Idag har jag en debattartikel på Arvid Falk. Det handlar om den tredje vägens politik, fast inte i den traditionella bemärkelsen, utan om att inte förminska människor till kunder eller klienter. Läs här.
[UPPDATERAD]
Vem som får mammografi är en klassfråga, skriver idag Kommunals Ylva Thörn tillsammans med företrädare för Cancerfonden och Rosa Bandet i DN idag.
Visst, berätta nåt mer som vi inte redan vet. Den som har energin och kunskapen att måna om sin hälsa, följer de nya rönen i media, passar tider och ställer krav får alltid snabbare och bättre vård än den som inte gör det. Det gäller ju all vård.
Ett annat exempel är att lågutbildade äldre tar fler och omodernare mediciner, som SVT Rapport berättade om igår.
Men när det gäller mammografin finns dessutom en geografisk ojämlikhet som är helt åt skogen. I Stockholm ska man numera kallas till mammografi från 40 års ålder (men jag har då aldrig kallats!?) medan man i t ex Malmö lär få vänta tills man fyllt 50. DET är vansinnigt. Den kvinna som då är litet "om sig och kring sig" kan ju allltid hävda att hon är orolig och bli kallad i förtid, medan den som snällt väntar på sin tur löper en förhöjd risk att drabbas av en oupptäckt knöl i bröstet.
Så rådet från måndagsmorgonsura Johanna blir: Om det nu är enda sättet, så ställ er upp och skrik kvinnor, äldre som yngre. Ni har förmodligen gjort er plikt länge nog, nu är det er tur att kräva er rätt!
Sedan kan jag bara inte låta bli att tipsa om ett smilbandsdragande inlägg på badlands Hyena. Läs och le!
[UPPDATERAD]
SR rapporterar om hur Landstingen slarvar med Socialstyrelsens nya mål att kalla även yngre kvinnor till mammografi, trots kunskapen om hur många fler som kan räddas på det sättet.
DN rapporterar om ytterligare en undersökning om hur klyftorna ökar i den svenska sjukvården.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om cancer, bröstcancer, Rosa Bandet, Cancerfonden, Kommunal, Ylva Thörn, ojämlik vård, klassfråga, klass på vården, vård med klass, mammografi, landstinget, kvinnor, äldre, mediciner
Jag var med när flumskoledebatten startade runt millennieskiftet. Då var alla sossar oförberedda på kritiken. - Men vadå, det är väl självklart att det är viktigt med kunskap, men just nu håller vi ju på med det här värdegrundsprojektet/antimobbningprojektet/ledarskapsprojektet.
Till slut gick dock läxan in, och ledande socialdemokrater förstod att man måste säga det viktigaste först, även om man sagt det hundra gånger förut: Barn är i skolan för att lära sig viktiga saker. För att de ska kunna göra det behövs bra arbetsklimat, trygghet och bra skolledare. Därför satsar vi nu på...
Sedan blev det val 2006 och partiet producerade långa listor på regelförändringar, ersättningsnivåer och andra systemåtgärder som skulle säkra jobben, tryggheten och välfärden, nu och framtiden.
Historiskt har arbetarepartiet varit rätt framgångsrika på att skapa jobb, trygghet och välfärd, det kan väl ingen ta ifrån oss. Trodde vi. Tills ett annat parti började tala som vi gjort från början. Och det tilltalade dem som jobbade, iallafall den stora majoritet som hade jobb just då och som såg ljust på sina chanser i framtiden. Återigen hade vi glömt att tala om det som var grunden för välfärden: Att alla som kan gör sin plikt och först därefter kräver sin rätt.
- Men det är väl självklart? Ja, men glöm då inte att säga det. Innan snacket om ersättningsnivåer och exportstöd.
Sedan förlorade vi valet och startade rådslag i viktiga frågor. I förra veckan lyssnade jag på en redovisning av arbetet i bostadsrådslaget. Ett ord som återkom hela tiden var Allmännyttan, företrädesvis då uttryckt som "hotet mot Allmännyttan" och "Välbehövlig upprustning av Allmännyttan". Och visst, det finns ett hot mot hyresrätten i allmänhet och våra gemensamt ägda lägenheter i synnerhet. Bara i Solna har 3 000 hyreslägenheter sålts ut.
