Vad mina tre söner heter och varför tänker jag lämna därhän, men själva ämnet är onekligen intressant. T o m intressantare än det faktum att AIK:s Firman Boys tagit över polisens roll och fått lugn på matcherna genom att småhuliganerna med repressalier. Kanske kan vara nåt för polishögskolan att överväga inför höstens antagningar? Det är hur som helst bara 10 kommentarer på den artikeln.Hur många som är intresserade av artiklarna om Bin Ladin är oklart, eftersom DN där inte tillåter några kommentarer. Kanske säkrast, även om det även i det fallet tycks vara intressant med hans namn. Nätet svämmer just nu över av skämt om hans vegetarianbrorsa Sal Laden och hans senila farbror Var Fan Var Det Nu Jag Laden osv.
Men åter till bebisnamnen. Föräldrar tycks lägga stora förhoppningar i att just namnet på ungen ska leda till både prestigeyrken som VD, jurist eller nobelpristagare (Henry, William) och internationella artistkarriärer (Vilda, Lyon). Själv har jag en kompis som är speciallärare som bestämt hävdar att hennes stökungar påfallande ofta har liknande namn; varianter på Ronny/Conny/Dennis/Kevin/Liam och Jenny/Jennifer/Angelica/Nathalie/Emelie. Det där får väl tas som anekdotisk bevisning, hur det är med saken i ett mer statistiskt säkerställt perspektiv vet jag inte. Men en spaning som jag själv har är att namnvalen skiljer sig mellan olika stadsdelar och förorter i Stockholms län, där jag själv bor.
På den tiden jag gick på många barnkalas på söder och i vasastan hette varenda unge Vilda, Vilma eller Ronja om de var tjejer, och
De tätaste AD-träskmänniskorna från Bromma klädde ner sina barn i urblekta brunorangerandiga frotteoveraller från 70-talet bara för att "de såg så ynkliga och söta ut i dem". Jag råkade visa äldste sonen ett kort när han står i en rödrosa sparkdräkt och han hävdar bestämt att detta kommer kräva dyr terapi för att komma över, men det var ingenting jämfört med Alvar och Einars dresscode...
Jag vet en gång när jag såg en mamma med dotter och pudel i parken som ropade på "Olivia" och "Nicolina". Jag trodde det var barnet som hette det förstnämnda och hunden det sista, men det var tvärtom. Tindra är ett annat sådant exempel, som måste härröra från mammans barndomsdröm om en ponny.
Nåt som kommer stort verkar vara trashiga namn, som hillbillynamnen från den amerikanska södern. Huu för Sue Ellen, RoxyLynn och Melissa.
Ja herregud, vilka accessoarer barn är. Antingen stoppar man ner sin Tage eller Algot i en sjabbig manchestervagn från 80-talet. Det är ungefär som med anti-homestylingtrenden, där bostadsannonserna nu ska visa obäddade sängar och smuliga köksbord. Kolla, jag bryr mig så jävla litet att jag har pissfläckar på lakanen och döper mitt barn till Kjell-Lennart. Eller så satsar man rätt och slätt på att signalera pengar genom att rulla runt Ingrid, Märta, Nils eller Douglas i en Urban Jungle eller Buggaboo Bee eller vad tusan de heter. De Riktigt Gamla Familjerna har namnfrågan klar sedan generationer; man ärver far- och morföräldragenerationens namn, punkt slut. Carl, Gustaf, Erik, Charlotte, Elisabeth och Louise har dugit åt släkten i hundratals år, så varför inte nu?
Set i det ljuset är det förståeligt att man som Johans-son och Anders-son söker sig över atlanten för namninspiration.
Carl, Wilhelm och Ebba?Typiska Neo och Myrta?
Tiffany, Kevin och Deztinie? Nä, skulle inte tro det.
Men ska man verkligen hitta ett namn som är gångbart "over there" är det faktiskt en bättre idé att välja vanliga "svenska" namn som Emma, Mikael, Sofia, Alexander, eller Jakob. De toppade nämligen amerikanska poppislistan 2009.
