihet i hela världen? Efter Jens Stoltenbergs tal - det tal som Bush borde ha hållit 2001 - får jag ett litet hopp om att det senare ändå kan vara möjligt.

Hopp och konstruktiv vrede istället för maktlös gråt eller hat, snälla alla som fortfarande lever och orkar känna, håll i de tankarna nu! När den tysta minuten är över, ägna då många fler minuter åt medmänsklighet och dialog med människor som hatar.

Tack Martin Moberg för kloka tankar och länklista! NRK 1, 2, 3, 4, 5, 6, Aftenposten 1, 2, 3, 4, VG 1, 2, 3, 4, 5, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Nyheterna 1, 2, 3, 4, 5, GP, Hufvudstadsbladet, HD, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, Ab 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6 + följande om Salminens comebackbeslut: SR, SVT, DN, TV4
Läs även andra bloggares åsikter om explosion, Oslo, Norge, dödsskjutning, ungdomsläger, AUF, SSU, hat, låga tankar, terror, solidaritet, Jens Stoltenberg och annat intressant

*Den psykiskt sjuka avskedade elitsoldaten i Hanne Vibeke Holsts bok Drottningoffret.

Hängmatte-hangups

2011-07-15T11:55:00.006+02:00

På semestern fylls hjärnan av nya tankar. Tyvärr inte de där stora, högtflygande tankarna utan bara annorlunda. Istället för byggnadsplaner och budgetsiffror handlar det om:
-Varför lyser en ny nedrans felkod på diskmaskinen precis efter att jag har bytt ut delen som den förra felkoden indikerade bytesbehov av? Har jag kommit åt nåt?
- Varför står det "Ingen service" på den till Telia operatörslåsta telefonen som precis fått ett nytt Telia kontantkort??
- Finns det ingen bra uppfinning som kan hindra sjögräset från att flyta in i just vår vik?
- Vad har egentligen kandagäss för existensberättigande? Varför kan de äta upp sjögräset istället för att bara skita här?
- Var inte bandnamnen bättre förr? Kommer hela tiden ihåg sådana som begravts djupt i minnets mörka vrår, som jag går och småskrattar åt. Förutom de mer kända, som Köttgrottorna (vars medlemmar jag jobbade ihop med på 90-talet), Helikoptern kräx, Tugga Terrier och Coca Carola, så dyker även Olle cyklar omkull, Golvet kallar och Slarvig begravning upp ur minnets dunkla vrår. Kan det vara så att artisterna nuförtiden blivit tråkigare? Jag menar... Kent? The Moniker? Hur kul är det? Annars är det mest för- plus efternamn, d v s soloartister. Är det ett tecken i tiden?

Nej, nu ska jag finslipa min Spotifylista med solnedgångsmusik. Detta är vad jag åstadkommit hitills.
Tips på tillägg emottages tacksamt!

Läs även andra bloggares åsikter om solnedgångsmusik, chilla, semester, djupa tankar, semestertankar, bandnamn, Spotify och annat intressant

Den perfekta torsken

2011-06-28T11:21:00.002+02:00

Första semesterdagen efter ännu ett fruktlöst fullmäktigemöte om arenan i Solna, där anklagelserna haglade:
(M)ajoriteten: - Fattar ni inte, att har vi väl börjat ge pengar kan vi inte sluta nu. Ni är så negativa, ni sänker arenan!
Oppositionen: - Ånej, det gör ni så bra själva. Vi däremot tror så mycket på projektet att vi vet att det klarar sig även utan skattepengar från Solnaborna.

Företrädarna vid makten ville inte ha någon insyn. De är nu ställda inför rätta. Igår röstade deras efterträdare för att skicka in ännu mer pengar utan insyn i det projektet. De får sin dom av Solnaborna i nästa val.

Så skit i det nu. Här ska sovas.

Vaknar klockan 05.10. Försöker tala om för mig själv att jag får sova Hur Länge Jag Vill, att jag får ligga kvar i sängen hela dan, det finns inte en enda tid att passa.

Tittar ut. Solen strålar. Måste ut, måste passa på att bli Brun. Den lilla brynta ton jag lyckats tillskansa mig under de fina vår exilens måste underhållas, för tänk om det regnar resten av semestern? Den hastigt införskaffade pingstbrännan har ju redan börjat flagna på ryggen. Har man väl beträtt vägen från punk-vit-idealet till sommarfräscht, måste man fortsätta, måste ha mer sol, mera, mera!

Jag är den perfekta torsken. Precis som (m)ajoriteten som när de väl börjat kasta in pengar i ett megalomaniskt bygge, nu måste fortsätta. och fortsätta. Och fortsätta.

Här är Pressmeddelandet: http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/Solna/Nyhet/Majoriteten-drev-igenom-ytterligare-617-miljoner-till-Nationalarenan/

ABC-nytt sände från fullmäktigesammanträdet: http://t.co/qABkki1

E24 skriver om flera av PEAB:s fulaffärer: http://www.e24.se/business/fastighet-och-bygg/peab-pa-djupt-vatten-i-vasteras_2893198.e24

http://intressant.se/intressant

Gärna insyn och pengakoll, men först en rejäl utbetalning!

2011-06-21T05:58:00.015+02:00

Det är inte fy skam att kunna stoltsera med att ha det lägst värderade varumärket i svensk historia, eller mest övervärderade beroende på hur man ser på saken. Arenan i Solna har blivit en miljard dyrare än beräknat, bolaget kräver kapitaltillskott, banken vill ha utökad borgen och Swedbank är beredd att skänka bort namnrättigheterna till välgörenhet. Samtidigt som åtal väckts i en av Sveriges genom största korruptionshärvor och samtidigt som det byggs en annan arena några kilometer bort.

I det läget får vi som säger "Bygg gärna arenor, men utan kommunala pengar!" höra att VI inte får baktala projektet och att vi måste visa handlingskraft genom att inte ställa fler kritiska frågor utan hala upp plånboken och betala merkostnaden. Vill vi verkligen bli stående med en halvfärdig arena?, sades det med hotfull röst på gårdagens fullmäktigemöte i Solna.

Det argumentet hade möjligen funkat om det gällt en tågluffande tonåring som stod pank och hungrig på Madrids centralstation och ringde hem och grät. Men nu gäller det ett 30-miljardersprojekt där Sveriges rikaste byggbröder bygger en hel stadsdel med arena, hotell, köpcentrum, kontor och bostäder. Där arenan utgör en tiondel av kostnaden, där kommunens andel i sin tur utgör en femtedel. För Solnaborna är det massor av pengar, men projektet lär knappast förvandlas till en ruinstad om det kommunala biståndet dras in.

Frågan är hur man räddar det som räddas går? Genom att visa handlingskraft, det var båda sidor ense om i gårdagens fullmäktigedebatt i Solna, som handlade om ifall man utan frågor skulle ge arenan ännu mer pengar för att byggas färdigt, eller om det möjligen var läge för en ordentlig utvärdering och runda vid förhandlingsbordet med herrarna bakom projektet.

Man kan tycka att det inte precis är någon tiotusenkronorsfråga att bästa sättet att visa handlingskraft gentemot de Solnabor som nu känner sig lurade på 430 miljoner kronor - som utan tvekan kunde gjort mer nytta för läckande skoltak och nya förskoleplatser - vore att INTE att okritiskt fortsätta den här miljardrullningen. Utan istället kräva svar på hur i helskotta arenan plötsligt kostar 2,8 istället för 1,9 miljarder. Det motsvarar en ökning av kostnaderna med 25 mkr/månad - TJUGOFEM MILJONER KRONOR I MÅNADEN - under de 40 månader projektet varit igång.

Vad skulle du säga om en hantverkare stod där hemma i din hall och sa - Hoppsan, det drog visst iväg litet... 50 procent närmare bestämt... Dyrare än jag trodde... alltid svårt att beräkna ... klart jag kunde kommunicerat det litet bättre, men äh, var inte så negativ nu, vill du inte ha det färdigbyggt?" Du hade blivit skogstokig, garanterat. (Du hade till att börja med aldrig gjort som Solna och ingått ett avtal, där han fick bygga på löpande räkning.) Och om Solnas kostnader för äldreomsorgen eller skolan drog iväg på motsvarande sätt skulle det bli ramaskri, räfst och sparbeting, det kan jag lova!

Men moderaterna och deras stödpartier Fp, Kd och C, röstade mot att begäran om mer pengar skulle utredas mer noggrant. Nu blev det återremiss ändå, tack vare kommunallagen som ger minoriteten vissa rättigheter. Men redan om en vecka, eller 3,5 arbetsdagar p g a midsommar, kommer (m)ajoriteten tillbaka med ärendet för avgörande på ett extrainsatt kommunfullmäktige. Undrar hur seriöst man på den tiden hinner redovisa hur kostnaderna kunnat dra iväg så mycket och vilka handlingsalternativ som står till buds?Nej, de nya Allianskamrater som satt sig i framsätet efter den f d starke mannen i Solna, moderaten Salminen, verkar fortsätta den vilda färden i framsätet med förbundna ögon. Frågan är om det ens är någon som håller i ratten?

Verklig handlingskraft i detta allvarliga läge vore att satsa på ett helt annat slags kapital än det (m)ajoriteten vill pumpa in i det läckande projektet - nämligen förtroendekapital hos de skattebetalare som stått för kulorna. Och det bygger man inte på det här sättet.

Nu sade man sig visserligen plötsligt villiga att fixa både kvartalsrapporter och en och annan hearing för Solnaborna för att öka den där insynen stadsdirektören fick en miljon under bordet för att inte skriva in i kontraktet, men det lär bli svårt utan att först omförhandla det. Det är klädsamt att herrarna, ställda inför galgen, plötsligt insett vikten av öppenhet och kostnadskontroll, men det vore nog i så fall läge försöka åstadkomma det INNAN de fattar beslut om att pumpa in ännu mer pengar.

Inslaget i ABC-nytt hittar du HÄR.
Christian Dahlgren beklagar att det inte finns kommunala nyval i inlägget Alliansens Solna - en solkig historia. Martin Moberg och även E24 skriver. Anders Ekegren, ställföreträdande stark man i Solna, vägrar med en dåres envishet att räkna hela fördyringen, utan vill bara tala om den senaste i raden. Även Metro skriver. Affärsvärlden beskriver en byggbransch som är så insyltad att den inte förstår sin egen ruttenhet. Läs även andra bloggares åsikter om politik, Solna, nationalarenan, Swedbank Arena, okritiskt, förbundna ögon, miljardrullning, moderaterna, socialdemokraterna, minoritetsåterremiss, kommunfullmäktige, skandalarenan, mutåtal, korruption och annat intressant

Ikväll tar Solna nytt pengabeslut om skandalarenan

2011-06-20T09:13:00.006+02:00

Som om mutskandalen inte vore nog. Bara några dagar innan åtalet väcktes ville Salminen och hans gäng godkänna ytterligare miljoner och borgen till bygget av skandalarenan. Ikväll, måndag kl 18.30, avgörs ärendet i fullmäktige i Solna stadshus. Ska efterträdaren fortsätta den okritiska miljardrullningen?

Det ska bli spännande att se om moderaternas kronprins tänker fortsätta den kravlösa miljardrullningen med skattebetalarnas pengar. Och är resten av alliansen verkligen beredda att pumpa in ännu mer pengar i ett osäkert och kanske också på kriminella handlingar grundat projekt, utifrån ett så ytterligt bristfälligt beslutsunderlag?