Men jag tror mig ana att de nära 50 procent av befolkningen som bor i småhus också upplever ett reellt hot mot sitt boende dessa dagar. Först de 220 000 husägare som fick höjd fastighetsskatt med högerregeringens lilla reform förra året. Sedan den indragna uppskovsrätten som blev en ruggig flyttskatt. Och nu räntechocken.
Men pratar vi om dem? Nej. Ett parti människors vardag, någon?
Söndagsmorgonsura Johannas läxa i ordskolan blir alltså att öva på följande glosor:
1. Skolans främsta uppgift är att förmedla kunskap.
2. Gör din plikt och kräv din rätt. I den ordningen.
3. Vårt folk = småhusägarna.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om socialdemokraterna, valanalys, rådslag, ord, viktiga ord, kunskapsskola, jobbpolitik, trygghetssystem, gör din plikt och kräv din rätt, småhusägare, rådslag, allmännyttan
Anders Borg måste tro att jag är hans stalker eller nåt. I förrgår satt jag först och lyssnade på honom på ett seminarium om budgetproppen. Jag stirrade uppmärksamt på hans powerpointbilder om hur vi måste jobba tidigare, mer och längre. Senare på kvällen satt jag och stirrade honom i nacken på en middag. Hans hästsvans slokade litet. Denna morgon ska jag strax iväg på ett frukostmöte om Sveriges största köpcentrum Mall of Scandinavia som man vill bygga i Solna och hur folk ska ha råd att fortsätta shoppa i Anders Borgs Sverige. Jag har flera frågor jag vill ställa till honom.
Som sagt, vakterna från Säk tror nog snart att jag är en säkerhetsrisk som dyker upp sådär hela tiden. Men jag lovar, jag skiter i Anders Borg. Ännu mer skiter jag i hans råd om jobba, jobba, jobba.
Som ensamtstående mamma jobbar man dessutom inte bara ppå jobbet, utan jämt. När man sitter på toa hänger man tvätt samtidigt. När man springer till pappersinsamlingen ringer man ett jobbsamtal medan pappersbunten håller på att glida en ur händerna och spridas ut på trottoaren. När man sitter på möte skriver man handlingslappen till matafffären. När man äntligen sätter sig i soffan på fredagkvällen och börjar zappa efter nåt bra program att somna till, ringer mamma och undrar om man kan komma och hjälpa henne med datorn imorgon. När man framåt söndakvällen stampat sin egen olivolja, gått med barnen på museum, haft trerätters tjejmiddag och tagit en härlig höstpromenad, börjar tankarna på nästa veckas jobb, samtidigt som man litet förhoppningsfullt bläddrar i kurskatalogen från ABF, söndagsbilagans recept på egna svampinläggningar och tankarna på att ringa den där personliga tränaren som ska ge en fastare rumpa.
Jag önskar att jag och alla andra prestationsneurotiker kunde få statligt föreskriven och subventionerad Lägg-ner-för-fan-hypnos. Så att vi kunde göra som Anna Larsson skriver om i dagens SvD; gå hem och pussa våra ungar i nacken, sätta oss och på golvet och tankfullt tugga på en bulle. Så att vi kan följa Göteborgssociologen Jörgen Larssons råd om att vägra övertid, stänga öronen för Timell-tipsen, skita i stormarknaden och därmed bilen och bo litet trångt och välja parken framför solresan under några år när barnen är små.
Jag har inte läst Hanne Kjöllers bok I huvudet på en mamma än, men jag ska. Snart. När jag hinner, ha ha.
Nej, men allvarligt. Går det åt helvete med Sverige om vi inte fortsätter att tokshoppa, Anders Borg?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om för'äldrar, stress, livspussel, vardagsliv, familj, barn, prestationsångest, jobb, Anders Borg, shopping, ">stalker
Igår satt jag vid bordet intill skolminister Jan Björklund på Sveriges Kommuner och Landstings 100-årsjubileum. Alla deltagarna fick en liten broschyr, Myter och fakta, som förbundet tagit fram för att ta bemöta alla felaktiga föreställningar som finns om byråkrati, skatter, skola och sjukvård.