Och alldeles bortsett från diskussionen om föräldrarnas framtidsdrömmar för sina barn, vad som är "white trash", "Söderhip" eller "fiina" namn, så kan man väl konstatera att det kan bli svårt att som vuxen hantera namn som Alfons eller Tingeling, även om de var gulliga när man var en meter kortare. Och det att det kan finnas en praktisk aspekt i att inte konstra till stavningen så mycket at det unika blir ett vardagshinder, som i fallet med Melizzah, Caithlyn, Tyffanie eller Jespher.
Och det är nog inte själva namnet Guran som bidrar till att peppa sonen att bli biolog, utan mer resorna i djungeln.
Själv har jag gått den långa vägen från att heta Johanna i en tid då bara 90-åriga gummor hette det och folk beklagande klappade mig på kinden när mamma sa vad jag hette (såvida de inte frågade om jag kunde vissla), till en härligt normaliserad tillvaro då namnet ett tag låg tvåa på vanligaste-flicknamns-listan. Härligt, ungeför som när bruden med tandställningen i high schoolfilmerna kommer till skoldansen och helt plötsligt är snygg bara för att hon bytt kläder och släppt ut råttsvansarna.
Vanligaste namnen idag är Julia och Alexander, men vad blir nästa generation modenamn? Iphonia och Gogel kanske? Nej, sluta nu Johanna Elisabeth, och sätt igång och jobba!
SvD om originaliteten som syfte och om trendkänsllighet. Läs även andra bloggares åsikter om babynamn, döpa barn, föräldrar, namnval, vanligaste namnen på barn, döpa babyn, döpa sinabarn till ovanliga namn, WT namn, white trash namn, överklassnamn, södernamn, namnval, undvika arbete, skjuta upp arbetet, deadline, fly från arbete, blogga istället för att jobba, homestyling, antihomestyling, den nya homestylingtrenden, hipster kids, huliganer, firman boys, fotboll och annat intressant
5 kommentarer:
Det är inte många som vill att deras barn ska bli Nobelpristagare. Intresset har dock ökat med 1000 % de senaste tolv åren, från 11 år 1999 till 110 år 2010.
Särskilt lågt är intresset för att få kvinnliga Nobelpristagare.
Endast 4 kvinnor i Sverige har getts rätt namn varav ingen använder det som tilltalsnamn.
Ha ha, underbart Henry! Förstår att du är väl påläst eftersom just henry var det namn man skulle döpa sin prins till omman ville att han skulle vinna priset:-) Var det detta dina päron siktade på månne?
Johanna, tack för frågan. Det ger plats för en liten utvikning från ämnet.
Päron såg jag första gången på en planch i skolan. De var lika sällsynta som Nobelpristagare i mina hemtrakter i nedre Tornedalen. Så i den meningen finns det en koppling mellan begreppen.
Men min fallenhet stod till matematiken som ju inte tilldelas något Nobelpris. En anledning till detta sägs vara att donatorn Alfred Nobel var rädd att en professor i Stockholm skulle kunna få ett sådant pris. Denne var inte bara skicklig som matematiker utan var också känd som kvinnotjusare och hade i den egenskapen brädat stackars Alfred. Men hade professorn inte gjort detta så hade Alfred kanske inte förblivit ungkarl utan hade kanske t o m kunnat få arvingar. Och då hade vi inte haft några Nobelpris till andra vetenskaper heller. Så det kan bli.
Vad intressant med den amerikanska topplistan! Min man är från Skottland och vi har haft rätt mycket diskussioner om vad våra framtida barn ska heta- namn som inte ger konstiga associationer i något av länderna. Eftersom just Sophia/Sofia är flicknamnet vi landat i (just nu, när allt är i teorin) var det rätt komiskt att se att det också låg på den amerikanska topplistan.
"Två debatter och en utbildning de närmaste dagarna". Låter körigt. Hoppas att du trots detta hinner få med ett besök på SPX i Kulturhuset på lördag eller söndag... För övrigt hör jag nog till sista generationen med dubbelnamn som hade sin storhetstid på 40-talet, men vars popularitet sen klingat av successivt.
Skicka en kommentar