Innan moderaternas starke man Lars-Erik Salminen tog “timeout”, hann han och hans allianskamrater bifalla en begäran från Arenabolaget om ytterligare kapitaltillskott och borgen, trots att det fanns oklarheter runt både summor och orsakerna till fördyringen. I samband med begäran kröp det också fram att arenan blivit en miljard dyrare - hela 50 procent!

Vi ville återremittera ärendet för en förklaring och utredning om alla tänkbara handlingsalternativ, men det röstades ned av Lars-Erik Salminen och hans allierade. Ikväll kommer ärendet därför upp oförändrat i Kommunfullmäktige för beslut.

En sak är dock förändrad: “Borgmästaren” har tagit timeout och nu vet ingen riktigt vem som styr över beslutet.
Vi befinner oss nu i en situation där vi fått en begäran på en halv A4-sida där det i princip bara står: Skicka mer pengar! För en arena som blir en miljard dyrare, och där samtliga samarbetspartners utom SJ och Fotbollsförbundet riskerar fängelsestraff för grova mutbrott. Ska vi fortsätta det samarbetet och skicka ytterligare 61,7 miljoner kronor i kapitaltillskott och borgen? Ja, säger de kvarvarande i moderatledningen, precis som Salminen före dem. Aldrig i livet, säger vi. Inte en krona till utan demokratisk insyn och kostnadskontroll.

Det vore fullständigt ansvarslöst att fortsätta pumpa in pengar utan att kräva en vettig förklaring på hur arenan förvandlats till denna kvarnsten runt halsen på Solnaborna. Om arenan är ett svart hål, vill vi veta hur stort det är. Vad hände med moderaternas prat om att vara försiktig med skattebetalarnas pengar?

Kommunfullmäktige sammanträder kl 18.30 ikväll måndag 20 juni i Solna stadshus, stadshusgången 2, 1 tr.
Allmänheten är välkommen.

Svenson bloggar om att byggbolagen runt nationalarenan haft kontakter med betydligt värre gäng än det i Solna stadshus, Lotta Edholm (fp) tycker att Salminens timeout bör permanentas, Alliansfritt Sverige undrar hur en timeout kan vara partiell, Språkförsvaret tycker att arenan bör ha ett svenskt namn, Dagens media rapporterar om veckans annonskrock, Rådkvist förundras över uttalanden från nåt som nästan skulle kunna liknas vid djävulens advokat, Livet i Frösunda hoppas folk tänker på nåt mer än låga skatter nästa val, Dahar skola komma, skriver Solnasnack och Ett Grönare Solna beskriver den "unika" bolagskonstruktionen i Solna. HD:s Ledarbloggen skriver om en politisk gen som driver fram storskalighet vare sig den behövs eller ej, Maryam skriver om en gammal unken politisk kultur i Solna, Svensson skriver om en absurd rubriksättning, Maxtioår skriver om ett ständigt ovetande fotbollsförbund, Karlberg är orolig för Södertäljes samarbete med PEAB, Eyravallen skriver att mutan är det lilla problemet, Martin Moberg skriver om att verkligheten överträffar TV-serien Starke Man. Ekonomisten citerar ett utrop vid en flyguppvisning: Djävlar, djävlar, djävlar! Anders Ekegren (fp) hävdar dock envist att arenan är "...ett viktigt projket för att stärka Stockholmsregionens och Sveriges attraktionskraft inom fotboll, event och turism." Läs även andra bloggares åsikter om Swedbank Arena, Solna, nationalarenan, miljardrullning, skattepengar, gökunge, kvarnsten, AIK, fotboll, mutåtal, korruption och annat intressant

Så säljer man inte. Lektion 1 A.

2011-06-18T10:40:00.003+02:00

Kl 10.00 lördag morgon. Telefonen ringer:

- Hej Johanna! Det är Niklas på Profitas (?). Hur är läget?!
Sömndrucken Johanna: - Eh, vill du sälja något?
Niklas: - Nej, jag vill bara ställa några frågor om din pensionsförsäkring.
Johanna (med något mindre skrovlig röst): - Niklas, om jag ställer frågan så här då: VILL DU SÄLJA NÅGOT?
Niklas: - Nejdå, jag vill bara hjälpa dig med din pensionsförsäkring.
Johanna: - Niklas, har jag bett dig om hjälp med min pensionsförsäkring? Har jag bett dig ringa om detta klockan tio en lördag morgon?
Niklas: - Nej, men...
Johanna: - Vet du vad Niklas? Då tycker jag att du kan dra åt ....! (lägger på luren)

Naturligtvis hade jag inte gjort verklighet av mina planer att alltid ha MOTMANUSKRIPTET liggande vid telefonen. Det var synd det. Det har verkligen blivit ett laglöst land, out there.

Konsumentverket och PTS får ta emot allt fler klagomål från privatpersoner som fått problem med telefonförsäljning, regeringen har tillsatt utredningar som föreslagit hårdare regler. Frågan är om det går att stoppa dem?

Telefonförsäljarna invaderar mitt hem som Egyptens gräshoppor. Det hjälper inte att jag är med i NIX-registret. "Jag ringer dig för att du är KUND hos oss", läser de stolt innantill när de ringer mitt i middagen. "Och nu har jag ett erbjudande för att du ska bli en ännu nöjdare KUND hos oss!"

Jag lovar att bli en otroligt nöjd kund hos vilket företag som helst som lovar att aldrig ringa hem till mig om jag inte bett dem. Tills jag hittat dessa företag, får jag försöka använda de vapen jag har för att bli av med Tele2, Vattenfall, SEB och andra företag som missuppfattat sin relation med mig och tror de är hembjudna till mitt middagsbord. Det är ingen kärnvapenarsenal direkt. Jag kan inte ge dem besöksförbud eller fotboja. Men ett litet, glittrande hopp tändes i mina ögon när jag hittade DEN HÄR på nätet. Använd det tricket - och du blir aldrig uppringd igen! Åtminstone inte av den försäljaren...

Läs även andra bloggares åsikter om telefonförsäljare, telefonterror, konsten att sälja en vara, pensionsförsäkring, jobbiga försäljre, så blir du av med jobbiga telefonförsäljare och annat intressant

Säg som det är!

2011-06-16T06:35:00.004+02:00

Sedan jag var barn har jag alltid blivit förvirrad och beklämd av människor som säger en sak med ögonen och en annan med munnen. Kanske är det minnen av fester där vuxna med vackra kläder talade vänligt men glömde bort varandra så fort de vände sig om. Varför sade de att de tyckte det var såå trevligt att träffas när de egentligen var helt ointresserade? För barn är sådant svårt att förstå, de blir förvirrade och känner sig svikna av dubbla budskap. Och jag tror det är samma sak för vuxna människor.

Kanske är det därför den svenska väljarkåren sätter rakhet och tydlighet i topp på listan över önskvärda egenskaper hos en partiledare. Det fick jag höra på ett frukostseminarium där jag lyssnade på en undersökning gjord av Novus Opinion för nån månad sedan. Visst, egenskaper som kunnig, påläst och seriös väger också tungt, men nästan lika högt kom rak och tydlig.

Här kom jag osökt att tänka på förre moderatledaren i Solna, Anders Gustâv, som dog för några år sen. Han kunde framstå som en buffel och många tyckte illa om honom för hans åsikter, men även hans meningsmotståndare uppskattade honom för att han sade vad han tyckte, utan omsvep. Och lovade han nåt så höll han det sedan.

Jag saknar Anders Gustâv i politiken idag. Vi skulle behöva fler som han, inte bara i Solna utan även i rikspolitiken. Jag tror det är förödande när sådana som Maud Olofsson eller Göran Hägglund kommer med läpparnas bekännelser om villkoren för småföretagare, den sjuka sjukförsäkringen eller Fas-3-fasan, men sedan säljer sin stjärt för att få fortsätta vara med i värmen vid grytorna i regeringen.Att sälja så HÄR skulle jag dock inte vilja rekommendera. Då är det nog bättre att SÄGA den nakna sanningen.

Om ni inte kan lova, ge sjutton i det. Om ni inte vet, säg som det är. (Och ta sedan reda på det!) Om ni inte tycker nåt är så där superviktigt, säg inte att det är "jätteintressant" och att ni "ska ta med det hem". Om ni inte prioriterar en fråga, erkänn det. Välj. Säg: "Det här tycker vi är viktigare än det där".

Alla de där fåniga små summorna i budgeten som alla partier avsätter i sina budgetpropositioner och -motioner, som inte har en chans i världen att göra nån skillnad, men som petas dit för att markera att man inte glömt bort cyklisterna/de funktionshindrade/hedersvåldet. Fy för sånt hyckleri!

Vilket parti är tydligast idag? M, anser 39 procent av väljarna, SD 9%, S 8%. Nu är de här siffrorna ett par månader gamla, igår var det partiledardebatt och vi får hoppas Juholt framstår som litet mer tydllig nu, men de bör ändå leda till eftertanke. Man kan inte gå ut och ha en (välvillig) åsikt om allt, man måste prioritera. Och man måste vara tydlig med vad man tänker och inte tänker göra. Maud måste antingen göra nåt radikalt för att visa att regeringen förenklar livet för småföretagarna och inte bara för de stora. Göran Hägglund kan inte säga sig vilja förändra sjukförsäkringsreglerna och sedan rösta emot ett utskottsinitiativ som försöker göra just det. Fredrik Reinfeldt kan inte lägga huvudet på sned mot undersköterskor och sedan skita i dem. Och Håkan Juholt måste snart tala om vilka tre reformer han kommer genomföra vid ett regeringsskifte 2014, och vilka han INTE kommer prioritera. Tydligheten kunde nog också bli bättre om Reinfeldt lät bli att säga "det finanspolitiska ramverket" i varannan mening och om Juholt beskrev de tre första och största skillnaderna fattiga barn kommer att märka i ett s-styrt Sverige.

I dagens partiledardebatt i riksdagen blev alternativen i svensk politik tydliga, sa Margit Silberstein igår i Aktuellt. Det slog mig att det var en mening jag inte hört på mycket länge. Det är välbehövligt.

En sak till: Till tydligheten hör givetvis också att inte ljuga. Eller slingra sig. Då rasar tilliten totalt för politiken. Som i Solna just nu. Det skvätter över på alla politiker, oavsett parti. Både den politiska och den sociala tilliten i samhället känns just nu i lika akut behov av omvårdnad som en dammig slokande krukväxt bakom neddragna persienner i en ungkarlslägenhet. Vatten, sol och näring till denna tillit ger både tillväxt och bättre hälsa i såväl kommuner, nationer som företag, visar Utredarna.

Personligen lovar jag att inte lova nåt idag, förutom att fortsätta prioritera våra tre huvudfrågor i Solna framför allt annat: Stoppa slöseriet med skattepengar, rusta det slitna Solna och minska genomfartstrafiken.

HÄR är förresten en politiker som vågar säga sanningen.

El Gordo och Johan Westerholm står för den här fina länkväggen, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2, Expr3, Kent, Radikalen, MMK, Böhlmark, Krassman, Moberg, Jönsson, Sebastian, SR 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, GP, Ab 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, Sydsv, LO-tidningen 1, 2, 3, Nyheterna 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, 4, UNT, Dalademokraten, UNT Ledare, Norrtelje Tidning Läs även andra bloggares åsikter om Solna, politik, ärlighet, tydlighet, rakhet, partiledardebatt, riksdagen, vallöften och annat intressant

Godiskompisar

2011-06-14T08:34:00.008+02:00

Att Swedbank inte längre vill ha sitt namn på arenan i Solna är kanske inte så förvånande. Därför skänker de nu passande nog (?!?) bort namnrättigheterna de hyrt för 153 miljoner i tio år till stiftelsen Friends. Själva förnekar de dock att namnbytet skulle ha några som helst samband med det mutåtal som varit på gång sedan tidigt i våras.