På mittuppslaget kunde skolministern lära sig följande:
Skolan blir allt stökigare.
Regelbundna undersökningar bland högstadie- och gymnasieelever visar att allt fler är engagerade och trivs med skolarbetet. Även relationen med lärarna blir allt bättre.
Andelen elever som tycker att det är lätt att vända sig till sin lärare vid problem har ökat från 50 procent 1993 till 80 procent år 2006.
Två av tre elever känner arbetsro på alla eller de flesta lektioner. Bland lärarna är det drygt åtta av tio som känner arbetsro på merparten av lektionerna.
Av lärarna är det 93 procent som trivs med eleverna och 96 procent anser att de oftast möts med respekt från eleverna.
Eleverna lär sig inte ens att läsa och skriva längre.
Svenska elever har internationellt sett en hög läsförståelse. Det visar flera internationella jämförelser. I PISA 2006 (Programme for International Student Assesement), hade endast 5 av 57 länder bättre resultat än Sverige.
Även en av världens mest omfattande läsundersökningar, PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) rankar Sverige bland de bästa i sin senaste undersökning. Endast 6 av 45 deltagande länder/regioner placerade sig bättre när man undersökte fjärdeklassarnas läskunskaper. När det gäller matematik och naturvetenskap placerar sig svenska elever på en genomsnittlig nivå bland OECD-länderna.
Skulle ministern behöva en lektion till så har SKL även tagit fram rapporten Aktuellt om förskola och skola 2008 som visar på en betydligt ljusare bild av både stämningen och resutaten i den svenska skolan än vad debatten i media givit sken av. Rapporten, som utkommer för tionde gången, visar bland annat att andelen niondeklassare som uppnått målen i alla ämnen våren 2007 var den högsta sedan läsåret 1998/99.
Heja Björklund, nu måste du väl ändå bli litet mer positiv? Du har ju iallafall styrt under ett av de åren!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om http://bloggar.se/om/skolpolitik" rel="tag">skolpolitik, http://bloggar.se/om/den+svenska+skolan" rel="tag">den svenska skolan, http://bloggar.se/om/skolans+resultat" rel="tag">skolans resultat, http://bloggar.se/om/kris+i+skolan" rel="tag">kris i skolan, http://bloggar.se/om/fakta" rel="tag">fakta, http://bloggar.se/om/myter" rel="tag">myter, http://bloggar.se/om/SKL" rel="tag">SKL, http://bloggar.se/om/Sveriges+Kommuner+och+Landsting" rel="tag">Sveriges Kommuner och Landsting, http://bloggar.se/om/100-%E5rsjubileum" rel="tag">100-årsjubileum, http://bloggar.se/om/" rel="tag">
Munchhausen by proxy, kallar Katrine Kielos regeringens något sjuka återställarpolitik. Ni vet, när en förälder gör sitt barn sjukt och sedan tar barnet till doktorn och framställs som öm och vårdande.
Polisen och IOGT larmar om att ungdomarna ger sig ut i skogen och plockar svamp. Det är toppslätskivlingen som sägs kunna framkalla något slags LSD-liknande rus. Och nu drar de alltså ut i spenaten i stora skaror, kidsen. Sure. Förmodligen handlar det om nåt lokalt rykte i Gävle som lett till att ett tiotal ungdomar ställt sig i köket och försökt steka eller stuva nåt exemplar de lyckats hitta innan de började frysa och blötte ner sina Cheap Mondays.
Det är tätt mellan barnvagnarna i Stockholm. Lika tätt är det på förskolorna och allra tätast är det i Solna, där det i snitt är 20 barn i varje grupp. Det har länge varit bottenrekordet i länet, där snittet annars är 16-17 barn.