Friends Arena, ja, det ordet får ju en helt ny och djupare innebörd när man tänker på vänskapsbanden mellan herrarna i kommun- och bolagstopparna runt arenan.

Fast riktig vänskap vete sjutton om det kan kallas. De förra har nog mer varit godiskompisar åt de senare. De kallades så när vi var små, de där ungarna som plötsligt blev poppis när de kom in på skolgården med stora godispåsar, vilket Solnakillen Larsa påminner mig om i ett inlägg på Facebook:

"Att Salminen fått vara med och leka pga av sin intagande och varma personlighet tvivlar jag på. Snarare är det nog så att han som den som sitter på skattebetalarnas pengar blivit vad som brukade kallas "godiskompis" när jag var liten. Och det med fel killar. Salminen är med all sannolikhet historia och med fördel skriva en bok på Timbro där han berättar om vad som är kommunal kärnverksamhet och inte. Jag lovar att stödköpa ett exemplar. Nä, det är PEAB jag vill se med brallorna nere. Dom jävlarna har ställt till med mer elände än alla Salminen i hela världen. Och dessutom skulle kanske fler kommuner kunna lära sig något av det. Till ett åtskilligt lägre pris."

Men nu handlar det tyvärr inte bara om godispåsar, utan om skattebetalarnas pengar och förtroende. Paulus Indomitus skriver utmärkt bra på sin blogg: Detta är ett solklart fall av korruption i ordets moraliska, ursprungliga betydelse. Korruption, av latinets corruptio, fördärvelse, förstörelse eller förruttnelse. ... Att den normala, fastlagda ordningen för beslut och deras principer, förvrids. I en demokratisk stat betyder det att beslut sker på sätt som strider mot de proklamerade idealen att de skall vara transparenta, till granskningsbar nytta för folket, vara kostnadseffektiva med medborgarnas pengar, och rent generellt vara för det allmänna bästa.

Sedan passar han på att länka till en artikel av Niklas Ekdal i DN, som trots att den är från 2001 känns kusligt aktuell:

”[...] Offentlighetsprincipen har fått den växande baksidan att viktiga frågor aldrig sätts på pränt utan avhandlas muntligt i slutna rum. Den noggrannaste dokumentationen i offentliga sammanhang gäller kvitton och reseräkningar, vilket leder in den journalistiska granskningen i samma begränsade spår.”

”I de svenska kommunerna, där huvuddelen av den offentliga verksamheten ligger, genomförs ännu ingen revision värd namnet. En skara tappra kommunreportrar på lokaltidningarna räcker inte för att syna skruvarna och muttrarna i denna gigantiska apparat. [...]”

Det enda hoppet för ett återuppbyggande av Solnabornas förtroende för demokratin och politikerna nu, är att efterträdarna omedelbart börjar jobba stenhårt på just det som Paulus skriver i citatet ovan; transparens, till granskningsbar nytta för folket, och kostnadskontroll av medborgarnas pengar.

På måndag är det kommunfullmäktige. Då får vi se om det blir verklighet. Arenabolaget har skrivit ett mycket knapphändigt brev med begäran om mer pengar och borgen från Solna stad. Vi i oppositionen har begärt en fullständig redogörelse av hur de kunnat göra av med nästan en miljard mer än utlovat på bygget. (50 % fördyring!) Innan vi kan besluta om ett öre till, kräver vi att staden utreder alla till buds stående handlingsalternativ i det allvarliga läge som nu uppkommit. När vi igår upprepade dessa krav för den stand-in-kvartett som nu sitter på majoritetsstolarna i Solna stadshus, fick vi inte direkt några tillfredställande svar. De verkade mest tycka att vi skulle gilla läget. Kanske har krisinsikten inte riktigt sjunkit in än. Eller så är vad Niklas Ekdahl kallar "inkompetensens korruption" mer utbredd än vad som hittills framkommit.

Resumé skriver, liksom Dagens Media och Byggvärlden och Nyheter24 och Läs även andra bloggares åsikter om inkompetensens korruption, nationalarenan, solna, Swedbank Arena, Friends, Niklas Ekdahl, Paulus Indomitus, mutskandal, korruption, mutåtal, förtroende, godiskompis och annat intressant

Så träffade skiten fläkten till slut

2011-06-08T12:46:00.003+02:00

Så har skiten träffat fläkten till slut. Åtal väcktes idag mot sex personer misstänkta för grovt mutbrott och bestickning i härvan runt byggandet av Swedbank Arena i Solna. För det första ska det sägas: Man är oskyldig tills man är dömd. Men ett åtal om grovt mutbrott gör förstås mycket stor skada för Solna stads rykte och anseende. Och det politiska förtroendet är definitivt förbrukat. Sedan länge, om ni frågar mig.

Vi har nu haft en stadsdirektör som fått en miljon kronor under bordet för att jobba fram ett avtal i total avsaknad av demokratisk insyn och kostnadskontroll. Detta har lett till at vi nu har en situation där arenan blir 1 miljard dyrare, vilket vi får reda på först när Arenabolaget kommer och ber om mer pengar. En arena som ingen behöver, och som inte ens vårt hemmalag AIK vill spela på. Och då har vi inte ens snuddat vid det stora svarta hålet – driften, som aldrig kommer att gå ihop.

Det här arbetssättet kan man kalla näringslivsvänligt, men det är definitivt inte vänligt mot Solnaborna, som till skillnad mot företagen faktiskt betalar skatt här.

Grov bestickning inget småbrott direkt. Kan ge fängelse i upp till sex år.
Har det ens hänt i Sverige förut? Och gällt en så högt uppsatt politiker, som dessutom är polis till yrket?

PEAB/Fabege krävs på företagsbot om 2 miljoner, en struntsumma för dem, som möjligtvis innebär litet färre drinkar på representationskontot i Cannes nästa år.
Men allvarligare för dem är att de, vid en fällande dom, inte får lägga anbud på kommunala och statliga byggen, något som blivit något av deras specialitet på senare år. Det räcker med att en enda person i företaget blivit dömd för korruptionsbrott, så är de diskvalificerade från att delta i offentliga upphandlingar.

Det här är en rutten kultur som utvecklats av majoriteten i Solna, med beslut i slutna rum och utan insyn. Något som man trodde mest fanns i TV-serien ”Starke man”. Frågan är hur många fler som visste, eller inte ville veta. Jag misstänker att det finns fler som borde ställas till ansvar i den borgerliga alliansen i Solna. Hur har övriga moderater och deras stödpartier kunnat sitta bredvid i förarsätet och blunda medan farten bara ökat, utan att ställa frågor och kräva besked? Man måste också ställa frågan till den kronprins som eventuellt tar över tronen i Solna, hur han (för det lär ju bli en han) kommer agera fortsatt i den här affären?

Vi Solnasossar krävde i förra veckan, när ärendet om kapitaltillskott och utökad borgen kom upp, att ärendet återremitteras för en utredning om alla möjliga handlingsalternativ i det här läget. Enligt avtalslagen kan ju ett avtal som tillkommit på felaktiga grunder omförhandlas eller ogiltigförklaras. Men (m)ajoriteten ville inte alls lyssna på det örat, utan röstade för att Solnaborna skulle gå in med ännu mer pengar och borgen. Nu ska kommunfullmäktige avgöra frågan den 20 juni. Det var en evig tur att det här åtalet kom innan dess.

Blir det fällande dom förstår man ju varför det var så viktigt för den moderata majoriteten att hålla oss i oppositionen och Solnaborna borta från all insyn i arenaprojektet.

HÄR hittar du det andra jag skrivit om den här härvan.

SVT och E24 och Realtid och DN och och annat intressant. Läs även andra bloggares åsikter om mutbrott, bestickning, grovt mutbrott, nationalarenan, Solna, Salminen, PEAB, Fabege, arenabolaget, Swedbank arena, AIK

Tax dollars at work. Eller inte...

2011-06-01T05:48:00.012+02:00

Visserligen är det kul att få rätt, men det är inte ett dugg kul att jag fick rätt i ekonomikarusellen kring Swedbank Arena. Är det en händelse som ser ut som en tanke att vi firar 100-årsminnet av Titanics sjösättning samma dag som vi får reda på att Nationalarenan blir en miljard dyrare? I förrgår kväll beslutade (m)ajoriteten i Solnas kommunstyrelse att bifalla en hemställan från Arenabolaget AB om sammanlagt 61,7 miljoner kronor, utöver de 370 miljoner kommunen redan gått in med i kapitaltillskott och borgen. Sluträkningen för arenan beräknas nu bli svindlande 2,8 miljarder istället för de 1,9 som angavs då ett splittrat kommunfullmäktige beslutade att gå in i affären i december 2007. Här är vårt pressmeddelande om vad som hänt.
Bild:Scanpix OBS Bilden är ett montage.

En ren glädjekalkyl, fler lyxloger, inflation eller dåliga markförhållanden, förklaringarna till fördyringen är många. En sa är säker: Det finns inte en chans att dåliga markförhållanden skulle vara okända - PEAB har varit med länge nog för att undersöka sånt. Inte heller har prisökningarna i branschen varit så stora - och det är ju sånt en kalkyl ska innehålla! Istället har Solna fått gökungen i knät, precis som befarat. I all annan verksamhet gör man prognoser, flera år i förväg - varför har man struntat i det när det gäller arenan?

Arenan kommer inte kosta skattebetalarna en krona, har Solnas "starke man" Lars-Erik Salminen (M) upprepat med en papegojas ihärdighet.

Nej, det visade sig istället bli ÅTTA TUSEN kronor per skattebetalare i Solna! Hittills. Och det bara för själva bygget. Sedan ska gökungen ha mat också! Och att driften ska gå ihop är inte så där väldigt troligt, försiktigt uttryckt.

Den ekonomiska riskanalys som (S) krävt i två år kom ju äntligen för nån månad sedan, men visade sig bara innehålla redan kända siffror och helt sakna marknadsanalyser. Men redan de kända siffrorna räcker och blir över. Arenan kräver en omsättning på 345 miljoner för att leverera avkastning på satsat kapital och för att för att inte finansiärer skall börja kräva nedskrivning av värde och amortering av lån.

Enligt rapporten betalar AIK 250 000 kr per match i hyra i dag. Ska de spela 1 380 matcher per år på den nya arenan? Nej, frågan är om de ens kommer att sätta sin fot där.

Men låt oss ändå säga att de göra det. Med tanke på att AIK spelar 15 hemmamatcher plus några cup- och träningsmatcher, behövs det då rätt mycket fler "event" för att få arenan att gå runt. Arenan kommer att konkurrera med både Stockholmsarenan som byggs vid Globen och Ullevi som nu byggs om och blir ännu större. För att inte tala om jättearenorna i resten av världen. Artister och arrangörer är skickliga på att spela ut arenorna mot varandra - den som kräver lägst hyra vinner. Enbart överetableringen i Stockholm gör att ingen kommer att tjäna pengar.

Här är en färsk krönika som Dan Persson på Idrottens Affärer skrivit. Han är förmodligen den i idrottssverige som är bäst insatt i arenafrågor och ekonomi. Precis som Dan skriver, så är det bara att räkna: Om jag kommer ihåg rätt så har Råsunda, Söderstadion och Stadion utöver fotboll inte haft mer än tiotalet årliga event tillsammans under 2010. Nu skall två nya arenor i Stockholm ha ett hundratal event tillsammans, utöver fotbollen. Med 40.000 åskådare i snitt är det FYRA MILJONER nya arenabesökare mot förra årets cirka halva miljonen besökare utanför fotbollen. Det är 800 procent i ökning av eventmarknaden i antal personer och med förmodade högre biljettpriser uppemot 1 000 procent i krävd ökningstakt.

Hur TÄNKTE de egentligen, de styrande herrarna i Solna när de satt där och planerade ihop med fotbollsförbundet och byggherrarna i PEAB och Fabege? Eller var de så bländade av solen att de inte tänkte alls? Jag skulle vilja ha svar på följande 10 frågor:

1. 50 procent i kostnadsökning innebär att affärsrisken ökar med lika mycket. Hur har ni tänkt få in dem, när det redan innan var en sanslös glädjekalkyl som kritiserats från alla initierade i idrottssverige?

2. Hur har ni kunnat räkna fel på en summa som motsvarar vad två relevanta arenor för ett fotbollslag i Stockholm kostar?

3. Förutom fotbollen har arenorna i länet, Råsunda, Söderstadion och Stadion, inte haft mer än tiotalet årliga event tillsammans under 2010. Nu skall Nationalarenan och Stockholm Arena ha ett hundratal event tillsammans utöver fotbollen. Har Stockholm Stads beslut att bygga sin arena inneburit någon uppdatering av er marknadsanalys utifrån denna ökade konkurrens, som ger färre event och lägre hyra per event?

4. PEAB är visserligen själva med och äger arenan de bygger, men bara till 16 procent, så de kan ju skratta hela vägen till banken för varje tillskjuten krona eftersom de bara behöver stå för 16 öre själva! Hur kunde ni skriva på ett avtal som gav PEAB byggrätten utan upphandling och på löpande räkning, utan kostnadskontroll?

5. Solnas nya stadsdirektör som sitter i styrelsen påstår att hon inte får delge ägarna information. Hur kan ni acceptera en hemställan från Arenabolaget AB utan att begära en redogörelse för ekonomin och hur det kunnat gå så här?

6. Varför har Solnas förtroendevalda inte fått ta del av några affärsplaner sedan 2009? Eller har Lars-Erik Salminen möjligen fått göra det? Är det i så fall rimligt att vi ska lita på honom och godkänna ytterligare kapitaltillskott och borgen utan vidare insyn?

7. Swedbank Arena i Solna och Stockholmsarenan skapar sammanlagt 40 000 nya sittplatser i Stockholm utöver dagens antal. Med 40.000 åskådare i snitt är det ca 4 miljoner nya arenabesökare mot 2010 års ca 500.000 totala besökare utanför fotbollen. Det är 800 procents i ökning av arena/eventmarknaden i antal personer och med förmodade högre biljettpriser uppemot 1000% i krävd ökningstakt.Utifrån vilket underlag har företrädarna för Arenan påstått att det här är en rimlig ökningstakt?

8. Kommer Solna stad att med hjälp av avtalslagen omförhandla eller dra sig ur affären om det blir en fällande dom i mutåtalet som sannolikt kommer snart?

9. Swedbank Arena har i dagsläget en bandyfinal och maximalt 7 landskamper bokade. Om det behövs 60 event per år för att gå +- 0, vilka är de övriga 52 eventen? Och hur i hela friden ska de ge en intäkt på 170:- per biljett, i ren vinst, d v s efter att artister, arrangörer, moms, energi, personal, vakter/värdar, slitage, städning m m är betalt? Är vi snälla och lägger på tre stora konserter och 10 mindre samt tio andra event så har vi förmodligen ändå inte passerat 60 miljoner i intäkter. Var de övriga 285 miljonerna?

10. Om arenan inte gått med vinst efter två är finns risk att banken kräver en ordentlig nedskrivning av värdet och då löses Solnas borgen ut. Är du inte orolig för att det ska ske?

Sen skulle jag egentligen vilja ha en nummer 11 också, men den är retorisk: Hur i helsefyr kan byggande, ägande och drift av en gigantisk eventarena vara en kommunal kärnverksamhet?!?! 430 miljoner från Solnas skattebetalare, tänk vilken nytta de hade kunnat göra!

Herrarna är som klottrare. Levererar något vi inte beställt.

Your taxmoney is not working.

Aftonbladet skriver om Skrytbygget som spårade ur. Fotbollskanalen skriver också, liksom Alliansfritt Sverige och SR och DN och annat intressant

Små män i för stora kostymer bygger sandslott med skattepengar

2011-05-24T07:15:00.003+02:00

Vaknar i svinottan och kan inte somna om. Det är ju poppis att räkna chipspåsar nu, efter moderatens grodaom att deras höjning av SL-kortet bara motsvarar tre chipspåsar, så jag prövar det.

NEEEJ! Varför skulle jag börja räkna? Bygget av Swedbank Arena i Solna motsvarar 225 miljoner chipspåsar!

Vi Solnasossar röstade redan 2007 nej till att kommunen skulle gå in som delägare och bygga, äga och driva en Nationalarena. Vi påtalade riskerna för att en konflikt kunde uppstå mellan Solnas intressen och de kommersiella bolagsintressena. Vi påtalade bristen på demokratisk insyn, och inte minst påtalade vi de stora ekonomiska riskerna i att pumpa in 300 miljoner skattekronor i ett gigantiskt kommersiellt riskprojekt som låg ljusår från att vara en kommunal kärnverksamhet.

Kommunens egna revisorer kom kort efteråt med likartad kritik och krävde såväl förbättrad insyn som en ekonomisk riskanalys. Insynen kunde vi dock glömma, den skrevs bort redan i de bolagsavtal som stadsdirektören fick närmare en miljon i "extralön" för att driva igenom. Riskanalysen har däremot äntligen kommit. Efter 2,5 år . Men trots den sanslöst långa tiden och en halv miljon i betalning har firman som gjort den inte fått fram nånting som vi inte redan visste: De affärsmässiga riskerna är höga, och de är i första hand kopplade till ansvaret för arenans drift i form av intäkter och kostnader. Nähä?!

Den risken blir knappast mindre av att det sedan dess har visat sig att en jättearena inte är nåt vidare bra alternativ för AIK och att Stockholmsarenan börjat byggas några kilometer därifrån...

Det har nu dessutom visat sig att kostnaden, som "inte skulle bli en krona mer än 1,9 miljarder", nu är uppe i nära 2,5 miljarder. Och sluträkningen till Solnas skattebetalare har vi ännu inte sett. Men de har som sagt aldrig blivit tillfrågade, eller fått tillfälle att ställa frågor, varken om detta eller någon av de andra händelser som skakat projektet. Inte ens när de nu tvingas pumpa in ytterligare pengar för att täcka fördyringarna av bygget. I ett svar på en insändare i Mitt i Solna förnekar Solnas "starke man" Salminen att han lovat svara på Solnabornas frågor i en öppen hearing. Det var ju innan valet, och minnet är ibland besynnerligt kort...

Dessutom utreds som alla vet sex inblandade personer för mutbrott. Åtal väntas väckas inom kort.

Jag tror på fullt allvar att dessa män inte menat något illa. De lät sig bländas och trodde på glädjekalkylerna om att arenan "inte skulle kosta skattebetalarna en krona". Men nu ser inte verkligheten ut så. Det förstår varenda vettig människa med litet omvärldskoll och räkneförmåga.Men Solnas starke man Lars-Erik Salminen (M) svarar oroliga medborgare i lokaltidningen att han inte planerar för förlust. Hur vore det om han och hans alliansbröder tagit reda på oddsen i förväg? Om de gjort den där riskanalysen INNAN de skrev på avtalen?

Om jag kommer ihåg rätt så har Råsunda, Söderstadion och Stadion utöver fotboll inte haft mer än tiotalet årliga event tillsammans under 2010. Nu skall Nationalarenan och den nya Stockholmsarena ha ett hundratal event tillsammans, utöver fotbollen. Med 40.000 åskådare i snitt är det fyra miljoner nya arenabesökare mot förra årets cirka halva miljonen besökare utanför fotbollen. Det är 800 procent i ökning av arena/eventmarknaden i antal personer och med förmodade högre biljettpriser uppemot 1 000 procent i krävd ökningstakt.

Utifrån vilket underlag påstår Lars-Erik Salminen att det här är en rimlig ökningstakt och att arenan ska gå med vinst åt skattebetalarna?

Om detta har Dan Persson på Idrottens Affärer skrivit tydligt och förtjänstfullt: "Med AIK som hyresgäst på Stockholm Arena så är det fyra landskamper och en bandyfinal som är säkrat. Är vi snälla och lägger på tre stora konserter och 10 mindre samt tio andra event så har vi förmodligen inte passerat 60 miljoner i intäkter. Var de andra 285 millarna skall hittas övergår mitt förstånd."

Men Lars-Erik Salminen är inte orolig: "Solna kan lämna projektet efter 5 år". Om nån vill köpa vår del, glömmer han att tillägga...

AIK:s möjlighet till fortsatt spel i hemmakommunen Solna vill han inte heller känna nåt ansvar för. Med uttalanden som "Solna äger inte frågan" och "det vilar på arenabolaget att fatta beslut om" visar han antingen en skrämmande okunnighet, eller en obehaglig tendens att handskas med sanningen: Solna är en av fyra delägare i arenabolaget. Solna äger både arenan, ansvaret för driften och förlusterna. Solna den delägare som borde tagit det största ansvaret att se till att arenan byggdes för AIK:s behov och ekonomi. AIK är Solnas främsta varumärke, sedan kan moderaterna skryta om eventarenor eller specialistsjukhus hur mycket de vill! På Solnas hemsida, i folkmun kallad nordkorea.se, är sanningen lika modifierad. Där påstår man nämligen att riskanalysen har kommit fram till att "de risker som staden exponeras för genom sitt delägande i projektet är begränsad till tillskjutet kapital i nationalarenan samt utställt borgensåtagande." Det var ju en sanning med ... eh... viss modifikation!!! Att vi är ansvariga för driften (i fem år, minst, förutsatt att någon efter det vill köpa vår andel!), framgår inte med ett ord!

I verkligheten står det så här i riskanalysen: "Vår sammanfattande slutsats är att vi bedömer den affärsmässiga risken i Nationalarenan som relativt hög, även om det finns ett antal argument för en lägre risk." "Riskerna i Nationalarenan är i första hand kopplade till arenans drift i form av intäkter och kostnader." och "Arenan har en publikkapacitet om 50 000 besökare. Det är viktigt för lönsamheten att det går att attrahera tillräckligt många evenemang av den arten som fyller arenan till rätt prisnivå i konkurrens med andra arenor."

Nej, den som börjar räkna på arenabygget får definitivt ingen nattro. Att Solnas "starke man" Lars-Erik Salminen säger sig sova gott om nätterna kan nog bara förklaras med att han inte räknat alls. Kanske det är det som är tricket mot sömnlöshet:-)?

Efter många anmälningar har nu även SlösO reagerat mot bygget. Antalet konsertbesökare rasade 2010, rapporterar The Guardian. 70 event med 40 000 besökare i snitt krävs för lönsamhet i Solna.. Nationalarenan - ett riskfyllt bygge, skriver DN. Och då syftar de inte på arbetsplatsolyckorna. Hagalundsgatan.se skriver också. Läs även andra bloggares åsikter om nationalarenana, Solna, Swedbank arena, riskanalys, riskfyllt projekt, AIK och annat intressant

Ta ingen skit!