Även det är för mycket, tycker de föräldrar vi pratat med under de senaste två veckorna, då vi sossar i Solna har bett småföräldrar tycka till om förskolan. Det viktiga när de väljer förskola är, förutom storleken på barngrupperna, att det finns välutbildad personal. Om förskolan är kommunal eller privat tycker de är rätt oväsentligt. Det är andra saker som avgör. Rykten lyssnar man på, för att de kommer från någon man känner, eller i brist på annan konsumentupplysning. Det är förtvivlat många viktiga val man ställs inför när man bildar familj. Billigaste och grönaste elen, pålitligaste bredbandet, bäst sjukhus att föda på, bästa förskolan, bästa fondsparandet... hjälp!
Här är nätet en bra men diger källa till information. Kunde inte politiken underlätta de här valen, istället för att bara mässa om valfrihet? 
Vi sossar i Solna har flera gånger lagt förslag om att kvalitetsredovisa förskolor, skolor, hemtjänst och äldreboenden på nätet. En småbarnsförälder som står i begrepp att välja förskola åt sitt barn ska enkelt kunna hitta både jämförelsetal och kvalitetsredovisningar för de förskolor man är intresserad av. Där ska man inte bara kunna ta del av färgglada reklambroschyrer för varje verksamhet, utan även
- hur många av de anställda är utbildade förskollärare?
- hur många barn är det i grupperna?
- vad är det för öppettider, både per dag och under helger och lov?
- möjligheten till utevistelse på egen lekgård?
- personaltäthet?
- resultat av brukarundersökningar?
- personalomsättning? (för hög är aldrig bra, men för låg kan vara ett tecken på stagnation)
- hur är den pedagogiska ledningsorgansiationen uppbyggd?
- vad står det om förskolan i kommunens kvalitetsrapporter?
- vad säger Skolverkets inspektionsrapporter?
De här förslagen har hittills inte fått genomslag hos den moderatledda majoriteten, men jag väntar med spänning på en snar förbättring.
Men det räcker inte med att bara redovisa kvaliteten. Kommunen måste som ansvarig huvudman kunna garantera att alla offentligt finansierade förskolor håller god kvalitet, oavsett vem som driver dem. Därför är det vansinne att Solna ser mellan fingrarna på det faktum att de privata förskolorna har en så mycket sämre utbildningsnivå på sin personal än de kommunala förskolorna. Medan det på de kommunala förskolorna är ungefär hälften som är utbildade förskollärare, så är det på de privata under en tredjedel. De privata bestämmer också sina öppettider själva och det är inte ovanligt att de både öppnar senare och stänger tidigare på dagen, samt stänger helt under sommaren. Det är oacceptabelt. Båda driftformerna får lika hög ersättning, men de privata sparar in en god slant till avkastning för ägarna på att ha sämre servicegrad och personal med lägre lönenivå.
I brist på beslutskraft att bygga nya kommunala förskolor har kommunen sagt ja till flera privata halmesyrer av det här slaget. Den moderatledda ledningens devis verkar snarare vara "Alla ska ha rätt att starta förskola" än "Alla barn har rätt att gå i en bra förskola". Jag kommer nu i en motion till kommunfullmäktige kräva att inga verksamhetsbidrag ges till förskolor som inte når upp till åtminstone kommunens eget snitt på andel utbildade förskollärare.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om förskola, förskolekö, barngruppsstorlek, valfrihet, välja förskola, småbarnsföräldrar, Solna, förskollärare, kvalitet i förskolan
Idag skrattar jag åt Rowan Atkinson som talare på de konservativas kongress.
-I like curry, but I mean, now that we have the recipe...?
Och hans sätt att uttala "issue". Jag dör.
Står och smörfräser kantareller så det står härliga till, gnolar och ler. Då går Världens Mesta Tonåring förbi.
- Ska du med din figur verkligen använda sådär mycket smör?
De vet var de ska sätta in stötarna de små liven. Men jag låter mig inte störas:
- Vadå, jag behöver väl inte banta!
Världens Mesta Tonåring:
- Nej, med tanke på hur otroligt gammal du är, borde den där kroppen kanske inte röras, utan betraktas som fornminne.
Sötnos!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om föräldrar, tonåringar, familj, pubertet, föräldrauppror, kantareller, mamma
Som förälder vill jag veta direkt om mitt barn skolkat, inte lagom till sommarlovet! Att få reda på att barnet varit borta från skolan först när terminsbetyget kommer är totalt tandlöst. Dessutom skulle det bara gälla de barn som kommit upp i betygsåldern.