2011-05-19T13:49:00.006+02:00

Skoltoaletter. Ett hett diskussionsämne, framförallt bland dem som tvingas använda dem, men igår även på barn- o utbildningsnämnden i Solna. Denna gång efter att föräldrarna på Råsundaskolan skrivit ett argt brev. Ytterligare ett, ska jag väl säga.

Vi Solnasossar har ju redan gjort en skräckfilm om dem, föräldrar har startat en hemsida med ögonvittnesskildringar, innan valet lovade (M)ajoriteten att rusta upp skolorna, men ingenting har hänt. Igår lovades det igen, man skulle göra en "turné bland skolorna för att inventera upprustningsbehovet" Har vi hört det förut? Slösa inte tid på det, fråga vem som helst som satt sin fot i en skola på senare år, de vet att det behövs renoveras överallt!

Men diskussionen tog även den underliga vändningen till att handla om föräldrarnas pedagogiska ansvar att lära barnen att använda toaletten rätt.

Jag tror inte det så mycket handlar om vett och etikett som om ifall toaletterna är välstädade, fräscha och det finns toapapper, tvål och vatten, lås som går att låsa och handdukar att torka händerna på. I vår egen granskning saknades detta på en oroväckande hög andel av toaletterna. Skicket på toaletter och övriga skollokaler är den enskilt största betydelsefaktorn för hur man beter sig i dem, det visar all erfarenhet, både i skolans värld och för miljön i t ex våra bostadsområden.

Om skolorna, som i Solnas fall är byggda på 50-60-talen och inte blivit annat än akutreparerade sedan dess, så inverkar det stort på hur man beter sig i dem. Det är slöseri med skattepengar att inte satsa på skolan, såväl lokaler som elever och lärare. Som föräldrarna skriver i sitt brev: Den rådande planen för renovering av Solnas skoltoaletter är bedrövlig och ekonomiskt ett slöseri med våra skattemedel. Att utifrån budgetbegränsningar välja att renovera enstaka toaletter i Solnas skolor utifrån ordningen mest akut först är inte rationellt, varken ekonomiskt eller praktiskt.

Nu undrar vi bara: När får vi se folkpartiets i Solna vallöfte uppfyllas?
Läs även andra bloggares åsikter om skolan, slitna skolor, Solnas slitna skolor, skitiga skoltoaletter, Råsundaskolan, Skytteholmsskolan, Granbackaskolan, Tallbackaskolan, Bergshamraskolan, Bagartorpsskolan, vallöften och annat intressant

Brandfackla i redan glödhet SL-debatt

2011-05-12T08:26:00.000+02:00

"Vet inte riktigt, men vore det inte en bra idé om alliansen såg till att bussar, tåg och tunnelbanor gick i tid innan de höjer priset på månadsmärket?" skriver en Solnamamma på min Facebooksida. "Jag får väl gå till jobbet eller cykla så länge det går i höst. 860:- är mkt matpengar för en ensamstående timanställd USK:a.

Ah, men har du inte råd är det ju bara att söka socialbidrag säger finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl, årsinkomst 1 107 186 kronor, som inte tycker än hundralapp till i höjning är nåt att bråka om.

Man häpnar över okunskapen. Han bör nog prata med sin kollega socialborgarrådet i Stockholm. SL-kort ingår inte i normen för socialbidrag i Stockholms stad.

Sedan försöker han förklara sig för tidningen City. Det går inte direkt bättre:

– Hundra kronor, det är tre chipspåsar, säger finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) när jag frågar hur han vill svara en barnfamilj med två tonåringar som nu får en ökad årskostnad på 4 800 kronor. Han tillägger att alla utgifter ökar.
– Det vore orimligt om inte SL-kortet kostade lite mer. Jag har själv fått mer i plånboken.

Sic!

Det där med chipspåsar verkar vara en populär skröna bland moderater. Jag har själv suttit i debatt med en Solnamoderat som på (S) påpekande om att elever från icke så välbemedlade hem kunde behöva en dator för att klara skolarbetet svarade. - Det är en fråga om prioriteringar. Chips har de tydligen råd med iallafall, det ser man ju i deras shoppingvagnar i mataffären!

Människosyn, det är nåt som avslöjar politiska partier. Istället för att läsa fagra valprogram borde väljarna studera de politiska ideologiernas människosyn!

Men åter till kollektivtrafiken, som ju inte direkt går som tåget idag, ha ha...(<--- bittert skratt)

När jag var 12 år och fick mitt första S-kort kostade det 50 kronor. Visst, alla priser ökar, men problemet med höjningen av SL-kortet är dels att den sker för en vara som direkt försämras, dels att den är oproportionerlig. Hade priset ökat som på andra varor, med 40 procent sedan 1991, så hade det idag kostat 378 kronor.

Vad är motiveringen till höjningen, annat än dålig skötsel som gör att hela kollektivtrafiken blöder pengar på grund av taskigt underhåll och utbyggnad?? Tja, moderaterna och deras stödpartier tycks se en rak koppling mellan dyr kollektivtrafik och fungerande kollektivtrafik - nåt som ingen hittills har sett. I så fall borde den fungera ruggigt bra redan nu. Förra gången (m)ajoriteten i Landstinget höjde priset var det för att "folk inte skulle behöva stå i bussen", men tydligen blev det inte tillräckligt dyrt för att folk skulle sluta åka? För det måste ha varit tanken eftersom det inte blev fler avgångar? Utbud och efterfrågan, är inte det liksom marknadsekonomins grunder? "Vi höjer priset, så minskar efterfrågan, då behöver vi inte öka utbudet" Toppen. Eller inte.

Eller så tänker de så här: Ju längre tid resan tar desto mer valuta för pengarna!
Slutligen återstår bara frågan: Var sjutton köper Torbjörn Rosdahl sina chips för 35 spänn påsen?!

Rekommenderad läsning: Alliansfritt Sverige och Vi har räknat på det här och Fredrik Backman Läs även andra bloggares åsikter om SL-kort, höjning av SL-kortet, månadskort på SL, undersköterska, socialbidrag, kollektivtrafik, går som tåget, t-bana, tunnelbana, buss, Landstinget i Stockholms län, Torbjörn Rosdahl, moderaterna, moderat människosyn, chips, lyxchips och annat intressant

De heliga krigarna

2011-05-11T08:24:00.005+02:00

På söndag är det val igen. Jo, det är sant! Det är ett litet val, mest känt för att Reinfeldt vägrar delta i en debatt mot Håkan Juholt, men icke desto mindre ska faktiskt invånarna i Vöstra Götaland och Örebro vandra iväg och rösta igen redan på söndag. Man får bara hoppas att de orkar lämna picknickfilten en halvtimme för att delta i demokratin igen. Annars lär det bli än mer odemokratiskt än anledningarna till att valet hålls överhuvudtaget.

I EN valkrets i Örebro kommun måste valet göras om därför att Socialdemokraterna haft ett valtält för nära förtidsröstningslokalen på biblioteket, samtidigt som resultatet blev väldigt jämnt. Frågan är om det blir mer demokratiskt nu, då valdeltagandet lär sjunka rejält. Det är förstås jätteilla att en förtidsröst glömdes kvar i Halmstad och aldrig kom fram till valurnan i den aktuella valkretsen i Örebro.

Va? EN röst? Men det spelar väl ingen roll? Jo, faktiskt. Iallafall om det hade varit en röst på folkpartiet, som var en röst ifrån ytterligare ett mandat. Nu säger visserligen den kvinna som lämnade in den där förtidsrösten att hon hade röstat på vänsterpartiet, vilket valmyndigheten gärna får kolla. Men säker kan man ju aldrig vara. Därför görs valet nu om. Oklarheterna i vallokalen då? Det låter ju inget bra alls? Nej, det är det inte heller. Folk sägs ha delat ut valsedlar för socialdemokraterna som redan var nedstoppade i valkuverten och haft partijackor på sig inne i vallokalen.

OK, med tanke på alla annan påverkan vi dagligen utsattes för i valet kan det låta obetydligt, men det där med valhemligheten och det fria handlandet är heligt. Punkt.

Jag har mitt kontor i Solna stadshus, vilket under förtidsröstningen som pågick i stadshusets reception under några veckor före valet innebar att jag var tvungen att ta av mig partijackan och knöla ihop den under armen så att rosen inte syntes, varje dag, flera gånger om dagen. Att sedan reklam-TV:n på väggen i receptionen oavbrutet malde ut den moderata KS-ordförandens röst där han förklarade varför det var toppenbra att bygga en eventarena i Solna, det får stå för (m)ajoriteten. Och att samma KS-ordförande vandrade omkring helt obesvärad i en vallokal i Blåkulla, Hagalund med partijackan på sig och en bunt moderatbroschyrer i handen, det får han själv stå för.

Överhuvudtaget tycker jag att valet, och speciellt förtidsröstningen, verkar ha gått mer slarvigt och nonchalant till än föregående år. Det är illa, eftersom det förstör folks förtroende för hela det demokratiska systemet. Men jag tror inte vi i Solna hade vunnit på att överklaga valresultatet. Och det hade naturligtvis inte ändrat valutgången, vilket det kan göra i Örebro, där det blev så jämnt. Men frågan är om demokratin och förtroendet för samhället stärks? Omval tenderar att straffa de stora partierna och stärka de små, vilket kanske i o f s är precis vad Fp räknat med. Men de riskerar lika mycket en framgång för SD, som idag är vågmästare i Örebro.

Men för några är det kul, som de som hunnit fylla 18 år sedan i september! Andra har passat på att ändra ståndpunkt i frågor som de märkt att folk tycker är viktiga: (M) vill t ex inte längre sänka kommunalskatten, och C vill inte längre sälja ut kommunens hyresrätter. Det tycker de inte är konstigt; nu har de lyssnat på Örebroarnas åsikter. Och (M) och (S) har under en övergångstid samstyrt i god anda. Ur den synvinkeln borde man kanske ha omval litet oftare? Men nej, det känns inte bra att väljarna i en enda valkrets för avgöra valet för hela kommunen.

Visst, om Folkpartiet hade fått ytterligare en röst hade partiet fått det sista mandatet i valkretsen, det är klart att det känns surt när valmyndigehten tappar bort förtidsröster, även om det nu var en röst på (V). Men det motiverar banne mig inte ett sådant här beteende: Folkpartiet delar nu ut flygblad där Socialdemokraternas politik liknas vid Sverigedemokraternas, och där Socialdemokraterna anklagas för valfusk.När man i ett flygblad som delas ut i ett område där mångas svenskakunskaper är låga, hjälper det inte om man i radio efteråt erkänner att man ljugit. Det känns litet märkligt att Folkpartiet, som borde ha dataintrånget hos (S) i smärtsamt färskt minne och som med den oskyldiges klara och höga röst propagerat för att Sverige borde kalla in INTERNATIONELLA VALOBSERVATÖRER till omvalet i Örebro, nu går ut och ägnar sig åt den värsta sortens mudslinging och guilt-by-association-taktik. Ursäkta engelskan, men den kommer väl av att sådant fulspel hittills mest förekommit i USA.

Nu har ju Fp en skicklig läromästare i Moderaterna som är de "små vita lögnernas mästare" när det gäller att tänja på sanningen och hitta siffror som inte existerar i verkligheten. I Solna är vi t ex vana vid de flygblad Alliansen sprider dagen innan varje val, där de skriver att S, V och Mp tänker höja skatten med flera kronor. Det fattar förstås alla insatta väljare är en ren lögn, men återigen - om du inte är så insatt - kan misstankens frö sås och några röster vinnas. I moderaternas fall är det väl ungefär vad man kan vänta sig. I Folkpartiets fall känns det mer skenheligt. För att citera professorn i europeiska studier Tony Judt: "Liberalism är som en snyggt designad överrock, den döljer mer än den visar".

Nej, Örbro behöver en stark och handlingskraftig regering, gärna i koalition över blockgränserna eftersom det nu verkar vara så väldigt jämnt, som kan ta itu med våldsbrott och annat som är så oändligt mycket viktigare än partikäbbel som folk varken förstår eller delar!

Läs även andra bloggares, bla Mad World, och Martin Moberg, och Eva-Lena Jansson, och Johan Westerholms åsikter om omval, Örebro, Västra Götaland, Solna, moderaterna, folkpartiet, socialdemokraterna, politik, valfusk och annat intressant

Sitter det i namnet?

2011-05-04T08:16:00.027+02:00

När författaren Jonathan Franzen ska skriva sitter han i lägenheten med en dator utan internet, utan telefon och TV. Bra idé, det skulle jag också behöva. Som idag till exempel. Jag borde förbereda två debatter och en utbildning jag ska medverka i de närmaste dagarna. Men vad gör jag? Surfar runt på DN, läser om författaren Jonathan Franzen som synes, men hoppar snabbt till ett ämne som engagerar - uppenbarligen fler än mig - om vilka namn man döper sina barn till och varför. 82 personer har redan kommenterat artikeln, som slår fast att föräldrar lägger in mycket prestige och förhoppningar i namnvalet för sina telningar.
Vad mina tre söner heter och varför tänker jag lämna därhän, men själva ämnet är onekligen intressant. T o m intressantare än det faktum att AIK:s Firman Boys tagit över polisens roll och fått lugn på matcherna genom att småhuliganerna med repressalier. Kanske kan vara nåt för polishögskolan att överväga inför höstens antagningar? Det är hur som helst bara 10 kommentarer på den artikeln.

Hur många som är intresserade av artiklarna om Bin Ladin är oklart, eftersom DN där inte tillåter några kommentarer. Kanske säkrast, även om det även i det fallet tycks vara intressant med hans namn. Nätet svämmer just nu över av skämt om hans vegetarianbrorsa Sal Laden och hans senila farbror Var Fan Var Det Nu Jag Laden osv.

Men åter till bebisnamnen. Föräldrar tycks lägga stora förhoppningar i att just namnet på ungen ska leda till både prestigeyrken som VD, jurist eller nobelpristagare (Henry, William) och internationella artistkarriärer (Vilda, Lyon). Själv har jag en kompis som är speciallärare som bestämt hävdar att hennes stökungar påfallande ofta har liknande namn; varianter på Ronny/Conny/Dennis/Kevin/Liam och Jenny/Jennifer/Angelica/Nathalie/Emelie. Det där får väl tas som anekdotisk bevisning, hur det är med saken i ett mer statistiskt säkerställt perspektiv vet jag inte. Men en spaning som jag själv har är att namnvalen skiljer sig mellan olika stadsdelar och förorter i Stockholms län, där jag själv bor.

På den tiden jag gick på många barnkalas på söder och i vasastan hette varenda unge Vilda, Vilma eller Ronja om de var tjejer, och

De tätaste AD-träskmänniskorna från Bromma klädde ner sina barn i urblekta brunorangerandiga frotteoveraller från 70-talet bara för att "de såg så ynkliga och söta ut i dem". Jag råkade visa äldste sonen ett kort när han står i en rödrosa sparkdräkt och han hävdar bestämt att detta kommer kräva dyr terapi för att komma över, men det var ingenting jämfört med Alvar och Einars dresscode...

Jag vet en gång när jag såg en mamma med dotter och pudel i parken som ropade på "Olivia" och "Nicolina". Jag trodde det var barnet som hette det förstnämnda och hunden det sista, men det var tvärtom. Tindra är ett annat sådant exempel, som måste härröra från mammans barndomsdröm om en ponny.

Nåt som kommer stort verkar vara trashiga namn, som hillbillynamnen från den amerikanska södern. Huu för Sue Ellen, RoxyLynn och Melissa.

Ja herregud, vilka accessoarer barn är. Antingen stoppar man ner sin Tage eller Algot i en sjabbig manchestervagn från 80-talet. Det är ungefär som med anti-homestylingtrenden, där bostadsannonserna nu ska visa obäddade sängar och smuliga köksbord. Kolla, jag bryr mig så jävla litet att jag har pissfläckar på lakanen och döper mitt barn till Kjell-Lennart. Eller så satsar man rätt och slätt på att signalera pengar genom att rulla runt Ingrid, Märta, Nils eller Douglas i en Urban Jungle eller Buggaboo Bee eller vad tusan de heter. De Riktigt Gamla Familjerna har namnfrågan klar sedan generationer; man ärver far- och morföräldragenerationens namn, punkt slut. Carl, Gustaf, Erik, Charlotte, Elisabeth och Louise har dugit åt släkten i hundratals år, så varför inte nu?

Set i det ljuset är det förståeligt att man som Johans-son och Anders-son söker sig över atlanten för namninspiration.

Carl, Wilhelm och Ebba?

Typiska Neo och Myrta?

Tiffany, Kevin och Deztinie? Nä, skulle inte tro det.

Men ska man verkligen hitta ett namn som är gångbart "over there" är det faktiskt en bättre idé att välja vanliga "svenska" namn som Emma, Mikael, Sofia, Alexander, eller Jakob. De toppade nämligen amerikanska poppislistan 2009.

Och alldeles bortsett från diskussionen om föräldrarnas framtidsdrömmar för sina barn, vad som är "white trash", "Söderhip" eller "fiina" namn, så kan man väl konstatera att det kan bli svårt att som vuxen hantera namn som Alfons eller Tingeling, även om de var gulliga när man var en meter kortare. Och det att det kan finnas en praktisk aspekt i att inte konstra till stavningen så mycket at det unika blir ett vardagshinder, som i fallet med Melizzah, Caithlyn, Tyffanie eller Jespher.

Och det är nog inte själva namnet Guran som bidrar till att peppa sonen att bli biolog, utan mer resorna i djungeln.

Själv har jag gått den långa vägen från att heta Johanna i en tid då bara 90-åriga gummor hette det och folk beklagande klappade mig på kinden när mamma sa vad jag hette (såvida de inte frågade om jag kunde vissla), till en härligt normaliserad tillvaro då namnet ett tag låg tvåa på vanligaste-flicknamns-listan. Härligt, ungeför som när bruden med tandställningen i high schoolfilmerna kommer till skoldansen och helt plötsligt är snygg bara för att hon bytt kläder och släppt ut råttsvansarna.

Vanligaste namnen idag är Julia och Alexander, men vad blir nästa generation modenamn? Iphonia och Gogel kanske? Nej, sluta nu Johanna Elisabeth, och sätt igång och jobba!

SvD om originaliteten som syfte och om trendkänsllighet. Läs även andra bloggares åsikter om babynamn, döpa barn, föräldrar, namnval, vanligaste namnen på barn, döpa babyn, döpa sinabarn till ovanliga namn, WT namn, white trash namn, överklassnamn, södernamn, namnval, undvika arbete, skjuta upp arbetet, deadline, fly från arbete, blogga istället för att jobba, homestyling, antihomestyling, den nya homestylingtrenden, hipster kids, huliganer, firman boys, fotboll och annat intressant

Arbetslösa lär sig virka utan garn

2011-05-03T09:56:00.004+02:00

En snubbe får 50 000 i månaden för att förvara arbetslösa som ska lära sig virka blommor för försäljning. Nåt garn har de dock inte fått, rapporterar Mittnytt. Andra ska lära sig renovera nya möbler, berättar Östnytt.

Fredrik Reinfeldt tycker att Fas 3, eller den så kallade "jobb- och utvecklingsgarantin" är bättre än passivitet. Det kanske är arbetsgivaren som tjänar 50 lax i månaden han tänker på då? Han är väl den enda som inte varit passiv inför arbetslöshetsproblemen i Sverige.

Skämt åsido, undrar om taktiken är att röka ut dem? Som med de gamla gummorna och gubbarna som inte kan e-deklarera och igår stod och såg ledsna och trötta ut i stadshusets reception, efter att ha fått det franka beskedet att "deklarationslådan är indragen eftersom allt fler deklarerar via SMS. Vill ni lämna in deklarationen för hand får ni åka till Sundbyberg".

En sak jag har lärt mig efter snart 22 år som förälder, är att om man vill ändra någons beteende, så måste man lämna den personen ett handlingsutrymme; "Du har nu att välja på följande tre alternativ..." Självklart måste det vara verkliga alternativ, inga pest eller kolera-alternativ. Annars blir det lätt förnedrande, eller som Bagheera säger till Baloo när han golvat Mowgli: - Säg mig, när du knockar dina elever, hur tror du då de ska komma ihåg vad du lär dem?

Vill man lära folk att e-deklarera, kanske det vore smart med en liten datastuga där folk kunde få starthjälp med SMS:andet? Och för dem man drar in a-kassan för kanske det kunde vara på sin plats med litet kompletteringsutbildningar i bristyrken?

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Vad behöver de som satts att virka blommor utan garn för att kunna få ett riktigt jobb? Kanske utbildning, kanske pep talk, möjligen ett snyggare CV, om inget annat hjälper flytt, men definitivt inte förnedring!

Rekommenderad läsning och lyssning: Radioklippet om censuren och nedtystningen på Arbetsförmedlingen, Eje jobbar heltid för 3 400 i månaden , De tystas röst om bl a myterna om sjukförsäkringen, SVT granskar Fas 3 , Alliansfritt Sverige om Reinfeldts makalösa uttalande, Dårarnas paradis om vilka anordnarna egentligen är och varför de hålls hemliga.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, långtidsarbetslöshet, Fas 3, moderaterna, Reinfeldt, förnedring, Mowgli och annat intressant

Varför kommer jag alltid på bra saker för sent?

2011-05-01T11:57:00.005+02:00

Förut tänkte jag alltid; när jag blir stor ska jag planera saker i god tid, bara göra eftertänkta och kloka saker och alltid veta i förväg vad jag ska säga. Nu är jag stor, ofrånkomligt och väldigt stor, men inte fan har jag lärt mig det än! Jag säger fortfarande tanklösa saker, jag gör ständigt saker i sista stund och kommer alltid på efteråt vad jag skulle sagt eller gjort.

Som idag; Har jag deklarerat? Nänänä.

Har jag kommit på hur man skulle kunnat skriva gårdagens blogginlägg i en enda mening istället för tusen? Jajamän!
Det jag i stort ville ha sagt var att
a) vi sossar inte ska springa på alla bollar, d v s ha en åsikt i varenda fråga från vargfrågan till NATO-samarbetet, utan
b) måste prioritera högst tre huvudfrågor, och för att klara det så alla medlemmar köper det och jobbar för det, så måste vi
c) hitta ett demokratiskt sätt att besluta det på, som involverar inte bara våra fåtaliga och åldersstigna medlemmar, utan alla förlorade och potentiella väljare.

Plättlätt, egentligen!