Jag vet, det finns flera vettiga förslag i sosserådslaget om jobbpolitiken. Och ja, jag vet också att hårdare krav i socialförsäkringssystemen inte är vårt enda botemedel mot arbetslöshet och arbetskraftsbrist. Till skillnad mot moderaternas recept. Men dagens SvD-artikel med Ylva Johansson och Stefan Löfvén urartar till en nästan löjeväckande floskeltävling med moderaterna.
Gissa till exempel vilket parti som sagt det här:
– Vi måste kunna ställa krav på folk, att de ska försöka komma ifrån ett passivt liv och bli så aktiva som möjligt.
– Vi har nog haft ett synsätt på arbete att om man är sjuk eller har det för jobbigt så ska man inte behöva arbeta. Det har varit fel att jaga människor till sista blodsdroppen och det ska det vara även i fortsättningen, men vi måste också se varje person som en resurs som nästan alltid kan bidra med något.
Snacka om kopian på kopian på originalet. Arbetarepartiet blev nya arbetarpartiet som blev... nygamla Arbetarpartiet?
Själv gillar jag originalet: Gör din plikt och kräv din rätt. I den ordningen.
Ursäkta om jag låter sur. Men det är måndag, McCain leder över Obama och katten löper. Igen.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, jobb, arbetslöshet, sjukskrivningar, förtidspension, arbete, arbetarepartiet, arbetarpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, jobbrådslag
Äldste sonen hade tänkt ägna året efter gymnasiet åt att jobba hårt för att tjäna ihop pengar till en jorden-runt-resa. Tre jobb hade han på gång. Trodde han. Igår blev det bara två.
Han hade varit på intervju på en videobutik inom Filmkedjan. Först verkade allt väldigt positivt. De var "desperata efter folk", som ägaren uttryckte det, och behövde egentligen anställa flera personer. Han skulle få jobbet, inga problem.
Men när sonen frågade om de hade kollektivavtal med Handels, blev tonen mer tvekande. Nja, jo, det hade de väl, ägaren skulle kolla det. "Men du kan välja om du vill ha lönen svart eller vitt." Nej, svarade sonen, han behövde inte välja, han ville ha vit lön. "Fundera på saken så hörs vi till helgen", svarade ägaren. Men kort därefter ringde plötsligt ägaren och meddelade att "de valt en annan person istället".
Vitt eller svart jobb? Här får du välja! Fast om du vill ha jobbet, välj svart.
Hmmm, jag tror att Filmkedjan behöver kolla upp en och annan av sina franschisetagare...
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Filmkedjan, videobutik, svartjobb, kollektivavtal, Handels, ungdomsjobb
Kd ligger risigt till i opinionen. Utan kd i riksdagen absolut noll chans för en borgerlig regering att vinna. Slutsats: Nu låter vi Kd få spela The Good Guy ett tag. Därav gårdagens lilla scenshow i Rosenbads pressrum: "Nu ska pensionärerna få", som Kd-ledaren själv uttryckte det, "ett rejält lyft". För den stora majoriteten ligger detta rejäla lyft på 68 kronor i månaden i sänkt skatt.
Oj, där kände genast alla pensios att de fick rejält plåster på såren för den tusenlapp per månaden i höjd skatt som de fått punga ut med från den dag de slutade jobba! För att inte tala om hur de nu kan gå ut och storhandla litet billig mat, tanka bilen full eller betala av litet på villalånet när nu riksbanken idag höjde räntan till 4,75%!
Nej, du Göran Hägglund, det räcker inte med allmosor, ett vitt leende och en bred sidenslips om du ska nå över 4-procentspärren.