Nu ska jag åka in till Humlegården och bli räknad.Deklarationen får vänta, det är ju inte sista dagen förrän imorgon...

OK för att jag är stor nu, men gammal och klok har jag en bit kvar till:-)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokrtaerna, första maj, 1 maj, livsvisdom, efterklok, deklarera, deklaration, Humlegården, partiongress, demokrati och annat intressant

Spring inte på alla bollar! Om vikten av att prioritera i politiken

2011-04-29T10:02:00.007+02:00

Vi är en folkrörelse. Jag är ingen VD som bestämmer”, sa Juholt i Aftonbladet nyligen.

Där tror jag han har rätt i. Ligger man i kvalserien hjälper det inte att köpa en ny stjärnspelare, man måste bygga upp hela laget.

Man kan ha en Zlatan, som kan göra ett par mål, men när han sprungit sig trött riskerar man att skylla förlusten på honom, som i fallet med Mona Sahlin. Sedan får man för sig att man behöver köpa en ny stjärnspelare igen. Det funkar inte.

Men Juholt har en svår balansgång att gå. Samtidigt som det, speciellt i svåra tider, finns en längtan efter forna tiders starka ledare som ”ger besked” i olika frågor, så finns det många fler människor idag som kan och vet mycket mer än i gamla tiders Sverige. Tyvärr verkar många av dem idag inte inom politiken. Vill vi att de ska göra det, måste de få vara med på riktigt, och inte bara stå och klappa i takt till beslut som redan fattats nån annan stans.

Därför måste Juholt nu dessutom bestämma sig för om han ska lyssna på de 100 000 medlemmarna som är kvar, eller rent av på den miljon väljare som har stuckit? Frågan är om det verkligen är en återgång till såna gamla beslutsstrukturer vi vill ha, eller om man ska försöka hitta nya former för hur politiken ska bestämmas?

Det 1 maj-tal jag fick sån kritik för när jag höll i Tornparken i Sundbyberg 2007 är skrämmande aktuellt när jag läser det med dagens glasögon.

Lars Stjernkvist och Agneta Karlsson skriver i en debattartikel i Aktuellt i politiken att den nya partiledningen måste skaffa sig ett tydligt mandat för vilken väg vi ska gå. Det tror jag vore väldigt bra, vilket jag sagt förut.

Han har inte ett helt öppet mandat, som Göran Persson begärde och fick när Sverige måste budgetsaneras, eller som Fredrik Reinfeldt fick av moderaterna när de stod inför sitt ”förändras eller dö”.

Juholt har valts efter en skakig tid med många viljor inblandade, viljor som knappast kommer upphöra att försöka påverka honom nu efteråt, snarare tvärtom. Sedan har vi därtill media som vill avkräva honom besked i alla möjliga frågor.

I det läget tror jag han och partiet skulle må bra av ett snack i omklädningsrummet innan vi springer ut på plan tillsammans.

Därför bör vi tidigarelägga kongressen så den inte hamnar långt in i andra halvlek, när det bara är ett knappt år kvar till nästa val.

Funkar partikongress då?

Tja, en traditionell partikongress inga vidare möjligheter till nya former för hur politiken ska bestämmas. Kanske det vore bättre att kalla ihop alla goda samhällskrafter, de som förr fanns i vår folkrörelse, men som nu verkar på andra håll, till en stor nätkongress där vi prioriterade vad som är allra viktigast för att Sverige där fler människor kan leva rikare liv, fysiskt likaväl som psykiskt. Här kanske det är kuturarbetarna, filosoferna, forskarna och entreprenörerna som har de mest spännande svaren? Själv tänker jag imorgon gå ut och fråga föräldrar i Solna om hur de får ihop vardagen; köstressen, hämta-tidigt-tävlingen på förskolan och välja-rätt-stressen i skolan.

Det förpliktigar att vara en folkrörelse. Vi måste bestämma en taktik, tillsammans, bestämma vilka bollar vi ska springa på och inte, och få alla att passa åt samma håll. Vi måste sätta oss ner och bestämma vilka som är de tre viktigaste problemen i Sverige idag. Egentligen är det öppet mål, om vi går i takt inom partiet och ihop med svenska folket, så mosar vi den trötta regering som vi har idag, som har pengar men ingen politik.

Vi behöver inte springa på varenda boll, men svenska folket vill veta vilket Sverige de får med socialdemokraterna efter en valvinst 2014 - vilka är våra tre viktigaste förslag för att frigöra fler människors livschanser?

Om detta pratar jag ikväll i SVT:s Aktuellt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, Hpkan Juholt, libero, stjärnspelare, folkrörelse, tidigarelägg partikongressen, prioritera och annat intressant

Rädda Fukushima - höj jobbskatteavdraget!

2011-04-27T10:31:00.003+02:00

Jag testade att ställa en kuggfråga till mina vänner på Facebook: Fredrik Reinfeldt har sagt att ”Det mest verkningsfulla vi gör mot barnfattigdom är att genomföra ytterligare jobbskatteavdrag”. Sant eller falskt?

Men de var för kloka, så de svarade alla att det var sant. Vilket det var! Det var i förra veckan, när han presenterade regeringens vårbudget inför en grupp unga företagare i Örebro. Karin Pettersson skriver på Aftonbladet att Reinfeldt allt mer fått karaktären av en kvacksalvare som ordinerar jobbskatteavdrag för allt från låntidsarbetslöshet till vatten i knäna. Man kanske till och med kunde skicka tipset till jordbävningsdrabbade Japan?

Det läskiga är att Reinfeldt och Borg - likhet med gammaldags kvacksalvare - försöker framställa det de gör som VETENSKAP. Trots att den ekonomiska teori de blev så upphetsade av under studietiden i Uppsala aldrig visat sig funka, inte i något land, inte under någon tid. Det blir inte mer jobb för att man ger mer pengar till dem som redan har. Om man däremot ger pengar till dem som INTE har, har de en tendens att handla saker de behöver, vilket i slutändan, om de handlar svenskt, kan ge jobb åt några arbetslösa här.

Om man däremot sänker skatten så att det blir mindre över till bra skola och förskola och dessutom Gör man livet svårare för sjuka och arbetslösa, blir fler barn fattiga.. Det behöver man inte vara vetenskapsman för att se.

Bilden ovan? Nej, den är inte från moderaternas vårkampanj.

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, Karin Pettersson, Aftonbladet, Fredrik reinfeldt, Socialdemokraterna, politik, skatt, jobbskatteavdrag, kvacksalvare och annat intressant

Seg som i kladdkaka

2011-04-26T07:37:00.003+02:00

Plötsligt slår sötsuget till, sådär som det bara kan göra när närmsta kiosk ligger en mil bort. Nautisk mil dessutom.
- Kladdkaka! Vi gör kladdkaka!
Problemet är bara att Receptet är i stan och det är bara det som duger.
- Äh, säger Oinvigd, det är väl bara att kolla på nätet, där finns ju tusentals recept?

Mmm, skeptiskt söker jag på "seg kladdkaka" och hittar massor av recept som utlovar en verkligt seg och god kaka.

Men de vet liksom inte vad de talar om, det ser jag direkt på ingredienserna och sammansättningen. Jag snackar om SEG som...som...som... en lektion i musikhistoria inomhus i maj. Den ska vara så seg att - om man har den i ugnen bara litet för länge, vilket man lätt har - får hjälpa kniven på traven med en hammare för att skär upp den. Att kalla internetrecepten jag hittar "sega", är som när mormor pratade om sin vilda ungdom; inte riktigt trovärdigt liksom. Jag testar att göra den kaka som i mest entusiastiska ordalag utlovar seghet, men den blir totalmesig, som ett av kyrkans så kallade tonårsdiscon.

För att aldrig mer försmäkta utan kladdkaka på ön, kommer här därför Receptet, the one and only, det vi knäckte plomber på under gymnasietiden eller tidigt 80-tal, det gammelmoster trodde var nåt fel på och höll på att slänga, tills någon mödosamt tog en tugga av den "misslyckade" kakan och succén upptäcktes:

VÄLDIGT seg kladdkaka
2 ägg
3 dl socker
4 msk kakao
1 tsk nescafé
1,5 tsk vaniljsocker
1 1/4 dl smält smör (100 g)
1,5 dl vetemjöl

Vispa ägg och socker pösigt.
RÖR i övriga ingredienser.
Grädda i 35-45 min i 175° ugn (tills den släpper från kanten, men glöm den gärna inne litet för länge, då blir den ännu segare:-)

Smöra och bröa formen ordentligt innan du häller i smeten, den blir så svår att diska annars ha ha!

Så, skit ner er alla kladdkakor som i hemlighet leker vanliga lyxiga chokladkakor, med iriven kvalitetschoklad, farinsocker, sirap, bakpulver, "cocostosca" och annat fanstyg - detta är kladdkakan som kanske inte gör sig på bild, men är seg på riktigt!

Läs även andra bloggares åsikter om kladdkaka, seg kladdkaka, världens segaste kladdkaka, äkta seg kladdkaka och annat intressant

Snälla kungen, för Sverige i tiden, och gärna Finland också!

2011-04-19T07:19:00.007+02:00

Det behövs bara några små korrigeringar, skrev de borgerliga ledarsidorna, sen har regeringen fixat allt som behövs. Vårbudgeten innehöll därför just ingenting. Utom ett jobbskatteavdrag till förstås, sånt behövs ju alltid. Så, nu skulle man bara "korrigera missarna i sjukförsäkringsreformen" så var allt klart. Fixat. Man förstår att han vill sluta, Borg, med ett så innehållslöst jobb.

Herregud, vilken verklighet lever de i, moderaterna? Kommunalanställda med 16 papp i månaden har för höga löner och slakten av vår trygghetsförsäkring vid sjukdom som gjort att 100 000-tals sjuka nu räknas som arbetsföra och ska söka jobb som inte finns eller de inte får, ja den har bara några "missar" som behöver "korrigeras" litet!

Fast på nyhetsplats var orden inte lika hovsamma. På framsidan av tidningen stod samma dag "Regeringen har pengar med ingen politik". Jag trodde politik var att vilja, men för moderaterna är det tydligen tvärtom. Inte för dvärgpartierna i alliansen, de vill mer och mer ju mindre moderaterna vill. Men för (M) är politik visst att vilja så litet som möjligt. Vilken tur då att marknaden vill desto mer. Nån måste ju styra!
Men tiden är i led, äntligen. Påsken ser ut som på de mer sydeuropeiskt producerade påskkorten folk skickade till varann på den tiden folk fortfarande skickade hälsningar till varann som krävde mer omtanke än en tangenttryckning. Ni vet, gulliga harar som skuttade i vårgräset bredvid påskliljor och nykläckta kycklingar. I år är påsken så sen att den bilden äntligen stämmer.En annan sak som känns ur led och minst sagt otidsenligt är de hyreshöjningar som kolonilottinnehavarna vid Ulriksdals slottspark drabbats av. De hyr av Solna kommun som i sin tur hyr av Statens Fastighetsverk, eller hovet, och vad jag vet är det INTE kommunen som plötsligt bestämt sig för att fyrdubbla årshyran från 5 kr/kvm/år till 20 kr/kvm. Det kan låta som småsummor, men för en lott med en liten stuga på handlar det t ex om 2435:- i årligt arrende, vilket nu höjs till 9740:-.