Fast sedan kan det ju inte uteslutas att dina dåliga opinionssiffror också beror på att du står och kappflinar med tre sällsynt skoningslösa välfärdsbulldozers. Jag förstår om det känns litet knepigt att få den där rätta trovärdigheten i ord som "den lilla människan", "kristen etik" och "värme och medmänsklighet" när man sitter i en regering som från dag ett jobbat som ivriga bävrar på att låta dem som behöver mycket betala för ett behagligare liv för dem som behöver litet. Ta och läs tio guds bud med dem på regeringslunchen idag du!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, göran hägglund, kd, allmosor, pensionärer, skattesänking, skatt, jobbbavdrag, ränta, riksbanken, räntehöjning
På bloggen Newsmill skriver den gamle Expressenjournalisten PM Nilsson tänkvärt och väldigt o-PM:skt på temat "Kan en kvinna bli statsminister?". Han har reagerat på det vanligt förekommande påståendet att Sahlin är okunnig och oerfaren, av både kvinnor och män.
Sahlin är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia. Hon har förutom riksdagsledamot varit arbetsmarknadsminister, partisekreterare, vice statsminister, näringsminister, integrationsminister och miljö- och samhällsbyggnadsminister. Hennes politiska erfarenhet är större och bredare än vad Erlander, Palme och Carlsson hade när de tillträdde, för att inte tala om Fälldin, Bildt och Reinfeldt. Persson är faktiskt den ende som kan mäta sig med två tunga ministerposter, skola och finans.
Allianspartierna kommer självklart aldrig att ens antyda att en kvinna är olämplig. Det vore samma självmord som om McCain skulle säga att Vita huset bör bevaras vitt. Men man kommer med stor säkerhet att sätta Sahlin i ett av de sammanhang där kvinnan traditionellt hör hemma - hon är en okunnig lätting som inte är att lita på när det kommer till riktigt ansvarsfulla uppgifter. Hon är ingen statsminister.
Vårdnadsbidraget har inte blivit någon hit. I Stockholm har bara 260 föräldrar ansökt om det. Men inom denna lilla grupp finns intressanta skillnader i livsvillkor. SvD har tittat närmare på vilka slags föräldrar som sökt bidraget och varför. Är det stressade mammor och pappor som nu fått en unik chans att spendera mer tid med sina barn än de annars skulle haft möjlighet till?
Nej, inte direkt... Väldigt schabloniserat skulle man kunna beskriva det så här:
På södermalm har föräldrarna fria arbetstider, pluggar eller jobbar hemma*. Är de två föräldrar med fria yrken kan de ofta flexa så att den ena är hemma medan den andra jobbar. Inga problem. Nu får de, utöver, gager, royalties, projektpengar och konsultarvoden dessutom ett vårdnadsbidrag. Kul, men bara under begränsad tid, för snart vill de ju ha förskoleplats. Det här är bara en lösning för ett par månader.
I Rinkeby däremot, har mammorna varken jobb eller egen firma. De flesta har aldrig ens haft ett jobb. De är hemma med barnen, som de alltid varit och kommer vara i flera syskonkullar till, särskilt nu när vårdnadsbidraget finns. Hade incitamenten sett annorlunda ut, hade det bara funnits en saftig jämställdhetsbonus och en generös vuxenutbildning, så kanske, kanske de hade tagit steget att ge sig ut utanför hemmets väggar, men nu har de sökt vårdnadsbidrag för ett år eller mer.
Inte i något av fallen, Söderexemplet eller Rinkebyexemplet, får alltså barnen mer tid med sina föräldrar (läs mammor) än de skulle fått ändå.
Valfrihet? Nej, snarare sponsring av behållande av livsstil för ett fåtal.
Till alla de som vill ha mer tid medsina barn, men tycker att vårdnadsbidraget inte är den väg de vill gå, rekommenderar jag läsning av den här artikeln.
*Man har rätt till vårdnadsbidrag oavsett om man jobbar, studerar eller är hemma. Vad man gör spelar ingen roll, huvudsaken är att man inte utnyttjar en förskoleplats. Det är liksom själva huvudgrejen; gör vad du vill, bara du håller ungen borta från förskolan. En förskoleplats kostar kommunen 100 000:- om året, ett vårdnadsbidrag 36 000:-...
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om vårdnadsbidrag, södermalm, Rinkeby, fria yrken, vuxenutbildning, jämställdhetsbonus, valfrihet
Inlägg
Alla kommentarer