De mestadels äldre människorna som går där ute och påtar i jorden vet nu inte vad de ska ta sig till. Eftersom de inte kan se fram emot nåt femte jobbskatteavdrag får de väl gå till kungs med mössan i hand och be den goe herrn om anstånd med hyran. Annars bor ju hans dotter granngårds. Hon är dock varken berörd av jobbskatteavdrag eller hyreshöjningar. Hon fick sin kåk gratis, av regeringen, d v s i förlängningen av svenska folket.

Ojoj, det känns verkligen som om Sverige är på väg tillbaka till det sannfinländarna kallar den gamla goda tiden, ni vet då allt var som det brukade, svart var svart och vitt var vitt, hederligt folk bodde på landet och brukade jorden, bögarna gömde sig i garderober istället för att få barn, konst föreställde något, gärna finska tallar och folk pratade ett och samma språk så man begrep vad de sa, och sa vad man förväntade sig att de skulle säga.

Lugn, vi verkar på väg dit. Med stormsteg. Ett Sverige i tiden, och Finland med.

Sågningarna av sjukförsäkrings"korrigeringarna" haglar, föga förvånande.
Martin Moberg skriver om vårbudgeten, liksom fler i hans utmärkta länklista: (S)ebastians tankar om politiken som Borg och alliansen glömde, Lena Sommestad om att jämställdhet kräver ny ekonomisk politik, Leine Johansson om morotspiskan, Krassman om att det är 1278 dagar kvar, Annarkia om lögnen som villospår, HBT-sossen om ett nytt bloggpris, Scaber Nestor om att facken nu samarbetar mot FAS 3, Alliansfritt Sverige om att någon utvärdering av jobbcoachföretagen blir det inte, Annika Högberg om att nu blommar det, Tokmoderaten med en Raymond och Maria allusion, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se, Ab 1, 2, 3, 4, Dagens Arena 1, 2, SVT 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, MyNewsDesk, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, Löntagarbloggen, SvD och Aftonbladet om sannfinländarna, Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, sjukförsäkringen, vårbudgeten, VÅP, Borg, jobbskatteavdrag, kolonilott, utanförskap, arrende, hyreshöjningar, Storvreten, Ulriksdals koloniträdgårdsförening, Solna, moderaterna, socialdemokraternaoch annat intressant

God idéer har ingen partifärg! Eller?

2011-04-14T10:02:00.006+02:00

När jag engagerade mig politiskt så var det inte helt självklart vilket parti jag skulle välja, utan jag tog ett som hade värderingar som jag gillade och stod mig hyfsat nära i sakfrågorna. Det betydde inte att jag tyckte illa om de andra partierna, utan bara just det; att jag var tvungen att välja ett för att få fram mina idéer.

Fasen vet om det var ett så smart drag...

Efter snart två mandatperioder som kommunalråd är den största reform jag fått igenom att det ska införas iPads istället för de tonvis handlingar som skickas och budas ut till ledamöterna i kommunstyrelsen. Bra i och för sig, sparar väl på sikt en 4-5 miljoner mellan två val för Solnas skattebetalare, men förändrar knappast världen som jag drömde om när jag gick med. Nu har jag väl även bidragit till att STOPPA en del tokerier som de styrande planerat också, men det är ju mer att agera brandkår än idéspruta.De allra flesta andra idéer vi lagt fram, jag och mina kollegor på "fel" sida blockgränsen (detta konstiga ord!), har fått ett blankt nej av Solnas styrande (m)ajoritet. Varför är det så? Sitter samtliga idéer också i opposition? Nej, såklart inte! En del idéer har jag dessutom funderat fram ihop med bekanta med djupt borgerliga grundvärderingar.

Hur kan det t ex vara fel med jämlika villkor mellan kommunal och privat verksamhet inom skola och äldrevård? I ett beslutsforum för politiker från hela länet stod jag nyligen i en talarstol och pratade för att alla kommuner i länet skulle hjälpas åt så att det blev lätt att välja rätt och att jämföra t ex skolor i olika grannkommuner, och att det blev konkurrens på schyssta och jämlika villkor mellan olika utförare. Jag såg att det var många borgerliga ledamöter som satt och nickade och höll med när jag sa: Stockholmarna bor, jobbar och har ungarna och gamla morsan i olika kommuner, de skiter i kommungränser. Och de skiter i vem som utför välfärdstjnsterna, men de vill att det ska vara enkelt att jämföra kvalitet. Och de kräver att vi har koll på att skattepengarna som de betalt för att ungarna och gamlingarna ska ha det bra används effektivt och går dit de ska!

Men sedan avslog den moderatdominerade styrelsen förslaget. Utan att ens orka argumentera om varför.

Man kanske borde bli lobbyist istället? Dem brukar de visst lyssna på?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, lyssna, lobbyist, partifärg, blockgräns, ideologi, pragmatisk, medborgarna, skattebetalarna, det ska vara lätt att välja rätt, rationella val, kvalitetsjämförelser, konkurrensneutralitet och annat intressant

Huden minns

2011-04-12T06:00:00.005+02:00

Det finns två anledningar till att andelen pappor som tagit ut föräldrapenning har stagnerat de senaste tre åren.

1. Deras mamma
2. Deras pappa.

I den ordningen. Sorry tjejer, men det är faktiskt ni som börjar. Ni får så att säga en head start, genom själva graviditeten, födseln och tiden på BB ger er. Killarna hamnar ohjälpligt efter, från dag 1.

Bara en dryg femtedel av föräldraförsäkringsdagarna får genomsnittsbebisen tillbringa med sin pappa. Man kan skylla på motstånd från chefer, manskulturer, löneskillnader och fan och hans moster, och det med viss rätt. Men det finns en faktor till, som det pratas väldigt tyst om: barnens mammor.

När jag kom hem från BB med förste sonen var jag redan självutnämnd expert på spädbarnsvård. Hade inte barnafadern varit klok nog att, varsamt men bestämt, ta honom ur mitt grepp redan där, vid första blöjbytet hemma, hade det lätt kunnat gå åt pipan med hela dela-på-allt-projektet vi varit så rörande ense om före födseln. Vi kunde snubblande lätt börjat skylla på alla tänkbara och otänkbara teorier och bortförklaringar: "Vi har helt enkelt inte råd att han tar föräldraledigt" (men vi har råd med en Thailanssemester), "Jag har ju inget fast jobb ändå/han har ju sin firma att ta hand om, så det passade bäst helt enkelt", "Den här lille killen vägrar helt enkelt att börja med smakportioner så det får nog bli mamma ett tag till. Det kanske är naturens sätt att säga ifrån", "Johan kommer att vara hemma nästa sommar istället, när hans projekt på jobbet är slut. Då kommer ju Linus att vara litet större och det blir roligare att leka med pappa", "Vi har helt enkelt gjort den uppdelningen att jag är hemma det här första året, men han tar igen det när Lisa blir äldre".

Många pappor säger efteråt att de inte begrep riktigt hur det hände, "det bara blev så". Ungefär som när det bara blev så att han tog ratten när bilen behövde backas ut ur en särskilt besvärlig snödriva. Ingen är egentligen mer lämpad från början, det finns ingen blöjbytargen, det bara blir så. Jamen amningen då? skriker nu en ilsken kör, uppvärmda av Lars Ohlys klavertramp med bröstpumparna. Ja, bröstmjölk är överlägsen som föda det första halvåret och om man vill och orkar är det finfint om man kan fortsätta med morgon- och kvällsmål ett år eller längre. Men på vilket sätt hindrar det att barnet får vara ungefär lika mycket med sin pappa och sin mamma under sitt första år i livet???

"Skyll på skitnödig!" som en äldre släkting brukade fnysa när folk kom med svepskäl.

Däremot finns det gener som kan utvecklas. När pappor umgås med sina barn förändras nämligen deras hjärnor. Det framgår av en ny studie i Nature Neuroscience där forskarna undersökt hur mushannar påverkas av att bli fäder. När hannarna vänslas med sina nyfödda småttingar börjar nya nervceller utvecklas på två ställen i hjärnan, dels i doftcentrum, dels i den region som styr minnet. Detta gör att de kan minnas sin avkomma även om de separeras från dem under lång tid. Hannar som förhindras från närkontakt med sina ungar utvecklar inga nya hjärnceller och kan inte skilja dem från främmande musungar.

Nu vet ni det. Om det nu ska krävas djurförsök för att förstå att det är bra att ha kontakt med sina barn. Farsan, du får inte en andra chans att göra ett första intryck. Huden minns.

Låt inte ordet helgpappa få en ny usel innebörd. Lika litet som de skilda farsorna som bjöd på McDonalds på söndagen kan bli en naturlig och viktig del av barnets liv, kan "kvalitetstidspappor" bli det. Sorry killar, ni är förlorare om ni inte bokstavligt talat vrider den där lilla nyfödda ur mammans famn och tar för er.

Tänk om föräldraförsäkringen införts idag, år 2011? Då skulle den självklart ha delats lika mellan båda föräldrar. Då hade ingen kommit dragande och med kränkt min och ylat om vaaalfrihet. Denna valfrihet som konstigt nog tycks handla om 1. kvinnans valfrihet att "skaffa" ett litet barn, 2. mannens valfrihet att försörja henne så att hon slipper gå tillbaka till sitt stressiga eller trista jobb på lääänge och 3. barnets valfrihet att... ja, vadå? Få litet kvalitetstid med sin pappa på helgerna då de går ut i parken och kickar fotboll så mamma får litet sovmorgon?

Cecilia Verdinelli skriver i GP om hemmatrenden som en oartikulerad och halvt omedveten protest mot ett arbetsliv som invaderar allt större domäner av den anställdes liv och person.

Martin Melin skriver i Expressen om hur det konstigt nog är fler mammor som protesterar mot individuell föräldraförsäkring än män. Martin är dock emot lagstiftning och uppmanar istället kvinnor att ställa kravet "dela föräldraledigheten, annars blir det inga barn".

Men kanske är det istället arbetslivet vi ska ställa krav på, så att inte kvinnor flyr in i småkaksidyllen från stressiga eller trista jobb?

Mymlan skriver klokt, som vanligt, "Med eller utan bröstpump".

Läs om natten när Daniel förvandlades från barnvakt till pappa.

Det är inget aprilskämt direkt, att Pappor som inte tar hand om sina barn ångrar sig, det är bara det datum då Carlos Rojas, Zanyar Adami och Sanna Verner Carlsson skrev sin debattartikel på Newsmill.

Som om inte det vore nog, Föräldralediga pappor gör barnen mer intelligenta!

Vården brukar ha svårt att se kvinnor, t ex när de blir hjärtsjuka, men den behöver också uppmärksammas på att män också är föräldrar, poängterar denna debattartikel i Aftonbladet.

Detta är ett inlägg i kampanjen Klart jag ska vara hemma. Testa dig i hemsidans "pappaindex" eller "gravidolizern" om du är nyfiken på hur du skulle se ut som gravid. Pressmeddelandet HÄR.

Vill du diskutera med Carlos Rojas som startade kampanjen, så kom till biblioteket i Solna Centrum på torsdag, den 14 april, kl 18-19 då han är där och berättar om varför han tycker att föräldraledigheten är en nyckelfråga för att uppnå ett samhälle där kvinnor och män har samma frihet.

DN skriver om Carlos Rojas kampanj för att få fler pappor att stanna hemma, liksom DN Insidan, på SvD brännpunkt skriver en psykolog om att jämställdheten börjar rdan i förlossnigsrummet, Babyvärlden, Kollega, Shortcut, Alfamamman, Unni Drougge eller se här på TV4 eller lyssna på P3 och annat intressant